Ännu ett fint ridpass har avverkats- idag blev det en längre uteritt.
Mycket trav och galopp i lite kuperad terräng även om den rena klättringen i skritt fick ett abrupt slut innan vi knappt hade börjat eftersom de otäcka korna upptäckte Vicke och började trava mot honom.
Hade jag inte vetat hur ohyggligt rädd han kan bli och därför reagerat blixtsnabbt och lyckats vända honom och trava bort från mjölkmaskinerna kunde det ha gått riktigt illa- de få gånger Vicke blir så pass rädd är han väldigt svår att få kontakt med och då vill han bara ge sig av om det går.
Jag rider numera alltid ut med graman och den har räddat potentiellt farliga situationer flera gånger så den släpper jag inte ifrån mig.
Glömmer aldrig när jag erbjöd mig att rida en häst åt en kvinna som inte hade tid att rida, och sedan visade sig vara väldigt rädd för att rida sin häst. Jag red ut med den och den var huuur snäll som helst. Andra gången gick det lika bra. Tills jag upptäckte att hon ”glömt” att tala om för mig att hästen var totalt vettskrämd för kossor…. Ojojojojoj, det var med knapp nöd jag lyckades komma hem med den igen, som den höll på, allt från stegringar till galna kast baklänges och försöka springa bort och gå sidledes och och och och…. Sen red jag den aldrig mer, sånt där håller jag inte på med! Och SÅ himla dålig stil av kvinnan att inte varna mig, när hästen var SÅ galet livrädd för kossor (och stod på ett stall beläget mitt i mjölkproducenternas högsäte på Somerset-slätterna…). Huu…
Usch, verkligen dålig stil! Kunde ha gått hur illa som helst!