Ibland läser man om ryttare som mycket glada basunerar ut kommentarer i stil med ”idag kunde jag ha ridit med sytrådar” menandes att deras häst varit så lätt i handen när de red.
Tycker ni att detta är positivt och eftersträvansvärt?
Jag tycker det inte- det var precis så det kändes många, många gånger när jag började rida Vicke och jag ville ha bort det från dag 1.
Han bara fällde in huvudet och gick helt utan samband med bakbenen som var kvar i grannkommunen…typ…
Givetvis är allting relativt och att sitta med ”3 ton” i handen som då fungerar om ett femte ben är givetvis inte heller något jag önskar men ett ”lagom” stöd där man ändå känner att det ”finns något där framme”- det är vad jag strävar efter i alla fall.
Vad tycker ni?
Absolut inga sytrådar då tror jag inte ett dugg på att hästen är där den ska. Jag vill ha ett fast stöd i handen men som inte blir stumt och tungt utan är reglerbart. Kollar man på tex Dujardins ritter så ser man snabbt att det absolut inte funkat med sytrådar. Enda gången jag känt det så var när jag satte på ett för skarpt bett på Misty. Så nä jag vill ha en stadig kontakt.
Jag fattar inte diskussionen om vare sig stöd eller sytrådar utan brukar likna det med att hålla en älskad i handen <3
Hästen ska hålla i mig, försiktigt men stadigt, och jag ska hålla i hästen på samma sätt.
Det är ett ömsesidigt kontaktsökande liksom, inte något den ena av oss ger den andra?
Det är ju stor skillnad på en lätt kontakt med fin kommunikation genom små hjälper och en ”tom” tygel.
jag har också haft en ”sytrådshäst” där man fick leta efter någon kontakt överhuvudtaget, nu har vi kommit så långt att han emellanåt t.o.m blir lite tung, men det är när han inte riktigt är mellan hand och skänkel. Jag eftersträvar en kontakt där man känner att hela ekipaget strävar framåt och då får ett sug i handen.
Ibland hör jag i mina hemmatrakter att det finns två läger. Det ena säger tryck på och håll i. Hästen ska ta dig i framåt. Det andra säger att du ska hålla en fågelunge i handen.
Min sanning är att det är olika på varje häst men när hästen är framme för skänkeln så känner man det rätta suget. I utbildningen kan suget variera även när hästen är framför skänkeln beroende på styrka. Om man koncentrerar sig på att få till en gummibandskänsla mellan mun och bakben blir inte trycket i munnen så intressant.
JohannaB beskriver det ju fint. Problemet med sytrådar är ju att det inte finns något att driva fram till. MEN om hästen går där den ska, bär sig som den ska och följer dina hjälper lydigt så är det klart att det inte är fel med en sytrådskänsla. Det betyder ju i det fallet bara att hästen är stark i kroppen och välriden och dit vill man ju. Men det funkar ju inte på alla hästar.
Man vill ju ha det där elastiska suget i bettet inte en känsla av tomhet. Då är det nått jävelskap på gång som typ lagt tungan över eller släppt rygg o bakben.
Exakt!
Det är ju skillnad om hästen bara viker in nosen eller om den faktiskt bär sig själv, båda innefattar ”sytråds-känsla” men för okunniga är det klart inte lätt att veta skillnaden.