Fick nedan kommentar från en läsare via mail och eftersom det är så mycket text (som jag för övrigt instämmer i till 200 %) föräras hen ett eget inlägg:
Det finns ju en massa parametrar som avgör HUR vi har häst. Vad vi har den till/vad det är för slags häst/ambitioner/ekonomi/tid mm i all oändlighet.
Och det där pratet om att hästar blir avstängda för att de går själva!!!! Jag har jobbat med häst i så många år och sett så himla mkt avstängda hästar och det är minsann ingen sanning att det är de som går ensamma i hagen.
Eller det där att det är flockdjur bla bla bla, det vet väl jag också, men nu lever vi inte på stäppen längre och det är andra förutsättningar – våra hästar är inte vildhästar tex.
Vi har ju hästarna för vårt egna nöjes skull, och då måste hästen funka för just oss, praktiskt genomförbart liksom.
När jag bodde på annan ort där marken kostar en struntsumma och man därför lätt kan ha hagar på flera hektar resonerade jag annorlunda än idag, då på den tiden tyckte jag det var självklart att hästarna gick i de stora hagarna med kompisar – varför skulle de inte det liksom?!
Visst min kompis hade en riktigt knepig häst som gav sig på andra hästar, den fick gå själv eller med bara en enda kompis så att han inte röjde runt. Men ärligt, vi HADE ju också skador på våra hästar; vi har fått ta bort tre stycken pga hagrelaterade skador. Jag skulle dessutom deltagit på ett Riks med min häst och där gav sig den omnämnda knasiga hästen på honom så att han fick ha boxvila…
Det är inte det enda saliggörande att ha hästar ihop i en stor hage…
När jag flyttade till Skåne ville jag förstås ha häst i stor hage, det var ju både jag och hästen van vid:-). Stallet jag skulle stå i brann upp, så jag fick snabbt hitta ett annat – litet stall med 4-5 hästar, alla i samma halvstora (liten enligt mitt mått) hage, det slutade med att min häst blev sparkad, biten och jagad av två små ettriga ponnyer (stort halvblod på 167 och som varit ledare i hagen hela sitt liv), så vi fick bygga en liten hage till honom så han fick vara ifred från marodörerna…
När jag sedan köpte ny häst så valde jag att stalla på landet, hos bekanta, lite större hagar, fantastiska uteridningsmöjligheter, grannen hade ridbana, ridhus på 30 minuters skrittavstånd. Perfekt!
MEN så blev det december och snökaos som höll i sig till mars – jag kunde inte göra NGT med min häst under hela den tiden, vägarna var fulla med vallar på flera meter så att ta sig till ridhuset var omöjligt, ridbanan gick inte ens att lokalisera, det gick faktiskt inte att köra med trsp på vägen – skulle man köra hästen hade man fått leda fem km ut till landsvägen och lasta på den! Det var faktiskt flera ggr jag fick vända och köra hem för det gick inte att ta sig fram på vägen öht.
Därför satte jag mig på kö till en närbelägen anläggning, tänkte att dit kan jag bannemej krypa om det blir snökaos!
Tog nästan ett år så fick jag plats och jajamen även nästa vinter var ett elände, redan i november kom den uschliga snön. Återigen var bekantingarna på landet insnöade flera månader. Var såååå glad för mitt nya stall dit jag alltid kunde ta mig och där det fanns ridhus!!! (jag flyttade in fem dagar innan snön kom!!!).
Och med facit in hand så kostar det mig inte mkt mer, trots att jag står på ett av de dyrare ställena och att jag betalade ganska lite på andra stället – jag körde helt enkelt upp pengarna i stället!!!
Senaste kommentarer