Månadsarkiv: september 2015

Torsdag- ritt i skymningen

Om jag härom dagen red ut  gryningen så hann det idag börja skymma innan jag hade ridit färdigt.

Jag hade dessförinnan varit på en ”hjärtkoll” med Soya som ju har ett konstaterat blåsljud på hjärtat vilket upptäcktes för något år sedan.

Kollen visade skönt nog att det inte skett någon försämring sedan föregående besök och jag tycker ju även själv att hon är precis som vanligt.

Tillbaka till uteritten så blev det mycket galopp i  låg, rund form, lite mindre trav på samma vis och så givetvis skritt före, efter och mellan dessa gångarter.

Medan Vicke förflyttade oss  i en jättefin galopp tänkte jag på hur lyckligt lottad jag är som har en så snäll häst som man kan rida ut så bra med, i alla väder och med eller utan sällskap- det gör onekligen att man kan variera ridningen utan en massa tjafs som det tex ofta var när Kreon skulle ridas ut ensam.

Kommentar från en läsare angående gårdagens inlägg om ensamhästar i hage

Fick nedan kommentar från en läsare via mail och eftersom det är så mycket text (som jag för övrigt instämmer i till 200 %) föräras hen ett eget inlägg:

 

Det finns ju en massa parametrar som avgör HUR vi har häst. Vad vi har den till/vad det är för slags häst/ambitioner/ekonomi/tid mm i all oändlighet.

Och det där pratet om att hästar blir avstängda för att de går själva!!!! Jag har jobbat med häst i så många år och sett så himla mkt avstängda hästar och det är minsann ingen sanning att det är de som går ensamma i hagen.

Eller det där att det är flockdjur bla bla bla, det vet väl jag också, men nu lever vi inte på stäppen längre och det är andra förutsättningar – våra hästar är inte vildhästar tex.

Vi har ju hästarna för vårt egna nöjes skull, och då måste hästen funka för just oss, praktiskt genomförbart liksom.

När jag bodde på annan ort där marken kostar en struntsumma och man därför lätt kan ha hagar på flera hektar resonerade jag annorlunda än idag, då på den tiden tyckte jag det var självklart att hästarna gick i de stora hagarna med kompisar – varför skulle de inte det liksom?!

Visst min kompis hade en riktigt knepig häst som gav sig på andra hästar, den fick gå själv eller med bara en enda kompis så att han inte röjde runt. Men ärligt, vi HADE ju också skador på våra hästar; vi har fått ta bort tre stycken pga hagrelaterade skador. Jag skulle dessutom deltagit på ett Riks med min häst och där gav sig den omnämnda knasiga hästen på honom så att han fick ha boxvila…

Det är inte det enda saliggörande att ha hästar ihop i en stor hage…

När jag flyttade till Skåne ville jag förstås ha häst i stor hage, det var ju både jag och hästen van vid:-). Stallet jag skulle stå i brann upp, så jag fick snabbt hitta ett annat – litet stall med 4-5 hästar, alla i samma halvstora (liten enligt mitt mått) hage, det slutade med att min häst blev sparkad, biten och jagad av två små ettriga ponnyer (stort halvblod på 167 och som varit ledare i hagen hela sitt liv), så vi fick bygga en liten hage till honom så han fick vara ifred från marodörerna…

När jag sedan köpte ny häst så valde jag att stalla på landet, hos bekanta, lite större hagar, fantastiska uteridningsmöjligheter, grannen hade ridbana, ridhus på 30 minuters skrittavstånd. Perfekt!

MEN så blev det december och snökaos som höll i sig till mars –  jag kunde inte göra NGT med min häst under hela den tiden, vägarna var fulla med vallar på flera meter så att ta sig till ridhuset var omöjligt, ridbanan gick inte ens att lokalisera, det gick faktiskt inte att köra med trsp på vägen – skulle man köra hästen hade man fått leda fem km ut till landsvägen och lasta på den! Det var faktiskt flera ggr jag fick vända och köra hem för det gick inte att ta sig fram på vägen öht.

Därför satte jag mig på kö till en närbelägen anläggning, tänkte att dit kan jag bannemej krypa om det blir snökaos!

Tog nästan ett år så fick jag plats och jajamen även nästa vinter var ett elände, redan i november kom den uschliga snön. Återigen var bekantingarna på landet insnöade flera månader. Var såååå glad för mitt nya stall dit jag alltid kunde ta mig och där det fanns ridhus!!! (jag flyttade in fem dagar innan snön kom!!!).

Och med facit in hand så kostar det mig inte mkt mer, trots att jag står på ett av de dyrare ställena och att jag betalade ganska lite på andra stället – jag körde helt enkelt upp pengarna i stället!!!

Sveriges tråkigaste jobb?

Just nu pågår ett stort beläggnings- (asfalterings) arbete i mina trakter och en vakt står då och då och dirigerar trafiken.

Detta fick mig att fundera över vilket som är Sveriges tråkigaste arbete då just ovan syssla lätt torde kunna platsa på en sådan 10 i topplista.

Tänk när flygvärdinna var det som var och varannan tjej ville bli?!?!!?

Det verkar också i mitt tycke vara ett grymt tråkigt arbete där mycket av ens tid går åt till att rabbla ”kaffe, te, kaffe, te” till allsköns passagerare.

Men vad tror/ tycker ni: vem har Sveriges tristaste jobb?

Onsdag- lång dag

Liiite trött var jag allt när klockan ringde vid 5, jag hade då jobbat till klockan 1 på natten och visste att jag inte skulle kunna ligga i min säng förrän way past ordinarie läggdags eftersom jag fått en osedvanligt sen träningstid hos X (20.15).

Men det var det värt och efter att ha tränat mycket på självbärigheten (”loss” från både skänklar och tyglar) visade Vicke upp riktigt fina skolor.

Vi tränade också på uppridningar i galopp med efterföljande halt och omedelbar igångsättning i trav utan mellanliggande skrittsteg och sedan blev det övande på halt, ryggning och trav där jag hade lite svårt att få till halt direkt ur traven utan att Vicke la sig på.

Men ett bra pass i hällande ösregn fick vi- då är man tacksam för ridhus!

Gjorde han rätt eller fel?

Hittade denna länk på Facebook och läste en del av den mängd kommentarer som hade skrivits.

Läsarna är tydligen uppdelade i två läger: de som tycker att killen är en idiot som tror att han kan göra som han vill och de som tycker att han är strong som följer sitt hjärta….typ….

Vad tycker ni?

Sällskap i hagen eller ej?

image

Då och då överfalls jag av tankar på att låta Vicke gå med någon annan häst i hagen.

”Tack och lov” har dessa funderingar hittills infallit i typ precis samma ögonblick som andra omständigheter genast har fått mig på andra tankar; som härom dagen tex.

Det ni ser på bilden ovan är ett bett mot Vickes strupe och detta är andra gången samma häst biter honom; en häst jag dessförinnan varit lite sugen på att släppa ihop honom med.

Nu har dessa 2 ganska små bett (båda mot strupen intressant nog?) inte orsakat någon större skada men det får mig ändå att avstå från ihopsläpp; nästa sår/ spark kanske inte blir lika harmlös?

Att ha hästar gående tillsammans är enligt mig en klart kalkylerad RISK och något man bör ta ställning till om man vill ”utsätta” sin häst för eller inte.

För nej, jag tycker som ni förstår definitivt inte att det alltid är bäst att ha hästar tillsammans; det beror på så många olika omständigheter.

Hästar är flockdjur ja och i 99 fall av 100 går det alldeles utmärkt att ha två eller flera hästar i samma hage men som sagt; förutsättningarna ska vara de rätta.

I tex vårt stall med små grushagar där hästarna står utan mat anser jag att olycksrisken är för stor.

Ju större yta och mat som sysselsätter hästarna desto ”säkrare” känns det för mig men så klart finns det massor av undantag.

Jag har själv valt att ibland ha mina hästar med andra (2 i samma hage, aldrig fler) och ibland inte.

Hade 2 stallkamrater på ridskolan vars hästar hade gått tillsammans hur länge som helst då de en dag stod helt bitna och sparkade båda två- ingen vet varför (inga vittnen).

Till Archie provade jag flera olika hästar som sällskap- hans ”problem” var att han förvisso var supersnäll men ville ”valla” den andra hästen vilket alla hästar förr eller senare tröttnade på och började sparka bakut mot.

Bäst gick det med d-ponnyn Birk som dels hade ett tålamod av aldrig skådat slag och dels ”lyfte” bakbenen typ 50 centimeter från marken när han väl sparkade bakut.

Men Vicke får fortsätta att gå ensam…som det känns idag i alla fall…

Tisdag- nytt uppdrag

Precis som väderleksprognosen lovade/ hotade kom det mängder av regn under natten.

Jag hoppades att min planerade morgonuteritt inte skulle behöva ställas in pga fortsatt nederbörd men när det väl var dags att sätta foten i stigbygeln hade både regn och lite blixtar dragit förbi.

Stubbåkrarna bedömde jag som för blöta för annat än skritt men däremot konstaterade jag att de förbaskade ”koerna” hade bytt hage så att jag nu kunde rida bort och klättra där de tidigare har stått och skrämt Vicke.

Efter klättringen travade och galopperade vi hemåt och efter lite mer än en timme kunde jag hoppa av, ”slänga ut” Vicke i hagen och hasta till jobbet- instämpling 7.47.

Efter jobbet ska jag för ovanlighetens skull (händer en gång av 200 typ….) INTE åka till stallet utan direkt vidare till ett kortare extrajobb som jag i skrivande stund (min lunchrast) inte vet så mycket om men som jag tror kan bli spännande och som jag kan berätta om imorgon.