Månadsarkiv: oktober 2015

Vilket jobb skulle du välja?

Hade en intressant IRL-diskussion för ett tag sedan och undrar hur ni skulle resonera om ni ställdes inför följande val:

Om ni fick välja mellan nedan 3 jobb som rent stressmässigt/ arbetsbelastningsmässigt var likvärdiga, vilket hade ni valt och varför:

1.Ett jobb med otroligt stimulerande arbetsuppgifter där lönen hade gjort att ni med nöd hade klarat er ekonomi.

2.Ett jobb med delvis stimulerande arbetsuppgifter och en lön som ni hade klarat er bra på.

3.Ett jobb med total avsaknad av stimulans men med 10.000 mer i netto-lön än arbete nummer 2.

Har ni någon gång ställts inför liknande val och hur valde ni?

Själv kan jag ibland känna att jag hade velat arbeta med hästar men eftersom jag då tveklöst hade fått gå ner ganska mycket i lön så bidrar detta starkt till att jag inte funderar närmare i dessa banor.

Men OM jag hade kunnat få samma lön som jag har nu och tex få arbeta hos en duktig dressyrtränare med möjlighet till egen träning så hade jag säkert tagit chansen; inte för resten av livet kanske eftersom jag tror att det sliter ganska hårt på kroppen men under en period i alla fall.

Torsdag- alert

Efter en gråmulen dag som mestadels spenderats sovande med lilla Soya vid min sida blev det ett dressyrpass i ridhuset.

Jag tycker att Vicke går mycket mer energiskt nu (hej rullsporrar…) och det ska bli intressant att höra vad Mini tycker nästa gång hon ser honom.

Det blev mycket övergångar mellan trav och galopp och det flöt på fint med den där ”gummibandskänslan” som jag vill ha.

Förr kunde ju Vicke ibland släppa bettet helt och bara fälla in huvudet och både detta och ”två ton i handen” är en känsla jag inte vill ha.

Barn i stallet?

Som en spinoff på ett inlägg tidigare i veckan och efter ett tips från bloggläsaren Trasselkvast tycker jag att vi idag ska diskutera huruvida småbarn hör hemma i ”offentliga stall” (dvs andra stall än ens egna om man nu råkar ha eget stall):

Ja, vad säger ni?

Är det ok att ta med sig småbarn till stallet och under vilka förutsättningar?

Själv tycker jag att det är en komplex fråga där svaret kan variera dels beroende på vem man frågar och också på vad barnets förälder ska göra i stallet.

Kanske tycker man att det är mer ok om någon tar med sig småbarn om man ”bara” ska mocka och fixa med foder medan man kanske störs mer av om hästägaren även vill rida samtidigt som barnet ”springer omkring” i stallet eller ligger i en vagn och skriker eller vad vet jag?

Jag gissar också att de som INTE har barn är mindre toleranta mot barn i stallet än de som själva har eller har haft småbarn?

Jag ska inte sticka under stol med att jag inte är förtjust i varken skrikande bebisar eller småbarn som springer ”överallt” i stallet/ på läktaren till ridhuset.

Stallet är min ”fristad” där jag gärna vill ha lugn och ro och kunna vara avslappnad och många gånger kan småbarn om inte annat utgöra en RISK.

För någon vecka sedan var det 2 småbarn (under 6 år gissar jag) som lekte precis vid framridningen när jag skulle tävla.

Utan att gå in på några detaljer så bedömde jag att barnen kunde skrämma både Vicke och andra hästar och jag sa faktiskt ifrån- det fanns ”tusen” andra platser där barnen kunde leka än precis invid framridningen.

Visst kan man tycka att hästar ska vara så ”fostrade” att de ska tåla barnlek i sin närhet och jag vet att framför allt dressyrryttare ibland anklagas för att vara väldigt sjåpiga med sina hästar och inte vilja att någon knappt nyser i deras närhet men hur det än är så tycker jag att säkerhet går före allt annat och hästar är trots allt levande varelser på många hundra kilo.

Sedan kan jag faktiskt också tycka synd om barn som tvingas följa med till stallet om de inte har det minsta intresse av att vara där.

Det kan ju bli rätt så många timmar och sker det frekvent så kan det ju inte vara så roligt för ett barn att sitta av tiden medan föräldern ägnar sig åt sin hobby.

Personligen hade jag som förälder också känt mig stressad av att ha barnet med mig men kanske gör man inte det om man HAR barn (vilket jag ju inte har så jag bara spekulerar).

Men det är svårt det där….och inte bara vad gäller stallet.

Jag kan ibland reta mig på de som har barn och som tycker att deras liv ska fortsätta precis som innan de fick barn vilket också tydligen ska innefatta att barnet ska få följa med överallt.

För mig är det obegripligt att man tex tar med sig späd/småbarn till Malmöfestivalen när det är som mest trängsel och folk knuffas överallt eller att samma barn tas med till Gekås/ Ullared under samma premisser.

Samma sak på restauranger där barnet kan gallskrika eller på andra platser där JAG faktiskt tycker att barn STÖR.

Det är måhända inte alltid så politiskt korrekt att påtala att man blir störd och jag menar inte heller att man ska leva som en eremit bara för att man får barn och tills dessa är stora nog att kunna ”uppföra” sig offentligt men det kan vara svårt att dra en gräns för vad som är ok och inte.

En del föräldrar är väldigt egoistiska och en del barnlösa är lika intoleranta mot allt vad barn heter så det är inte alltid så lätt att mötas.

Onsdag- hisnande höjder

Då var dagens hoppträning avklarad och med risk för stt tjata så var jag sååå nöjd när vi var klara.

Idag hoppade jag säkert 10 hinder i rad och de var mellan 90 och 100 cm- stora framsteg för mig som har svårt att hålla fokus under så många språng.

Att jag hoppar ensam har inte bara att göra med det faktum att jag tycker att vi klarar oss bra själva på denna nivån utan minst lika mycket med att jag alltid har blivit nervös av att hoppa med andra i allmänhet och med åskådare i synnerhet.

På den tiden jag hopptävlade (framgångsrikt faktiskt) så åkte jag hellre till tävlingsplatser ingen på ridskolan ens hade hört talas om 🙂 , bara för att slippa träffa för många jag kände.

Lite skämt och lite allvar men det blev nästan lite av mitt signum- ville man veta något om någon tävlingsplats i obygden frågade man mig 🙂 .

Så hur bra det än går när Vicke och jag seglar över hinderna i ridhuset så betyder det inte att vi hade gjort det lika bra på tävling- jag blir som sagt för nervös och kan då rida hur klantigt som helst.

Men…en dag kanske…om vi får träna på och vara friska…

image

Idag hoppade vi ett hinder som var runt 150…Ehhh…jag menar 110 🙂 !

image

Dagens Gullis….hur söt???

image

Gårdagens Hatt. Han håller på och kliar sig precis när kortet tas- därav den konstiga blicken 🙂  .

Anställningsönskemål?

Igår hörde jag på ett radioprogram där det sades att ”arbetsgivare gärna vill ha anställda som tränar” då man antog att detta borgade för ett friskare liv, dvs en bättre anställd för företaget.

Jag har ingen aning om huruvida detta stämmer och är ett utbrett önskemål men det fick mig att fundera lite på vad arbetsgivare egentligen söker och vad de FÅR kontrollera/ fråga efter.

Tror ni tex att arbetsgivare generellt är tveksamma till att anställa rejält överviktiga personer?

Tänker de att dessa kan vara en större ”hälsofara” än en smal/ normalviktig person?

Och det här med frånvaro på jobbet? Tror ni att en arbetsgivare kollar upp en presumtiv anställds frånvaro på nuvarande/ tidigare arbetsplatser och får man ens göra det?

Tisdag- ut ur bubblan

Nu är jag hemma efter ännu en fin träning för X och ska snart bege mig till jobbet.

Vi fortsatte med föregående veckors arbete; att förbättra traven och galoppen med X:s ”piskförarhjälp” från marken.

Vicke trampar riktigt fint nu och ur detta fick jag även fram en större och luftigare trav än jag brukar få.

X var mycket nöjd med oss och det känns otroligt bra att träna på detta vis.

Jag tycker att Vicke har kommit mycket mer ur sin ”bubbla” på detta vis- detta var något Mini påpekade för någon vecka sedan och som jag har tänkt en del på.

Enligt henne ser det ut som att Vicke lägger sig lite till ro när jag rider- det ser helt ok ut men han är inte till 100 % engagerad utan som sagt lite innesluten vilket jag också har låtit honom vara eftersom jag har nöjt mig med ”good enough”.

Men han kan mycket bättre än så vilket jag har märkt när jag faktiskt har stuckit hål på bubblan.

Mer tempoväxlingar och snabbare reaktion för skänklarna har varit receptet och det känns som att det kan bli en riktigt god kaka av detta!