Nyligen slog det mig igen; tänk att jag idag aldrig någonsin under ett ridpass upplever att Vicke är svår att sitta på.
Ni som har läst bloggen sedan han köptes kanske kommer ihåg vilka ENORMA problem jag hade med att sitta ner på honom i traven i början och det gick faktiskt så långt att jag i alla fall NUDDADE vid tanken ”tänk om jag måste sälja honom för att jag inte kan sitta ner i kort trav”!!!!
Det låter säkert jättekonstigt hur man kan köpa en sådan häst men till mitt försvar måste jag berätta att Vicke vid provridningen inte var hälften så skumpig att sitta på som då han kom till mitt stall.
Han var inte som en soffa att sitta på (i) utan det skumpade lite redan då men då tänkte jag att jag inte var van vid hästen och så var det liksom inte mer med det.
Men när han kom till mig!
Du milde….jag kunde på fullt allvar ibland knappt trava en långsida utan att det kändes som om mina inälvor skulle ramla ut och jag kände mig som rena nybörjaren som inte kom till något vettigt arbete alls.
Jag minns att jag lät Christina, min dåvarande ridlärare sitta upp och hon sa efter typ ett varv på volten ”jag förstår vad du menar” och hoppade av!
Jag vet att en del, nu när jag sitter fullständigt obehindrat på djuret, tror att det beror på att jag liksom har ”lärt mig” att sitta på Vicke men så tror jag inte alls att det är utan jag är övertygad om att det hade att göra med att han blev så otroligt spänd i samband med köpet.
Enligt min erfarenhet tar sig hästars spändhet verkligen olika uttryck och hästar behöver inte ens SE spända ut för att var det och så tror jag det var för Vicke.
Och medan vissa hästars spändhet tar sig i uttryck genom att de tex kör upp huvudet, blir hårda i munnen, styva i benen osv så satte sig hans spändhet i ryggen (och att han kröp ihop bakom bettet).
Tack och lov höll sig detta fruktansvärda skumpande inte i så jättelänge- kanske 2 månader men det var verkligen frustrerande och jättejobbigt, både fysiskt men också mentalt.
För det är verkligen inte kul att köpa en häst som man inser att man inte kan sitta på och jag har nog aldrig hört talas om just den problematiken- har ni?
Eller; att hästar kan vara skumpiga är väl sin sak men man brukar ju inte medvetet köpa ett sådant vuxet djur, inte i min värld?
Haha ja, jag försökte inte ens sitta ner i traven på honom den gången jag fick sitta upp. Galoppen var mycket mer behaglig 😉
Jag kände samma med Diego och har fortfarande svårt att sitta ner på honom, men det är inte alls för att han har någon jättegång, utan mer för att jag är van vid ”ponny”-Misty.
Noterar att skriver ridlärare och inte tränare, tyckte jag var lite lustigt 🙂
Har inte tänkt på det men jag använder nog ”ridlärare” lika gärna som ”tränare”.
Varför tyckte du att det var lustigt?
Jag vet inte riktigt, men ridlärare för mig är någon som lär en att rida själva grunderna, skritt, trav, galopp, lite lätta rörelser och lite hoppning. Nu för tiden tränar jag och hästen. Jag kan rida (basic) och jag vet hur en hel massa ska gå till i teorin och så tränar vi på det i praktiken. För mig är ridlärare helt förknippat med ridskola.