Dagens reflektion

6 kommentarer Skriv kommentar

1. jeguo 2015-05-28 12:56

   Sitter också gärna längst fram
   men inte har jag tänkt på att det skulle vara för att jag är närsynt?
   nä, man kan ju höra bättre och kanske även prata med vem det nu är som står där

   Svara
2. DRESSYRLIV 2015-05-28 12:57

   Jag tror det handlar om att man har en inbyggd rädsla för att bli uppdragen, utfrågad, blottad eller indragen i en massa saker man inte vill. Svensken är alldeles för anonym och rädd av sig för att synas i rampljuset (utan att man själv valt det). Så tror jag! Det är helt enkelt tryggare att gömma sig lite längre bak där man inte ”syns” 🙂 Mina fördomar 😀

   Svara
   • Birgitta 2015-05-28 13:00

     Huvudet på spiken tror jag!

     Svara
     • DRESSYRLIV 2015-05-28 13:08

       Det tror jag med 😉 Fast är det en berusad svensk som kommer in på föreläsningen (kanske inte så hög sannolikhet, haha) så är jag övertygad om att han eller hon gärna placerar sig i framkant 😀

       Svara
3. Görel 2015-05-28 13:03

   På jobbet har vi ofta föreläsningar/större möten i en aula med åhörar platser som går lite uppåt. Jag brukar sätta mig i mitten, mycket för att jag inte ska behöva titta uppåt på det som visas, eller behöva vrida för mycket på nacken. Om jag får göra det (vrida på nacken eller titta uppåt) får jag ont i huvudet eller stela nackmuskler. Av samma anledning har jag mitt skrivbord så långt ner som det går, för att titta ned på skärmen.
   Min förklaring till delar av det. Andra är att jag som lång inte vill sitta längst fram eftersom jag då skymmer kortare som sitter bakom.

   Svara
4. Emelie 2015-05-28 23:26

   Samma fenomen på mitt jobb. Jag sätter mig gärna på tredje raden, längre bak och jag får svårt att se vad det står. Men vill precis som Görel inte sitta och titta uppåt hela föreläsningen.

   Svara