En tröst i det fruktansvärda elände när ens häst är halt tycker i alla fall jag är vetskapen om att man är långt ifrån ensam om detta.
Man behöver liksom inte känna det som att det är något ”fel” på en som hästägare eller att man borde ha dåligt samvete för ”alla” har eller får en halt häst förr eller senare- det är min erfarenhet i alla fall.
Och i många, många (de flesta?) fall så är man fullständigt ”oskyldig” som ägare, dvs man behöver inte lasta sig själv för den uppkomna skadan så vida man inte är av uppfattningen att det bästa är att förvara hästen i en madrasserad box dygnet runt, året runt. Fast jag tror banne mig att även en sådan häst hade lyckats skada sig…i ren frustration om inte annat.
Nej, som i mitt eget fall känner jag att mitt samvete är lika vitt som nyfallen snö; jag kan faktiskt inte komma på en enda sak där jag känner att jag borde ha gjort annorlunda eller låtit bli något.
Vickes nuvarande skada har uppkommit trots att han inte har ridits ett enda pass så att han har känts helt slutkörd, all ridning har skett på bra underlag, träningen för Christina och X har inte varit utmattande, jag har inte ens vågat hoppa ett språng sedan förra hältan och vid all uteritt så har jag varit supernoga med att antingen bara skritta eller trava och galoppera bara där underlaget varit bra.
I hagen har djuret gått med frambensskydd sedan han slog sig på ett framben för 3 månader sedan, han har gått ensam och inte kunnat jagas/ sparkas av någon annan häst och hagen har varit plan, utan stenar eller annat att trampa på och också till 90 % utan för mycket lera.
Så nej; jag vet inte vad jag kunde ha gjort annorlunda och samtidigt ge hästen ett drägligt liv?
Han är ju köpt som tävlingshäst i dressyr så träna ”måste” jag men träningen kan jag inte hitta några fel på alls.
När jag var ung och obetänksam kunde passen både bli på tok för långa och med en massa ansträngande ridning som KUNDE slita på hästen (mycket ridning på volt tex) men den tiden är sedan länge förbi.
Nåväl…vi får väl se vad veterinären anser om det hela och som vanligt höll jag på att säga så kommer jag inte att hymla och hyscha med resultatet.
Läste nyligen på en blogg att bloggägaren, vars häst hade blivit skadad och behandlad av veterinär, ansåg att detta var något som andra inte hade att göra med (dvs vad som felades hästen) och därför inte ville skriva om det på bloggen.
Själv anser jag förvisso att man absolut själv måste få bestämma vad man vill skriva om men för MIG personligen hade det känts väldigt märkligt om jag för egen del inte ville berätta om Vickes skada.
Dels är jag en väldigt öppen person med det mesta och skriver väldigt ärligt om både mina träningar och tävlingar sedan åratal tillbaka och dels är min erfarenhet att ”allt kommer fram ändå- på ett eller annat sätt”. Och oavsett vilket så känner jag som sagt inte att jag har gjort något som jag behöver skämmas över eller som andra kan anklaga mig för så jag lovar som sagt att återkommer och berätta när vi varit hos veterinären.
Jag tycker att det är bra att du delar med dig. Kan förstå om vissa har hästar som ägas av andra ,eller ska säljas, att man kanske inte vill dela det med hela världen. Å andra sidan, ska jag köpa häst så är det såklart bättre att veta om dess skadehistorik än att någon undanhåller det eller ljuger om det.
Men som du säger idag har de flesta upplevt ett eller annat problem med sin häst och jag tycker det ger mening och är intressant att läsa om det med. Även om jag lider med personen i fråga.Tycker också det är lite töntigt när privatpersoner skriver att hästen är halt och behandlad utan att skriva varför. Då behöver de ju inte skriva nåt alls.
Men känns det inte väldigt negativt om du tänker att du inte kunde ha gjort något annorlunda?
Är det inte lättare att tänka sig saker du hädanefter kan göra annorlunda för att slippa att detta händer igen?
Jag funkar så, söker möjliga orsaker att åtgärda och möjliga nya insatser att sätta in just för att bygga en känsla av att jag KAN påverka i framtiden liksom?
Nu säger jag inte att det är såhär i ditt fall (jag har aldrig sett dig rida) men tyvärr tycker nog jag många ryttare är till skuld för sina hästars hältor. Inte för att de inte tar hand om sina hästar, lindar in dom i bomull etc etc, utan för att allt för många hästar inte rids i en korrekt form. Ihoptryckta i en form de inte orkar med, med sänkt rygg och gåendes på bogarna. Något man även kan se hos världseliten, tyvärr.
Som sagt, bara en generell reflektion, inget ont mot dig Birgitta!
Jag skulle precis skriva om samma sak, Emelie. Håller med till 100% (och detta är förstås inget emot dig, Birgitta – bara ett tillägg till ditt inlägg). Många ryttare sitter och rider sina hästar halta och dessvärre ser man det allt för ofta …
Jättetråkigt att han är halt! men jag funderar också i banorna som Emelie gör. Nu är det ju helt omöjligt att säga vad han har blivit halt av så från min sida är det också rena spekulationer och mer generella observationer.
Det jag har sett(framförallt hos dressyrryttare) är att man i sin rädsla för skador är för försiktig. Små hagar som hästarna bara står stilla i och sedan dressyrpass i paddock eller ridhus. Väldigt sällan trav eller galopp ut i skog och mark och i princip aldrig trav på hårt underlag.(vilket behövs för att stärka ligament och senor)Hästar är gjorda för att röra på sig och jag tror att en del av skador uppkommer just för att vi rider dem på för ensidigt underlag. Att en häst spenderar sina dagar stillastående i box eller hage tror jag en del av problematiken. Att rida en timme eller två om dagen kompenserar inte för den mängden stillastående. Risken som jag ser det med den typen av hästhållningar att man inte bygger senor och ligament på ett långsiktigt sätt. Tyvärr är detta ju också vanligt bland föl och unghästar, något som jag personligen tror ger en ”skörhet” i vuxen ålder.
Helt rätt! En gång i veckan stack jag ut och travade på asfalt med min dressyrhäst! Linda på rejält och trava på! Mycket nyttigt och antar jag väldigt stärkande. Han var inte halt många dagar under våra gemensamma fem år.
Jag förstår hur du menar Birgitta när du skriver att ”du inte kunnat göra något annorlunda” men håller även med Johanna B i det hon skriver. Jag ser det dock mer som så att när man tänker att man inte kunnat göra något annorlunda så är det för att man t ex vet att man haft en vettig träningsmängd, man har ridit på varierande (och bra) underlag, man har en bra hovslagare osv – dvs att man har ”ryggen fri”.
Nu har vi ju ingen aning om vad det är för hälta din häst har men självklart är det så att om ens häst blir halt (och särskilt då om det upprepas) så måste man kanske se över något i sitt upplägg runt hästen även om man tycker att det är ”perfekt” för uppenbarligen är det ju något som ställer till det.
Min häst har en benställning som ”gud glömde” och han är ganska känslig i sina ben (låååånga kotor, inte världens bästa hovar osv). Trots detta har jag lyckats hålla honom ohalt under de fem åren jag ägt honom, kan vara en slump men jag väljer istället att tro att jag gör något rätt… Kan tilläggas att han kollas av landslagsveterinär minst en gång om året ”för säkerhets skull”.
Det jag har gjort är att jag aldrig rider på samma underlag mer än två dagar i rad, jag är extremt noga med fram- och avskrittning (jobbar honom alltid i skritt minst 15 min innan jag börjar trava), varierar jobbet så att vi fokuserar på olika typer av övningar, dvs inte samma sak två dagar i rad. Lägger in flera ordentliga skrittpauser under träningspassen. Många dressyrpass består ”bara” av lösgörande övningar och utan att jag sätter något som helst tryck i honom, typ tävlingsridning.
Ett veckoschema för min häst ser ut ungefär så här: Dressyrpass 2 gånger (3 gånger om det är tävling), skrittdressyr 1 gång, uteritt 1 gång (gärna två om möjlighet finns), longering/tömkörning 1 gång, skrittmaskin 1-2 gånger.
Jag hade gärna ridit fler ”riktiga” dressyrpass på en vecka men eftersom det här upplägget fungerar både när det gäller hållbarhet och den träningsmässiga utvecklingen så kör jag vidare på det. Han är också glad att rida, fint musklad och har en bra kondition så hästen verkar också ha köpt konceptet. 🙂
Både du AU och Johanna får mer än gärna komma med förslag på hur ni tycker att jag ska göra i fortsättningen och säga vad ni tror att jag eventuellt har gjort fel så här långt för jag har ärligt talat ingen aning.
Jag tycker VERKLIGEN och av hela mitt hjärta att jag har försökt att rida så klokt jag kan på alla sätt och vis och detta både vad gäller underlag, intensitet, omväxling osv.
Jag skor ofta och tycker att jag hade hittat en lämplig sko för Vicke.
Att han skulle ha blivit halt av att han inte får tillräcklig motion i sin lilla hage finner jag inte sannolikt.
Jag skulle möjligen kunnat undvika hältan om jag red färre pass i veckan och kortare pass per gång men ärligt talat så får det för mig finnas en gräns för hur mycket/ lite man ska kunna rida på en 8-årig häst utan att den ”går sönder”.
Jag brukar oftast rida 6 pass i veckan och då kanske 50 minuter per gång och klarar inte en 8-årig häst det…tja…då är den inte lämpad för det ändamål som den är köpt för.
Mina pass är varierade; jag rider extremt sällan 3 ridhuspass på rad och när jag rider ut rider jag på varierande underlag, dock inte där det är mycket gropigt/stenigt.
Nej, jag kan själv inte finna några lösningar (tro mig…då hade jag redan tillämpat dom eftersom jag under de 9 månaderna Vicke höll sig frisk har tänkt på hans fd hälta i princip dagligen) men om ni har några idéer så tas dom tacksam emot.
OM vi för enkelhetens skull ska anta att det är samma skada som har återkommit hos Vicke så handlar det i så fall om problem med hovleden ena fram.
Att en häst får en skada på EN hovled och inte båda beror enligt min erfarenhet antingen på ett trauma (vrickning) och/ eller att hästen redan har en ”försvagning” på det benet av en eller annan anledning.
Att hovleds-besvär kommer tillbaka är inte helt ovanligt och var exakt vad som hände med min häst Heron som jag lyckades ”hålla vid liv” i 3 år efter första diagnosen, därefter fick han så pass stora skelettförändringar att han blev utdömd.
Blev vid hans skada just varnad av veterinär för att ”det lär komma tillbaka” och det gjorde det också trots förhållandevis försiktig ridning (han hoppade inte ett språng de 3 sista åren tex). Fick samma varning av den veterinär som magnetröntgade Vicke förra våren.
En av frågorna JAG måste ställa mig OM Vicke har problem med en hovled är väl hur långt jag är villig att gå för att han ska hålla?
Ska jag nöja mig med att skritta resten av hans liv?
På vilken nivå kan han träna?
Nu är vi inte där än men det är ändå frågor som har väckts av naturliga skäl…..
Var tvungen att gå tillbaka i din blogg för att läsa om förra årets utredning.
Och ja, jag skulle nog fundera ett varv extra om hältan återigen sitter i samma hovled.
Håller tummarna för att det är ngt enkelt och snabbt åtgärdat!
Jag tycker absolut inte att du gjort något fel med din häst, det hoppas jag du förstår. Däremot tror jag att det ibland kan vara idé att fundera på vad man skulle kunna göra annorlunda osv. Som exempel kan jag ta mig och min häst återigen. Jag är extremt noga med underlag. Nu för tiden är det ganska vanligt med fiberunderlag. Även om det är ett fiberunderlag som sköts perfekt så passar det inte min häst, han blir alltid snubblig på den typen av underlag. Så ett ”bra” underlag är i det här fallet inte ”bra” för min häst.
En annan sak som jag alltid propagerar för är framskrittningen. Jag tror det är otroligt viktigt att skritta fram hästen länge (man kan ju arbeta den under framskrittningen med skolor osv) och här kollar jag alltid på klockan för en kvart känns länge…
Vad det gäller ridpass så håller jag med om att en häst ska klara av att ridas men det kanske är så att det får bli några fler uteritter varje vecka än dressyrpass om man vill göra en förändring? Sedan har du väl höjt träningen ett snäpp på sistone i och med att du jobbar mycket med att få upp honom i formen? Även om det görs på ett korrekt sätt så är det ju en ny ”belastning” för hästen och då finns ju alltid risken för skador.
Men det första att göra nu är väl att få reda på vilken typ av hälta det är och utgå därifrån sedan.
Som jag skrev till någon annan så måste utepassen anpassas till rådande väderlek eftersom hästen har tunna sulor. Är det stenhårt på vägarna vill jag inte sitta och trava och galoppera där. Tyvärr är det inte bara på vintern det kan bli hårt i marken utan torra somrar har jag upplevt precis samma sak.
Vad gäller förändrad/ ökad träning så BORDE den inte gett utslag på en hovled tycker jag eftersom den förändrade träningen snarare har ökat belastningen på BAK-benen (hästen är i bättre balans och tar numera mer vikt på bak).
Men om veterinären på tisdag konstaterar en knäledsinflammation BAK så kommer jag dra just slutsatsen ovan- att träningen har blivit lite för ansträngande även om jag tycker att både jag och X har trappat upp den stegvis med korta sekvenser och många skrittpauser.
Det känns bara som om du redan har gett upp liksom?
Finns det ingenting kvar att göra tror du om hältan kommit tillbaka på samma plats? Är alla insatser redan gjorda?
Jag har ju också haft halt häst nu, efter att ha haft fyra skadefria år, och har lyckats hitta fem olika saker (!) som jag ska förändra. Och det gör mig ju mer positiv, jag tror ju förändringarna kommer leda till att det här blev en gång och aldrig mer men kommer den igen hoppas jag verkligen jag kan hitta fem andra saker att ”tro på” för att kunna fortsätta med min häst liksom?
Nu VET du ju inte ens var han är halt och varför, kanske det här inte alls har något med det förra att göra? 🙂
När skulle du till veterinär?
Jag vet ju givetvis inte vad det är för typ av skada. Men jag personligen tycker inte ditt upplägg verkar optimalt. Din häst är i rörelse väldigt få timmar på dygnet och de mesta av dessa verkar vara dressyrpass i ridhus och/eller paddock. Det är enligt mig inte ett speciellt bra upplägg för hållbarhet. Sen har kanske hästen en medfödd svaghet. Vad du upplever som varierat tycker jag verkar väldigt ensidigt. Att rida ut en eller två gånger i veckan tycker jag inte är att rida varierat men jag vet ju givetvis inte vad du gör på varje ridpass eller om du ens skriver om varje pass. Det är ju som så mycket annat när man läser bloggar lätt att missförstå. Men utifrån vad du skriver så tycker jag inte att du rider varierat.
Nej, givetvis går det att rida ÄNNU mer varierat än vad jag gör.
Jag hade tex kunnat lägga in ett hopp-pass i veckan vilket jag gjorde innan förra skadan men det har jag inte vågat hittills- just av rädsla för att belasta hovleden (i landningen framför allt).
Jag hade också kunnat rida ut oftare men när det har varit fruset har jag undvikit uteritter eftersom min häst har tunna sulor och jag inte har velat att han skulle bli öm av att gå på knöligt underlag.
Våra uteridningsmöjligheter är inte så stora där jag står- det blir mycket ridning på asfalt och grusvägar och är det för hårt i marken så vill jag inte rida för mycket ute just pga tunna sulor och tidigare hovledsproblem.
Så klart ska man variera underlaget och det tycker jag ändå att jag gör men kanske inte optimalt nej.
Dock får jag väl till mitt ”försvar” säga att den absoluta majoriteten av alla hobbyhästar jag känner till inte rids mer varierat än min häst (inte hästar tränade av proffs heller för den delen).
Johanna, jag har VERKLIGEN inte gett upp, långt därifrån.
Den här fina hästen ska jag göra allt för, men det måste ändå ske inom rimliga gränser (att inte kunna träna dressyr några gånger i veckan är inte en rimlig gräns tex) .
Att du har hittat 5 olika saker att förändra är ju bra för dig men det kanske också beror på att du inte har tidigare stor erfarenhet av hältor?
Jag som både har erfarenhet av flera egna hästars diverse hältor och framför allt många andra hästägares hältor tycker att jag har försökt att lära mig av alla dessa samlade erfarenheter och därmed också lite grann uttömt förändringsalternativ.
Jag är redan noga med uppvärmning och nedvarvning, jag ger redan hästen skrittpauser under passet, jag är überpetig med underlag, skointervall, att inte rida för länge, inte rida för mycket på volt, inte rida hästen i framvikt, i för högt tempo bla bla bla….
Så hur gärna jag än hade velat hitta annat att prova så tror jag inte att jag kan komma på så mycket mer som är REALISTISKT och för mig GODTAGBART.
Jag kan absolut rida ännu mer försiktigt (dvs kortare och färre dressyrpass) men åter igen: var går gränsen?
Hade jag tidigare brukat rida i 1½ timme hade jag utan tvekan sagt ”jag kommer att rida 50 minuter hädanefter” men när jag redan ”bara” rider dessa 50 minuter…tja…hur korta pass ska jag rida för att försvara min hästhållning?
För övrigt ska vi inte gå händelserna i förväg utan vi får se vad som sägs på tisdag.
Det kan i alla fall ingen anklaga mig för att jag slirar på; snabba tider till veterinär!
Usch så jobbigt läge 🙁 . Håller tummarna för att det bara är en tillfällig vrickning och inte hovleden som spökar igen!!!!
Håller verkligen alla tummar jag med!!!!!
näheee nu måste de väl ge sig? vilken otur du dras med, usch! hoppas det inte är något allvarligt och att ni är på banorna igen snart! vi håller tummarna här hemma 🙂
Vad trist om det är hovleden igen! Har en kompis som har tragglat länge med det. Hon har tillslut hittat rätt när det gäller skoningen.
Håller tummarna för att det inte är något allvarligt. Nä jag tycker inte heller att du kunde ha gjort något annorlunda. Hade jag haft en häst som jag typ varit tvungen att skritta ut på 5 dagar i veckan och rida dressyr på bana 1 dag så hade det inte varit hästen för mig. Precis som du sagt flera gånger förut att vi rider snarare våra hästar för lite än för mycket. Däremot vet jag att många hästar går sönder pga fel ridning, men det är ofta skogsmullarna som sitter hemma och rider utan tränare och jag är helt övertygad om att det inte är din ridning som skadat din häst. Håller tummarna för dig!
Tack Minstral, jag tror som sagt inte heller att jag ”ridit itu” hästen- min ”typ av ridning” ska enligt mig varje normal häst tåla utan problem och långt mer därtill.
Så dåligt/ icke-varierat rider jag inte- det kan nog de som sett mig rida intyga.
För övrigt skulle jag gissa att OM det är samma hovledsskada som återkommit att veterinären instämmer i att jag ska vara ÄNNU mer försiktig med variation och verkligen rida så mycket som möjligt på underlag som belastar hovleden så lite som möjligt. Vilket jag alltså redan nu försökt att tänka på varje dag de 9 senaste månaderna….