Då var dagens hoppträning avklarad och med risk för stt tjata så var jag sååå nöjd när vi var klara.
Idag hoppade jag säkert 10 hinder i rad och de var mellan 90 och 100 cm- stora framsteg för mig som har svårt att hålla fokus under så många språng.
Att jag hoppar ensam har inte bara att göra med det faktum att jag tycker att vi klarar oss bra själva på denna nivån utan minst lika mycket med att jag alltid har blivit nervös av att hoppa med andra i allmänhet och med åskådare i synnerhet.
På den tiden jag hopptävlade (framgångsrikt faktiskt) så åkte jag hellre till tävlingsplatser ingen på ridskolan ens hade hört talas om 🙂 , bara för att slippa träffa för många jag kände.
Lite skämt och lite allvar men det blev nästan lite av mitt signum- ville man veta något om någon tävlingsplats i obygden frågade man mig 🙂 .
Så hur bra det än går när Vicke och jag seglar över hinderna i ridhuset så betyder det inte att vi hade gjort det lika bra på tävling- jag blir som sagt för nervös och kan då rida hur klantigt som helst.
Men…en dag kanske…om vi får träna på och vara friska…
Idag hoppade vi ett hinder som var runt 150…Ehhh…jag menar 110 🙂 !
Dagens Gullis….hur söt???
Gårdagens Hatt. Han håller på och kliar sig precis när kortet tas- därav den konstiga blicken 🙂 .
