Idag tänkte jag att vi skulle diskutera det här med hingstar.
Hat ni hingstar i ert stall eller råder det ”hingstförbud”?
Ni som har hingstar- vad är det för hästar (ras, ålder) och hur fungerar det tycker ni?
Skulle ni vilja ha hingstar i stallet eller känner ni tvärtom: aldrig!
Jag har hört att en hel del inackorderingsstall inte tar emot hingstar men huruvida det stämmer eller inte har jag ingen aning om.
Är dock väldigt tacksam över att vi inte har någon hingst i vårt stall eftersom det är många olika personer som ska sköta jouren på söndagarna och i min värld ÄR en hingst en potentiellt större ”risk” än ett sto eller en valack.
Så klart fattar jag att handhavandet i mycket avgör hur en häst beter sig men just eftersom det kan vara X antal personer som ska hantera en hingst vid in och utsläpp så är jag avogt inställd.
Givetvis kan det hända saker även med ston och valacker men jag skulle inte känna samma oro om dessa kom lösa som om en hingst gjorde det- sedan om det är mina fördomar eller ej låter jag vara osagt.
Nu är det ju tack och lov ytterst få hingstar inom ”ridvärlden”, i alla fall bland hobbyryttare och bara det säger väl en del…varför skaffa sig fler potentiella problem än man behöver- så tror jag att många resonerar, och det med rätta enligt mig.
Jag kan liksom inte komma på en enda fördel med att behålla en häst som hingst om man inte tänker avla på den men desto fler nackdelar men ni får gärna rätta mig om ni tycker att jag tänker fel?
Vi har ju både hingst och sto i stallet. Hingsten är än så länge bara ett år, och kommer inte vara hingst som vuxen. Men just nu är det inte läge att kastrera honom, det blir troligtvis under hösten som tvååring. Det är ju inte den första unghingsten vi har, och sto har jag alltid haft i stallet. Och det är ofta det som gör det lite besvärligt – att ha både hingst och sto.
Jag ser inga skäl att behandla hingstar annorlunda än andra hästar – men de är lite mindre förlåtande kanske man kan säga? Det krävs tydlighet och konsekvens hela tiden – dvs god hästhantering blir ytterligare lite viktigare när det är en hingst. Med förra hingsten vi hade (han som nu är sjuårig valack) så rann hormonerna till rätt bra sista tiden innan han blev kastrerad. Vi hade dock inga bekymmer med honom – minsta lilla olydnad när han blev ledd så tog vi honom till paddocken några minuter och drillade start, stopp, gå undan för tryck. Det behövdes inte mycket – bara checka av att han var med på noterna och lyssnade på oss. Men om det var någon som ledde honom som inte uppmärksammade att han var ouppmärksam, trängde eller vad det nu var, eller var det minsta osäker, blev han jättetaskig. Därför fick vi vara extra noga om vi behövde hjälp utifrån under de månaderna – för det visade sig att inte alla personer som vi uppfattade som normalt hästkunniga kunde hantera honom (till vår förvåning faktiskt).
Sen är ju just det en unghingstgrej, oftast blir de ju mindre jobbiga när värsta hormonsvallningarna har lagt sig. Men visst är det lite jobbigare med hingst i stallet när det även finns ston. Jag har för övrigt stått inackorderad med mitt sto i två stall där det fanns hingstar – det ena funkade inte bra och det andra funkade bra. Skillnaden? Där det inte funkade var det en quarterhingst med mindre van husse. På det andra stället var det en halvblodshingst med duktig husse (och bra stallägare).
Undrar litet varfor man ska vanta tills det blir bokigt innan man kastrerar? Jag har gjort det sjalv, och nar jag tanker tillbaka kunde jag val lika garna kastrerat litet tidigare och besparat oss alla en hel del bus! Fast Archie var mest busig, snarare an svar, sa det var inte farligt eller sa. Men som sagt, nagon anledning till att ha kvar hasten som hingst sa pass lange? Jag har hort diverse motsagelsefulla asikter om hur stor hasten vaxer eller inte, och hur dens beteende blir nar den blir aldre, beroende pa vilken alder man kastrerar, men vet inte om nagot av det stammer. Sjalv skulle jag aldrig ha en hingst, ar inte tillrackligt sjalvsaker tycker jag.
Vad galler hundar och katter sa haller jag med Birgitta. Katter mest for att folk later dem ranna runt vind for vag och gora vad de vill och det finns sa OERHORT manga katter som ingen vill ha. Hundar ar ju litet mera under kontroll och det blir val inte lika manga oonskade kullar, men jag har haft 2 kastrerade hanhundar och tycker bara det ar skont. Mina foraldrar har alltid tikar och steriliserar dem inte, sa det har hant flera ganger att de stuckit ivag och parat sig med nan byracka pa nan granngard… Och sedan har valparna blivit avlivade. Sa himla onodigt att ens lata det handa, forstar inte varfor mina foraldrar inte steriliserar jyckarna, sa slipper de det bekymret! Naval, each to his own.
Vi har definitivt haft skäl till att vänta med de sent kastrerade. Med Hugo var det så att han itne släppte ner sista kulan förrän vintern när han skulle bli tre. Alternativet hade varit en klapphingstoperation, som är ett mycket större ingrepp, att likna med en mindre buköppning. Vår veterinär gjorde bedömningen att den skulle komma ner av sig själv, och det gjorde den. När det gäller A har han haft en kraftig tillväxtfas, vilket har varit jobbigt för hans senor och leder. Det känns extremt dumt att börja laborera med hans hormonhalter i det läget. Väntar vi till våren eller låter honom gå på hingstbete över sommaren och tar honom nästa höst kommer det problemet inte att finnas. Han är dessutom mycket lätthanterlig, även om det börjar märkas lite hingstighet på honom – men aldrig när han blir hanterad.
Aha, det visste jag inte, det later ju fornuftigt.
Fast det är ju inte Birgitta som tycker att hundar och katter ska kastreras 🙂
Nej, jag sag det sen nar jag redan skickat inlagget… Forlat, Birgitta!
Jodå, det tycker jag absolut att deras ägare ska göra, om behov föreligger (och det gör det oftare än vad kastreringar sker).
Behov att kastrera hankatter föreligger alltid. Jag fick en av mina katter ordentligt slagen av en kringdrivande hankatt i våras. Jag fick en veterinärräkning på 2000 kr och katten mådde ordentligt dåligt. Tyvärr landar ju inte det på hankattägaren. Jag kan väl säga att om det hade varit möjligt hade jag mycket hellre lagt de pengarna på att kastrera två hankatter, även om de inte var mina. Då hade ju min katt få känna sig trygg och vara frisk iaf.
Jo, i den bästa av världar (?) kunde man göra så- kastrera ANDRAS katter om de inte själva ansåg att det behövs. Dock måste man respektera att djurägare själva får fatta sina egna beslut även om man som utifrånbetraktare tycker att det är galet.
Nu VILL jag ju inte äga en hingst av även andra anledningar men att andra skulle hantera min häst är tveklöst en mycket bidragande orsak.
Det räckte att se hur min valack Kreon läste folk och hur han kunde utnyttja detta för att inse att man ”måste” ha en väldigt foglig häst om man vill stå på en anläggning där hästarna ibland hanteras av andra hästägare utan att ständigt vara livrädd att det ska hända något.
I den bästa av världar skulle alla som har egen häst kunna hantera även ANDRAS hästar på ett säkert och bra sätt så länge dessa inte tillhör en minoritet av mycket stökiga diton men min erfarenhet säger något annat….
Inga hingstar i stallet, det är för litet för att hålla alla sorter. Men gott om hingstar på gården. Tycker inte det är några problem om det är bra personal som hanterar (o-)djuren men i ridhäststall som kanske sköts kollektivt med ovana människor (faktum är att många inte ens klarar av att hantera den snällaste valacken) är det direkt olämpligt med hingstar.
Många hingstar borde verkligen kastreras, tycker man ofta ser hingstar som inte har ngr kompisar, blir dåligt hanterade, är stressade osv. Nä, ska inte hästen vara verksam i aveln mår den bäst som valack.
Tycker också att hundägare borde tänka så.
Och kattägare
Ja, det är intressant det där…vad det beror på att det är så pass ovanligt att man kastrerar hundar.
Om jag ska tillåta mig att gissa så kan EN orsak vara att det är vanligare att hundar ägs av män än att hobbyhästar ägs av samma kön och ursäkta mig…men en del män verkar ha en väldigt märklig inställning till djurs testiklar….
Lite skämt och lite allvar men jag har hört både båda könen men framför allt män undra om det inte är SYND OM han-djur utan möjlighet att reproducera sig- därav min tolkning ovan.
Vara hur det vill med den saken så borde nog fler hundar också kastreras för även om det är lättare att handha en 20 kilos hund än en 600 kilos häst så finns det MÄNGDER av han-hundar som säkerligen hade mått bättre av att testosteronkranen hade strypts.
Tycker inte det är ovanligt att hanhundar är ”hanhundsilskna” och med fler kastreringar är jag säker på att dessa bekymmer hade minskat.
EXAKT! Det finns troligen åtskilliga hundslagsmål som aldrig skulle inträffat om fler hundägare tagit sitt förnuft tillfånga och kastrerat sin hund.
Jag köpte Aramis som treårig hingst och hade ständigt dialog med mycket erfaren domare och mycket erfaren elitryttare för att hela tiden stämma av hur länge det var ”klokt” att hålla honom som hingst. Nu kastrerades han när han blev fem och då tyckte jag att han möööööööjligen började visa lite tendenser till hingstbeteende. Vet till exempel att han reste sig (så typiskt hingstbeteende ju) vid in och uttag ibland och det är förstås inget jag önskar. Detta tillsammans med det faktum att jag ju faktiskt med handen på hjärtat inte ville ha en beskällare utan en ridhäst. MEN! Det var en otroligt snäll hingst, även om jag ALDRIG någonsin behandlade honom som något annat än hingst.
Jag fullkomligen älskar hingstar och hade jag ett stall där jag VET att det är mycket skicklig personal som hanterar hästarna och stor hingstvana finns så skulle jag inte tveka en sekund (om hingsten så att säga fungerar i sitt sammanhang). Hingstar har en helt annan karisma än både ston och valacker tillsammans och hur som helst så är de oerhört charmerande och personliga. Jag har hållit mina två senaste hästar som hingstar fram tills dess att de var fyra respektive fem år och jösses så mycket mer utstrålning de skrapar ihop 🙂
Har faktiskt stått på ett inacorderingställe som precis nybliven hästägare till en stor valack. En tjej hade två hingstar uppstallade och vi hade på helgerna stallplats (farligt med alla nybörjare)Den ena var en ponny, som vi fick leda i träns – en på varje sida. Om han fick övertaget började han resa/klättra sig på en. Verkligen obehagligt. Den stora hingsten stog brevid min häst och han var så rädd att han aldrig stod nära den ena sidan av boxen, mot hingsten.En dag attackerade han ägaren i boxen. Annan gång kom ponnyn lös Istallet ,flög på en häst som stod uppbunden i gången och bet sig fast i halsen och vägrade släppa. Hysteriskt, vi flyttade! Sedan har jag ridit en del PRE hingstar , så snälla. Är det rasen eller hanteringen kan man undra?
Mycket är säkert hanteringen…
Förstår att du flyttade!
Jag har haft hingst, och han var inte mycket svårare att hantera än någon annan.
Sen tror jag det är fler hingstar i sporten än man tror, för alla utmärker sig inte.