Jag har ibland hävdat att mitt omdöme inte är att lita på vad gäller dressyrtävlingar och så känns det lite idag.
Vicke och jag var hos Skromberga ryttarförening och red ”våra” sedvanliga klasser med minst sagt skiftande resultat.
I LA:3 hade jag en dålig känsla över lag, Vicke kändes seg och ritten var verkligen låååångt ifrån vad vi kan prestera.
Jag hade ingen bra känsla ens på framridningen vilket är ganska ovanligt och denna blev dessutom lite abrupt av olika anledningar.
Så jag blev ganska förvånad när jag såg våra procent; nästan 66.
Efter denna under-prestation kände jag att jag verkligen inte ville åka hem med en så dålig känsla och faktiskt tyckte jag att det kändes mycket bättre efter avslutat MSV C:1-program.
Travökningarna var precis som i LA:n mycket otillräckliga men skolorna flöt på bra liksom det mesta faktiskt. Och inget gloende i någon av klasserna!
Här blev procenten blygsamma 58,8 så uppenbarligen stämde inte känslan med hur det såg ut.
Lite ironiskt…eller nåt…att domaren önskade bättre bjudning och bärighet över lag. precis det vi övat på nu ett tag.
Nåja..jag kommer inte att grubbla mig sömnlös över de dåliga procenten utan som jag ser det är det bara att träna vidare.
Kan man inte vara bäst får man vara snyggast!
Skämt å sido- jag såg ganska många väldigt fina och härligt rörliga hästar i dagens klasser.
Fast det är ju två olika svårighetsnivåer. Högre krav i medelsvåra, så det är väl inte så konstigt att procenten blev lägre där?
Jo, det var säkert en anledning men domare kan ju också vara olika stränga/ ligga lite olika i skalan.