Väldigt intressant artikel och den ger mig 100 % vatten på min kvarn för precis så som det beskrivs i artikeln har jag tyckt att det ÄR…länge.
Och det är inte bara bortskämda ungdomar jag har sett utan dito vuxna också.
Helt orealistiska krav och mycket liten egen driv och det skrämmer mig verkligen…..
Tro mig, det skrämmer mig också. Jobbar med ungdomar i ett tungt område utanför Sthlm. De uttrycker oftast att de vill jobba och vi diskuterar igenom och tittar på statistik hur det ser ut med okvalificerade jobb i Sverige idag. De detta berör säger sig samtliga förstå. Genom åren har de flesta kommit på att de vill börja på McDonalds eller liknande, för att jobba sig uppåt till dit de vill, eller som försörjning till något bättre kommer. Jag ordnar en veckas praktik som oftast leder till anställning om de sköter sig. Rekordet är en som stod ut i en timme, ingen har pallat veckan ut. ”Tråkigt, jobbigt, inga långa raster, jag var hungrig, jag kunde inte sitta och jobba, det var inte min grej” osv. Jag skäms för dem.
Och jag är rädd för att de sociala skyddsnäten kommer att bli obefintliga till de som verkligen behöver dem när soc ska användas till dessa parasiterande slöfockar.
Redan för över 20 år sedan hade jag en bekant (runt 20 år gammal) som efter långvarig arbetslöshet erbjöds ett enklare kontorsjobb som hennes mor hade ordnat åt henne. Hon tackade nej till jobbet och när jag förfärat frågade VARFÖR fick jag svaret: ”men Birgitta…du vet…jobbet…det var samma var dag” ?!?!?!!?
Jag försökte förklara att många jobb ”är samma varje dag” men det var som att tala för döva öron….
Men så länge vi HAR ett skyddsnät så kommer det att utnyttjas, vad som kommer att hända därefter vet jag inte…
Håller fullständigt med, många ungdomar idag (och även en hel del vuxna) klarar inte av att ha tråkigt, vilket det stundtals är att jobba, och det är naturligtvis jobbigt att jobba, det hörs ju på namnet 😉 Men för att få pengar måste man jobba, man måste hugga i, man måste ha tråkigt, man måste försaka massa saker, men i gengäld får man ett liv, där man under den fria tiden av sitt liv har möjlighet att leva ett riktigt nice liv t.o.m.
Kanske tycker en del av de som inte vill jobba med vad som helst att det går att leva ett riktigt nice liv ändå?
Utan pengar? För även om det skulle vara så att de får någon sorts bidrag så är det ju inget man blir ”fet” på. Men det skapar ju problem för samhället, när folk väljer att inte jobba. Jag tror den åldersökningen vi har och har haft länge kommer börja dala så småningom dessutom, det liv ungdomarna lever skapar inga hållbara kroppar och själar, mer suicid och skörare kroppar.
Har en sextonårig dotter hemma som har två extrajobb ! Dels i stallet där vi står och i en Häst/foderbutik .. Hon har jobbat sen 13 års ålder, har insett att vill man köpa nåt ”extra” utöver ha två hästar, får man jobba för det!
Jodå, sådana ungdomar finns tack och lov också (var själv likadan).
Jag tycker nog att de allra flesta vill jobba och gör det också, det är bara det att vi inte märker av dem. För de har redan jobb eller pluggar. De som inte vill, orkar osv det är de vi märker av men det är nog ändå en hyffsat liten grupp. Tycker mest synd om dessa faktiskt, hela samhället bygger på att vi arbetar och dessa hamnar ju i ett utanförskap som för varje år man står utanför får svårare och svårare att ta sig in i. Tar man inte skitjobben när man är ung så blir även de svåra att få ju äldre man blir utan erfarenhet. Vem vill anställa en 25-30 åring som inte jobbat tidigare?
Enligt min erfarenhet så finns det alltid jobb men man får inte vara kräsen, det finns alltid timmar nånstans och det är alltid bättre än att gå arbetslös. Jag tror att många inte tänker på hur det ser ut om man har flera tomma månader eller år i sitt CV, då är det bättre att det står timanställd på McDonalds/lokala korvkiosken/vårdboende eller vad det nu kan vara. Det viktigaste är att man får erfarenhet och kan visa för nya arbetsgivare att man kan jobba, man måste lära sig att se även de lite trista jobben som en väg framåt. Det är ju inte fel att ha ambitioner och att vilja ha ett bra jobb som man trivs med men man kan ju inte räkna med att det ska trilla ner från himlen.
Jag tycker att samhället allt mer delas upp i de som jobbar ”för mycket” och de som inte jobbar alls.
Tänk att vara 25 år och aldrig ha haft ett arbete!!! Som du skriver så är det då jättesvårt att slå sig in på arbetsmarknaden, om man ens VILL och har orken och ambitionen.
Och visst finns det jobb om man inte är kräsen även om min erfarenhet är att väldigt många anställs ”på kontakter”. Kul och lätt för dom som är ambitiösa och har ett brett kontaktnät men svårare för dom som inte har det.
Jag har för övrigt inte varit arbetslös en dag i mitt liv utan har tvärtom både jobbat extra när jag har studerat och flera år medan jag också arbetade heltid.
Men merparten av jobben har jag fått just genom kontakter- på ett eller annat vis.
När jag jobbade på ridskolan var det tex för att jag redan stod uppstallad där, ett jobb blev jag ”headhuntad” till på rekommendation av en arbetskamrat (som var sambo med den som behövde anställa) och även mina jobb inom socialtjänsten har erhållits för att jag redan jobbade inom kommunen.
Jag har bara fått ett jobb via kontakter (det extra jobb jag har som personlig assistent just nu) alla andra har jag fått söka, ett har jag fått via praktik på arbetsplatsen så det är väl något mittemellan. Men alla andra har jag fått utan en enda kontakt. Typiska ”förstajobbetjobb” tex McDonalds, telefonförsäljare eller liknande annonseras ofta ut.
Det ligger ngt i det du skriver att antingen är det för mkt jobb eller så pallar man inte jobba alls. Det finns riktigt drivna ungdomar idag också på ett sätt som inte fanns för några år sedan. Antingen så jobbar man stenhårt för att ta sig dit man vill eller så vill man inte alls. Har hört talas om ungdomar som får jobb på städbolag och sen inte vill städa toaletter, för det är äckligt. Vad trodde du att du skulle göra? Det är ”ta ingen skit generationen”. Men som sagt så tror jag ändå att den delen inte är så stor, de bara märks och syns mer.
Att göra sin praktik på en viss arbetsplats tror jag är mycket vanlig inkörsport till jobb.
Vi tar emot socionomkandidater varje termin och många av dom får jobb hos oss efter examen.