Skrivet
Läser följande på Facebook och lider med den stackars hästen samtidigt som jag undrar hur folk är funtade:
”Åkte efter det här ekipaget bestående av en gammal husvagn som byggts om till hästtransport! Helt plötsligt rycker det till och släpet (med häst!!!!) lossnar från dragkroken och åker in i vägräcket. I transporten står en vettskrämd quaterhäst…”
Ja, vad säger man?!?!
Skrivet
Säljer mina Pegasus-vingar!
Passar stor häst.
Handgjorda av 200 vita strutsfjädrar och 100 vita tuppfjädrar.
Pris: 2000:-
Skrivet
This is Brooklyn Supreme, billed as ”The World’s Biggest Horse.” We had seen this image before, and even have a postcard… of it, but when we were digitizing more images the other day, we found that the original negative is in our Richendollar collection.
Brooklyn Supreme stood 19.2 hands and weighed 3,200 pounds. He wore a 40-inch collar and boasted a girth measurement of 10 feet, 2 inches around. It took 30 inches of iron for each of his horseshoes. Foaled in 1928, he eventually became the property of C.G. Good of Iowa. Good’s partner, Ralph Fogleman, exhibited the big horse around the country, charging spectators 10 cents apiece. Brookie died in 1948.”
Skrivet
Ibland är man glad när väderleksprognosen INTE stämmer och idag var en sådan dag.
Det var inte mycket av de utlovade jättemängder regn som föll över Staffanstorp och det var det nog ingen som var ledsen över.
Vickes ”motion” har bestått av 8 timmars hagvistelse och inget mer men jag betraktar ju även vila som en del i ett träningskoncept.
Och efter gårdagens flit i ridhuset behövdes kanske en liten paus också så att han inte tappar sin alltid positiva inställning till arbete.
Skrivet
Vad säger ni om detta skydd mot sporrskav?
Ska man rida en häst med sporrar som är så känslig att den behöver detta skydd?
Är det bra att man kan skydda hästen?
Jag är verkligen inte felfri utan har råkat göra X antal sporrskav på mina hästar under de mer än 20 år jag haft häst.
De har läkt mycket snabbt och under tiden har jag inte ridit med sporrar.
Skrivet
Skrivet
Tips på en bra dag
Tips på en vidrig dag
Håller ni med?
Skrivet
ÄNTLIGEN var det dags för träning för X idag men när vi väl kom fram till den anläggning där denna skulle hållas (inte X:s egna) blev jag i ett ögonblick rädd att det kanske inte ens skulle BLI något dressyrande.
Efter att jag hade parkerat och klivit ur bilen märkte jag nästan omgående att Vicke blev som tokig i transporten och detta pga att en häst gick i skrittmaskinen i närheten.
Detta var tydligen så skrämmande (?) att Vicke höll på att välta transporten- han var otroligt uppskärrad och jag insåg att det nog var säkrast att få ut honom illa kvickt- innan han skadade sig och/ eller förstörde något.
Väl ute fortsatte min så vanligtvis beskedliga häst att stimma- han for runt mig och stegrade sig till och med (!) så jag var väldigt tacksam över mitt långa grimskaft och att jag lyckades hålla honom.
Att se ett uppskärrad Vicke skengaloppera bort i fjärran och på en plats där han bara varit en gång tidigare var inte ett scenario jag önskade mig och jag började som sagt fundera på om det ens skulle gå att sitta upp på detta helgalna djur.
Men upp i sadeln kom jag och även om det var lite spänt tills skrittmaskinen hade stannat så hade jag ändå en fin känsla redan från början.
Och om man ska se det från den positiva sidan så bidrog den lilla spändheten till ett väldigt fint självgående och lite extra spänst.
Jag fick rida mycket samlad galopp och trav under hela passet och det blev ett väldigt bra styrketräningspass för Vicke medan jag kunde ”åka med” ovanligt lätt och utan att bli det minsta trött.
När vi var klara tyckte X att vi hade ”slagit nytt rekord” typ (dvs haft vårt bästa pass hittills) så uppenbarligen har vi ändå lyckat med något under våra 3 veckor utan tränare 🙂 .
Jätte, jättekul var det hur som helst!
Hoppas verkligen att helgens väderleksprognos INTE stämmer. Imorgon har man lovat (läs: HOTAT med) regn i princip hela dagen….
Skrivet
Förra fredagen var Vicke och jag i skogen och denna fredagen var det Soyas tur att bli rastad i samma härliga omgivning.
Maken och jag körde till Skryllegården där Soya sprungit många mil genom åren.
På Skrylle finns en speciell ”hundslinga” som är knappa 5 kilometer lång och fördelen med den är att den är lite mer opreparerad än de slingorna som används till löpning.
Mer för doggy att nosa på och utan att möta just joggare och folk som ”söndagspromenerar”.
Vi hade tur med precis lagom varmt väder och inga insekter alls- annars tycker jag att just skog har en tendens att dra till sig alla möjliga kryp.
Efter promenaden väntade förfriskningar i form av vatten för Soya 🙂 och en god lunch för maken och mig.
Skrivet
Årets sommar är den första sedan jag flyttade till nuvarande anläggning som vi inte har något föl.
Sam föddes förra året, Messy-loppan året innan men i år har jag alltså inget föl att leka med!
Det har varit sååå roligt med bebisarna som jag kunnat gosa ohämmat med (Messy undantagen men det tar hon igen nu) fast ingen har varit som fölet i filmen.
Jag skojade med stallägarna och tyckte vi kunde ta emot något föl med sin mamma även i år och kalla projektet ”Birgittas puss och kram-skola” fast där även lite hantering och uppfostran skulle ingå så klart 🙂 .
Jag är av åsikten att man verkligen ska ”böja i tid det som krokigt ska bli” och att man har väldigt mycket ”gratis” längre fram om man inte låter föl och unghästar leva helt ohanterade de första åren.
Och sett till de hästar som fötts upp på vår anläggning stämmer min tes till 100 %; alla är snälla, vänliga och lätta att ha att göra med.
Senaste kommentarer