Månadsarkiv: augusti 2015

Skrivet

Är vi lurade?

Något jag har hört jätteofta i sommar är att ”man känner sig lurad på sommaren” (dvs man har en känsla av att den fortfarande är i antågande medan den i själva verket snart är slut) och att det har varit så dåligt väder.

Och det sägs ”överallt”, både bland vänner, arbetskamrater, på nätet osv!

Men ÄR det verkligen så eller har vi drabbats av någon slags mass-inbillning 🙂 ?

För jag tänkte också så tom i juni/ juli : ”åhhh vad skönt det ska bli när sommaren kommer…ehhh…oj…det ÄR visst redan sommar!!!”.

Fast att vädret ska ha varit så dåligt kan jag inte hålla med om men det kanske beror på vad man jämför med och vad man förväntar sig?

Sverige är ju Sverige och inte tropikerna liksom…man kan inte hoppas på 30 gradig värme och möjlighet att sola och bad i många veckor i rad för då lär man ju bli besviken.

Själv tycker jag att vädret har varit helt ok; massor av lagom soliga dagar även om det kanske inte har varit strandväder direkt.

Men som häst och hundägare vill jag inte ha FÖR varmt och en helg då det faktiskt närmade sig 30 grader här tyckte jag att det var lite för bra.

Känner ni er också blåsta på sommaren eller har ni lyckats undvika att bli smittade av mass-känslan av att svenska folket inte har haft denna årstid i år?

Skrivet

Lördag- intervaller

I morse återvände jag till gårdagens brottsplats- denna gången för lite konditions/ intervallträning.

Delar av stubbåkern sluttar vagt och efter att ha travat i lång och låg form som uppvärmning så galopperade jag långa sträckor uppåt och neråt i denna mini-backe 3 gånger med skrittpauser emellan.

Jag tycker att det är svårt att veta hur mycket som är precis lagom träning för att få en konditionshöjande effekt utan att ”skada” hästen- jag vill ju inte att Vicke ska kännas helt utmattad efteråt men det ska ju inte heller vara ”a walk in the park”.

Jag får väl lita till min känsla helt enkelt och när jag travade av i lika lång och låg form som i början så kändes han i alla fall jättefin.

image

En målmetveten man på väg till jobbet!

Skrivet

Skador på halskotpelaren

Idag undrar jag vad ni har för erfarenheter av skador på halskotpelaren på häst?

Anledningen till min fråga är en häst som av och till går orent, även om det ibland kan det gå veckor mellan att den känns halt i någon eller några dagar. Beteendet har hållit på i varje fall 2-3 månader.

Hästen är 6-7 år gammal, aldrig tävlad så vitt jag vet och inte heller hårt riden eller ”pressad” på några vis.

Kollad veterinärt (böjprov) som inte visade något- då sprang den så bra. Jag antar att man då även tittade på hovarna (som ser bra ut i mina lekmannaögon).

Men det kommer alltså dagar då hästen både känns och ser tydligt halt ut och frågan är vad som skulle kunna bli nästa steg för att utröna vad det kan vara.

Jag funderar på ”röntgen av halskotpelaren” då jag vet ett par fall av ”konstigt beteende” hos hästar som faktiskt berott på skador just där.

Har ni varit med om att en så pass ”gammal” häst haft någon form av växtvärk som yttrat sig som hälta som kommer och går?

Skrivet

Fredag- halm, halm, halm

Så kom då äntligen dagen som jag sett fram emot länge: dagen då jag kunde rida på våra stubbåkrar!

Vi är ju inte så bortskämda med fina ridvägar men när det är ”stubbåkerdags” kan man å andra sidan rida på massor, massor av ställen där man annars inte kan sätta en hästhov.

Idag blev det ett dressyrpass  på en av åkrarna med många byten och minst lika många slutor och sedan var jag nöjd 🙂 .

image

Älskar mina nya (köpta begagnade) bruna lindor! Kan ju säga att de inte var så här rena efter passet utan tvärtom fulla av micro-halm.

image

Paketering pågår. Storbalarna används i det stora stallet medan vi i lilla stallet kör med småbalshalm.

Skrivet

Utan föräldrarna stannar häst-Sverige

Ett intressant fenomen som jag har tagit upp tidigare och som jag ser och läser om ständigt är hästägarnas FÖRÄLDRARS roll i sammanhanget.

Nu tänker jag inte bara på barn och ungdomar där det kanske så att säga ligger i sakens natur att det är föräldrarna som finansierar avkommornas hästintresse (och också ser till att detta upprätthålls trots att ungen kanske själv tröttnat och lika gärna kunde varit utan hästen/ ponnyn)  utan framför allt de VUXNA hästägarna.

Jag undrar hur häst-Sverige hade sett ut om alla dessa sponsrande föräldrar drog tillbaka sina stålar- gissningsvis hade hästnäringen sett heeelt annorlunda ut.

För jag tycker som sagt att det är jättevanligt att föräldrar på olika vis finansierar de vuxna barnens hästhållning även om det kan ske på olika vis.

Kanske har man en egen gård där hästen/ hästarna får stå uppstallade gratis eller så belånar man huset för att en dyr häst ska kunna köpas in?

Det finns de som betalar DELAR av hästkostnaderna, antingen direkt genom att tex stå för hästförsäkringen, eller indirekt genom att köra till alla tävlingar med egen bil och släp.

Ja, variationerna är oändliga men jag tycker ofta att det talas väldigt tyst om denna enorma generositet; kanske för att barnen (och kanske föräldrarna också?) tycker att det är lite pinsamt att en vuxen person inte KLARAR AV att betala för sin egen hobby?

För detta har jag också sett hur ofta som helst; så fort föräldrarnas gård säljs eller penga-kranen för allt möjligt kring hästen stryps så måste den sistnämnda säljas…

Eller så var intresset inte tillräckligt stort för att vara värt att jobba extra för eller på annat sätt försöka lösa så att man kan behålla djuret i alla fall?

Ja, inte vet jag men för mig har det alltid känts väldigt konstigt med föräldrar som alltså lägger, ibland, tusentals kronor på ett vuxet barns intresse- kanske för att jag själv aldrig hade kunnat få den möjligheten hemifrån ens om jag hade velat?

Och observeras ska att det i mina exempel ovan alltså inte bara handlar om relativt unga människor som kanske inte har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden osv utan om ”folk” (nästan uteslutande kvinnor enligt min erfarenhet) som är både 30 och 40 år gamla, ibland till och med gifta och med egna familjer…

Ja som sagt, hästnäringen ska nog vara tacksam (liksom barnen förstås) så länge det är på detta viset även om det är ett konstigt fenomen för mig personligen…

Skrivet

Mera torsdag- mer ridyta

image

Möttes av en ljuvlig syn på min kvällscykelrunda med Soya!

image

Nu är det bara att hoppas på många härliga ritter på denna nya jätteridbana innan den plöjs!

Skrivet

Torsdag- långben

Åhhh vilken vacker morgon det var i morse när jag red på utebanan.

Solen sken, det var lite smådimmigt och jag önskade att jag hade haft en riktig kamera för att föreviga den fantastiska vyn.

Dessutom var det precis lagom temperatur, varmt nog att rida i t-shirt men med fläktande vindar som om man hade en mega-air-condition 🙂 !

Som bäddat för ett lyckat dressyrpass med andra ord och så blev det också.

Jag filade på den förvända galoppen, gjorde några byten som flyter på bättre och bättre och la lite tid på slutor och skänkelvikningar.

Jag tycker ofta att skänkelvikningarna känns bättre på tävling än vad de är (kritiken är då ”släpande ben”) så jag ska be X att titta lite extra på detta framöver.

Det enda jag saknade idag var SPEGLAR så man kan se lite vad man sysslar med men man kan ju inte få allt 🙂 !

Förresten: har era hästar börjat fälla? Det har min.

image

Världens längsta hästben 🙂 ?