Skrivet oktober 13, 2015

Vilken hjälpreda!

Skrivet oktober 13, 2015

Ännu fler förändringar

Som jag berättade för ett tag sedan har jag ju tillfälligt bytt arbete från 1 oktober och arbetar numera endast natt.

En ännu större förändring är att jag också sedan ett tag tillbaka bor i lägenhet Malmö och att min fd man bor kvar i vårt tidigare gemensamma hus i Staffanstorp.

Om detta skulle man kunna skriva en hel del men dels så är detta en i huvudsak hästblogg och dels så har jag alltid haft som policy att inte skriva om lätt identifierbara personer som inte vill figurera på bloggen och/ eller kan ge sin version av det jag skriver om.

Min plan, som det ser ut i dagsläget, är att försöka hitta ett bra boende i Staffanstorp vilket är lättare sagt än gjort trots att jag har stått i en stor bostadsförmedlings (Boplats Syd) kö i 3 år.

Under tiden bor jag som sagt i en fin liten lägenhet i Malmö så det tar numera inte 3 utan 10 minuter att komma till stallet ha ha ha.

Som det ser ut idag har vi också ”delad vårdnad” om Soya och jag hoppas att det ska fungera bra eftersom ingen av oss kan ha henne på heltid.

Jag jobbar för långa pass och fd maken måste ibland resa bort i tjänsten och har man en hund som dels har EP och dels en kronisk tarminflammation som gör att hon måste gå ut och kissa ofta pga vätskedrivande medicinering så är det inte bara att lämna bort henne hur som helst.

Eftersom hon dessutom har denna tarmåkomma har hon numera en mycket känsligare mage (samtidigt som hon, obevakad, kan stoppa precis vad som helst i gapet) vilket i värsta fall kan resultera i att hon vill springa ut flera gånger på natten- inte heller en hund som jag tror att folk är så pigga på att passa.

Nåväl…just nu tar jag en dag i taget och så får jag se vad som händer med livet!

Skrivet oktober 12, 2015

Måndag- perfect match

I morse red Vicke och jag ut i sällskap av en på anläggningen ganska ny häst: Leon och hans medryttare.

Medryttaren ville få guidning i omgivningarna och jag tänkte att lite sällskap aldrig är fel för mig och Vicke, eremiter som vi är eftersom vi oftast rider på lite udda tider (typ då folk sover ha ha).

Och ritten blev mycket lyckad eftersom det visade sig att Vicks och Leon är väldigt ”kompatibla”.

Jag har ridit ut ned andra i så många år så jag vet precis vad som kan hända och som jag verkligen inte gillar:

– Den andra hästen såsar sig fram och jag får sitta och bromsa Vicke hela tiden.

– Den andra hästen skrittar som ett jehu och jag måste sitta och driva Vicke hela tiden alternativt trava ikapp.

– Den andra hästen slängtravar och skengalopperar vilket jag inte är det minsta intresserad av att utsätta min häst (eller mig) för.

– Den andra hästen glor på allt, ryttaren tycker det är obehagligt och vill rida hem så fort som möjligt och det blir en allmänt spänd stämning.

Men inget av detta inträffade idag utan våra hästar gick tvärtom i precis samma takt, i alla gångarter och överallt.

Leon var dessutom så trygg att han ville ta täten hela tiden och det passade Vicke bra- att få gå avspänd och glo på någon annans rumpa!

Så det kan absolut bli fler uteritter med denna hästklippa som jag ger högsta betyg 🙂 .

An ass to harass- Vicke trivs där bak!

Skrivet oktober 12, 2015

Bilvård?

Igår tog jag mig äntligen tid till ett av mina ”dåliga samveten”, en uppfräschning av min bil.

Jag både tvättade den utvändigt och dammsög den invändigt…eller ja…biltvätten skötte det förstnämnda.

Jag tycker nog att jag är en tämligen ordningssam person som vill ha det rent och fräscht omkring mig men jag måste tillstå att ”flera besök i stallet varje dag” och en kliniskt ren bil är en svår, om inte omöjlig, kombination att uppnå.

”Man” drar obönhörligen in grus, lera och lite boss med sig in i bilen och jag tycker som sagt att det är svårt att hålla den så ren som jag skulle önska.

Och jag måste säga att jag har sett en del rena skräckexempel vad gäller ”hästmänniskors” bilar för medan de kan vara hysteriskt noga med persedelvård och mockning tex så KAN vissas bilar se ut som rena soptippar.

Idag undrar jag hur ni ”vårdar” er bil?

Hur ofta tvättar och dammsuger ni den?

Är ni mycket noga, halvnoga eller har ni gett upp kampen mot smutsen?

Skrivet oktober 12, 2015

Veckan som gått

Ännu en höstvecka har avverkats och nu ÄR det faktiskt höst, även temperaturmässigt.

Det är bara enstaka grader kallt/ varmt på morgnarna även om solen kan värma rätt bra när det har gått några timmar.

För egen del har jag plockat fram långkalsongerna och nu lär de sitta på i ett halvår eller nåt 🙂 .

Herr Vicke har haft en omväxlande vecka med uteritt/ klättring, träning för både X och Mini, en misslyckad tävling, hoppning och dressyr i ridhuset samt också en vilodag.

På ”utvecklingsfronten” står det väl ganska stilla just nu vilket jag inte tycker är konstigt; så är det ju ibland- att man är på en viss platå längre eller kortare tid.

Försökte ta ett kort på Hatten när jag ”Magic Brushade” honom- det gick inte så bra 🙂 …..

Skrivet oktober 11, 2015

Söndag- sporrad

Idag var Mini på besök på vår anläggning och höll några träningar och Vicke, som inte förtog sig igår precis, fick vara med och träna på sin ”elektricitet” eller snarare brist på densamma.

Nina önskade snabbare reantioner från den gode herren som gärna stannar kvar i sin komfortzon och ”stänger av” lite.

Och i ärligheten namn handlar det också om att jag LÅTER honom göra det och inte själv är tillräckligt kvick och krävande när jag ger mina hjälper.

Eftersom självgående och reaktionssnabbhet går hand i hand måste jag förbättra båda om det ska gå bättre när jag både tränar och framför allt tävlar så detta är något som jag helt klart måste lägga fokus på framöver.

Och idag red jag utan spö men med de sporrar jag ska ha när jag tävlar- dom är av rostfritt stål he he he….

Skrivet oktober 11, 2015

Svans-ans?

När jag köpte min första häst var det i alla fall på ridskolan populärt att klippa svansroten ganska smalt.

Jag minns att det inte var helt enkelt att få det snyggt och framför allt så växte ju håren ut ganska snabbt så att man var tvungen att hålla efter klippningen om det inte skulle börja spreta åt alla håll och kanter.

På den tiden tyckte jag att det var väldigt snyggt med denna klippning men sedan många år tillbaka har jag helt ändrat smak och skulle idag inte drömma om att sätta saxen i svansen.

Men hur gör ni?

Ansar ni svansroten lite, mycket eller inte alls?

Vickes svans: orörd och fin (tycker ägaren i alla fall) 🙂 !

Skrivet oktober 10, 2015

Lördag- bedrövligt

Ja, till dagens inlägg hade jag många rubriker som förslag:

Sämsta ritten ever

Djävla sporrar

När snålheten bedrar visheten

osv osv…

Var och tävlade en MSV C:1 med Vicke och allt kändes bra tills jag skulle rida in på banan.

Jag känner då hur det ”dinglar” runt den ena foten: sporren har gått av och hänger i 2 delar.

Hade det varit mer än dessa 2 minuter innan jag skulle in i ridhuset hade jsg hunnit ta reservsporrarna som låg i bilen men nu var det bara att hoppas på det bästa vilket visade sig vara att hoppas på för mycket 🙁 .

Vicke stod emot som f…n där inne och även med elsporrar hade vi säkert inte fått till en optimal ritt men nu blev den katastrofal.

Jag kan inte minnas när jag hade så många missar i ett och samma program (aldrig?), jag kanade runt i sadeln, Vicke bromsade flera gånger och eftersom ritten ändå var helt förstörd drämde jag benen i honom inför den avslutande halten efter att han hade gått och velat stanna hela uppridninen igenom.

”Onödigt brysk hjälp” skrev domaren men jag kände bara att nu fick det vara nog- dessa inbromsningar har Vicke gjort några gånger tidigare också (men bara på tävling)- inte ok!

Men som sagt hade vi massor av andra missar också, högeröppnan var tex obefintlig och vi raglade bara runt på spåret, i högerslutan ville Vicke bryta av till skritt, den ena enkla bytet föregicks av tusen travsteg osv osv….

Det märktes idag tydligt att det är en bedömningssport jag ägnar mig åt för sett till de andra gångerna jag ridit på 59 % hade JAG gett dagens ritt max 50 %.

”Så klart” gick Vicke som en virvelvind när jag travade några minuter efter avslutad ritt och så tycker jag alltid att det är om det går dåligt inne på banan.

Nu blir det sporrar i rostfritt stål i fortsättningen (hemma rider jag utan)- aluminium är vad det är, billigt men inte hållbart material för detta ändamål- DET har jag i alla fall lärt mig idag…suck!