Tjock- av vad?

fet

Det är precis som de som skyller sina överflödskilon på GRAVIDITET- en graviditet som avslutades för flera år sedan.

På något sätt har det blivit legitimt att bli fetare efter att man har fått barn vilket jag faktiskt inte förstår eftersom massor av människor återgår till sin ursprungsvikt relativt snabbt efter förlossningen. Det tar inte flera ÅR i alla fall…

39 kommentarer Skriv kommentar

  1. Minstral

    Om man ammar blir man av med sina graviditetskilo ganska snabbt. Jag gick upp ca 20 kg under min graviditet, kunde inte amma så då blir det ju som att banta 20 kg på helt vanligt sätt, vilket inte är en lätt match, 10 har jag blivit av med men 10 sitter kvar fast det är 15 år sen jag fick barn. Visst, hade jag tagit mig i kragen hade jag kunnat bli av med dem, men just när man är gravid kan man ju gå upp så otroligt mycket i vikt relativt snabbt, är man inte gravid så smyger sig inte 20 kg på precis. Kan man sen inte amma så är det kämpigt. Tror faktiskt inte att du Birgitta ska raljera i just denna fråga, eller du har också gått upp 20 kg på mindre än ett år och sedan blivit av med dem lätt som en plätt?

    Svara
    • Annelie

      Nä, där håller jag inte med dig Birgitta. Att gå upp i vikt vid graviditet är inte samma sak som att smaska i sig tårta och sen banta bort det. Hormoner och mekanismer under graviditeten gör att det t om kan bildas nya fettceller – vilket det normalt bara görs till ca fem års ålder! Fett dyker upp för vissa på helt nya platser (jag fick t ex s k love handles som jag aldrig haft förut oberoende av vikt). Sen är småbarnstiden en tid av nästan ofattbar sömnbrist för de allra fesra. Och tidsbrist under vaken tid förstås. Då är det svårare att hålla diet och hitta tid och ork att träna. Att ha extrakilon ett par år efter förlossning med småbarn hemma är absolut inte att vara ”lat” tycker jag.

      Svara
      • Annelie

        Och jag ser när jag läser mitt eget inlägg att det kan tolkas som om jag tror att det ”bara” är att banta bort överskottskilon hur lätt som helst om man inte fått dem under graviditeten – men så menat jag inte! !

        Med åren tycker jag att jag att jag efter egna sorger, sjukdomar och bedrövelser blivit mer förlåtande och mindre benägen att döma andra utifrån min egna ”måttstock”. Man har ingen aning om vad andra bär på och varför de prioriterar som de gör. Kanske orkar de precis med att ö h t gå till jobbet men absolut inget mer. Kanske har man heller ingen önskan att vara smal – alla har inte det målet.

        Svara
    • DRESSYRLIV

      Håller med till viss del. Fast även om du inte ammar (vilket jag heller inte gjort nu med mitt andra barn och trots att jag fick barn i juli redan gått ner de 20 kg jag gick upp) så är det ju så att både barn, moderkaka, vatten och annat som hör graviditeten till försvinner i och med förlossningen och dessa väger väl tillsammans gissningsvis 6-10 kg. Så en bit på vägen har man iaf gratis.

      Men visst kan folk ha svårt att gå ner i vikt efter en graviditet och det har säkert mängder av orsaker (typ att man prioriterar annorlunda). Men rent generellt har jag svårt att se varför man ska klanka ner på/ge sig på människor som av olika anledningar har olika typer av kroppar. Vissa är tjocka, andra smala. Alltså… Vad gör det? Var och en är ansvarig för sin egen kropp och sitt eget liv. Sedan att JAG väljer att vara relativt normalsmal är på grund av att jag dels har en kropp som ’vill’ vara åt det smalare hållet, men också att jag trivs i en lite smalare kropp.

      Däremot tycker jag att fetma/rökning (självförvållad sådan) som kostar samhället enorma summor i hälsovård, blir en HELT annan fråga!

      Svara
      • Minstral

        Nämen hur halkade vi in på rökning här nu igen? Jag tycker olyckor orsakade av ridning är förkastligt att samhället ska behöva betala, är ju bara att sluta rida liksom.

        Jag är för en värld där människor får lov att ha fel och brister och vara olika. Jag hjälper gärna människor som har det svårt, t.ex. de som hamnat i knarkträsket, blivit alkoholister m.m. Gillar man inte det så är det väl bättre att försöka bosätta sig i ett land där skatterna inte täcker in sjukvård? Jag gillar Sverige och jag gillar att betala skatt. Jag hjälper gärna överviktiga, knarkare, alkoholister, idrottare, rökare m.m. Blir så jäkla nazi över att alla ska vara perfekta och stöpta i samma form med samma starka psyke. Jag tycker om att vi är olika och jag har empati och förståelse för människor och att en del kan hamna snett. Jag hjälper så gärna till med mina skattepengar, precis som jag gör när någon måste söka sjukhusvård för ridolycka!

        Svara
        • Minstral

          Dessutom något som kostar massor är alla som ”går/har gått in i väggen” och är sjukskrivna månader och år! Jag är rätt så stark när det gäller sådant och tar itu med problemet och repar mig ( är i en hemsk situation nu och har kraschat, men så klart tagit tag i det och anser mig arbetsför igen, så jag vet). Det innebär inte att jag inte kan förstå att det finns massor med människor som sjunker oerhört djupt och har väldigt svårt för att återgå. Samma som bara för att det är lätt att banta/sluta röka får någon annan så är det kanske jättesvårt för mig fast jag kanske kämpar dubbelt så mycket! Vi måste vara snälla och förstående mot varandra och hjälpa så mycket vi kan ist för att stjälpa!

          Svara
  2. M

    Varför gör dig lustig över någon annans övervikt? Vad vinner du på detta raljerande? Tycker du ofta skriver intressanta inlägg med en rolig tvist, men detta var osmakligt. Vad är det en brukar säga – tryck ner någon annan så mår du bättre själv.

    Svara
  3. Anna-Kajsa

    Jag håller med Dressyrliv och Minstral – varför alltid så elak och raljerande ton mot överviktiga? Och varför skulle man inte få beklaga sig över något kilo upp (eller glädjas åt något kilo ner) om man inte är pinnsmal från början? Jag tycker dessutom att Minstrals sista poäng är jättebra! Jag vill också ha ett samhälle där vi har empati och förståelse och hjälper folk, Däremot erkänner jag att jag klagar på rökare ibland – men det handlar aldrig om det faktum att de är rökare. Det jag ogillar är när de står och röker på ställen som jag har svårt att undvika, till exempel på tågperrongen (gärna i väderskyddet intill biljettautomaten) eller precis i dörröppningar.

    Svara
    • Minstral

      Och det håller jag ju med om och klagar också ofta på rökare som röker där andra måste vara, för att inte tala om när någon står och röker precis utanför min bil så bilen luktar skit efteråt! Man ska inte utsätta andra för sin cigarettrök på uteserveringar och liknande. Jag ställer mig alltid en bra bit från andra människor när jag röker.

      Svara
      • Birgitta

        För mig är skillnaden mellan övervikt och rökning att det sistnämnda mycket mer påverkar andra om man inte är väldigt noga med var man röker.

        Jag vill inte andas in cigarettrök och det måste jag ibland som tex idag då det stod ett par och rökte precis vid ingången till min trappa. Jag var ju tvungen att passera för att komma till min lägenhet men det var inte trevligt att gå i en dimma.

        Men visst; egentligen så påverkar väl det mesta vi gör andra- på ett eller annat vis..om man verkligen ska dra det till sin spets.

        Ridolyckor kan ju som du Minstral skriver kosta samhället pengar och ”ta tid” från annan vård som majoritetssamhållet hellre hade satsat på…osv.

        Svara
  4. Frida

    Upplever det precis tvärtom, det finns en enorm hets nu att komma tillbaka till sin ursprungsform nästan samma dag som man fött. Det finns till och med en trend att hålla sig smal under graviditeten och föda så små barn som möjligt. Vi borde inse att det finns olika människor och att alla inte är stöpta i samma form, oavsett om det gäller vikt eller annat. Vi föds med olika förutsättningar och jag har svårt att förstå varför man har så brått att komma tillbaka till sin vikt efter graviditet, kroppen förändras när man har fött barn så är det bara.

    Svara
  5. Karin

    Jag håller med Birgitta! givetvis spelar hormoner in när man går upp vid graviditet. Men att tio år senare ”skylla” på det är bara löjligt. Vill man gå ner i vikt så gör man det, sen att man bortprioriterar det är en annan sak. Det tröttsamma är att man skyller ifrån sig. Övervikt är oftast något man själv bidrar till(medicinska anledningar givetvis undantaget). Blir sååå trött på människor som klagar på sin vikt men gör noll åt det.
    Den stora majoriteten av överviktiga idag är för att de äter fel och motionerar för lite. Sen behöver allt inte vara ”stöpta i samma form”. Men den tråkiga delen generellt i vårt samhälle är att skylla ifrån sig. Människor tar gärna på sig ”offekoftan” istället för att ta tag i sin situation.

    Svara
  6. Jennifer

    Du verkar ha missat att människor är olika, och alla har olika förutsättningar. Att inte döma andra utan att veta deras historia tycker jag är väldigt tråkigt och önskar att fler var mer empatiska och förstående för att alla har sitt bagage och saker i livet som gör att det blir som det blir. Även om man såklart ska ta det ansvar man kan själv för sin hälsa så tycker jag INTE att någon annan har rätt att döma varför en person inte gått ner x antal kilos på en viss tid. Nej det här var ett riktigt tråkigt inlägg tycker jag!

    Svara
  7. Birgitta

    Nu är ju ETT av syftena med denna blogg att provocera lite för att väcka till eftertanke men ni som har reagerat och tycker att jag har skrivit något elakt osv…ni har nog läst in mer i inlägget och det säger kanske mer om er själva än om mig?

    Jag skriver ingenstans att feta människor är sämre på något vis- jag bara konstaterar att det är ganska vanligt att man skyller övervikt på graviditet. Det är för mig ett faktum- inget jag hittar på.

    Och för vissa är det svårare än för andra att gå ner i vikt, vare sig det är efter en graviditet, sjukdom eller annat och andra orkar inte ta tag i övervikten osv men det jag vänder mig emot är att man just skyller övervikt på graviditet många år efter att denna avslutats.

    Ni kan påstå vad ni vill men jag hävdar att ALLA FRISKA människor kan gå ner i vikt säg 2 år efter att man fött barn OM MAN VILL och för mig blir det…åter igen…fjantigt att skylla på att man är tjock 5 år efter att man fött ut ett barn. Att det sedan är olika svårt för olika personer är en annan sak men det GÅR.

    Om man sedan trivs med att vara överviktig eller inte lägger jag inga värderingar i- det är upp till var och en.

    Svara
    • Anna-Kajsa

      Fast det faktum att du oftast har en raljerande och nedlåtande ton när du pratar om övervikt säger väl ändå mer om dig än om dina läsare? Jag tycker det är ett ganska fult grepp att hävda att det är en tolkning som säger mer om läsaren.

      Svara
        • Minstral

          Håller med Anna-Kajsa, du har ofta en lite nedlåtande ton när det handlar om vikt, sen är det ju lätt att skylla på att vi läser in mer än vad som står. För mig räcker det som står, det är illa och nedlåtande i sig och inte första gången. Det är ett faktum att jag gick upp massor i vikt när jag var gravid, jag skyller inte på det för att jag inte har gått ner men det är ändock anledningen till att jag från början blev en tjockare människa.

          Svara
    • Louise

      Jo, visst brukar du skriva tillspetsat och provocerande. Fast i mina ögon lägger du en värdering i det du skriver om övervikt. Att ”alla kan om man vill”, antyder väl just att överviktiga är sämre eftersom de uppenbarligen misslyckats med något? Om bara den feta (och tydligen lite tröga) människan förstod sitt eget bästa och skärpte till sig bara en aning så hade ju allt löst sig, för ALLA KAN JU OM DE VILL – det är ungefär så jag tolkar det, lite klassisk fat shame…

      Och sedan en grej som gör mig ledsen – det pratas så himla mycket om att ”komma tillbaka” till sin gamla vikt och kroppsform efter en graviditet, det är dieter hit och bildextra-se-hur-kändiskvinnorna-kom-i-smaljeansen-månaden-efter-förlossningen dit. Till synes utan att reflektera över att kroppen nyss gjort något väldigt ansträngande, men också väldigt häftigt – den har gett liv åt ett barn. Och det borde ge ett nytt utgångsläge, inte ge upphov till en massa ”väger mer nu och är tjockare än före graviditeten”-snack. Ja, det låter jätteklyschigt det här, jag vet, men jag (som inte själv vill ha barn, och som pga en sjukdom skulle ha mycket svårt att bli gravid) beundrar kvinnor vars kroppar faktiskt fixat att vara gravida. Oavsett vad de råkar väga efteråt.

      Svara
      • CeciliaL

        Bra skrivet Louise!

        Huvudsaken är väl att man är nöjd med sig själv och sin kropp, lycklig med sig själv och sitt liv, och att man mår bra.

        Svara
      • Birgitta

        Åter igen: folk får väga vad tusan de vill både före och efter en graviditet men jag hävdar att det till största delen är ett EGET VAL (undantag finns vad gäller ämnesomsättningsproblem osv) och inte så att man per automatik blir tjockare av att få barn och att detta tillstånd i princip inte går att påverka.

        För det är DET jag hör många gånger; inte att folk har tränat, lagt om kosten eller vad tusan som helst utan typ bara ”tja…jag har fått barn och därför är jag numera överviktig”.

        Jag tror att många är väldigt omedvetna om hur mycket de faktiskt äter kontra hur lite de gör av med (motionerar osv).

        Givetvis ändrar sig kroppen av en graviditet- det gör den oftast av ÅLDER också.

        Jag kan idag inte sätta i mig de kopiösa mängder av onyttigheter jag förr åt hur ofta som helst- eller…det är klart att jag KAN men jag kommer idag också att väga mycket mer än vad jag gjorde då i så fall.

        Så vill man bibehålla sin ursprungsvikt eller minska i vikt så MÅSTE man ”göra något”- inte bara skylla på tex en graviditet om man nu VILL gå ner i vikt. Vill man inte gå ner i vikt är det väl skit samma, åter igen är det upp till en själv.

        Svara
        • Minstral

          Fast det är ju klart att man kan ”skylla” på graviditeten, det är ju så man gick upp, alltså att man har blivit tjock/tjockare beror ju på det, kan också bero på annat t.ex. att man blivit sjuk/skadad och mindre rörlig. Så långt tror jag att alla håller med, att anledningen till övervikten är t.ex. graviditet.

          Sen tror jag inte att någon säger att de inte kan gå ner i vikt för att de har varit gravida. Men extrakilona är ju ändå pga graviditeten. Därefter gäller det att kunna ta tag i sig själv och gå ner i vikt. Det har jag alltid varit dålig på men aldrig behövt för jag har hållt vikten, eftersom jag vet att jag har svårt att gå ner i vikt så har jag så fort jag gått upp ett kilo tagit tag i det direkt, nemas problemas att gå ner ett kilo.

          Men – när du under mindre än ett år går upp 10-20 kg i vikt, då hamnar man i ett annat läge. En mammas kropp är dessutom gjord för att amma och har reserver till det, men kan du då inte heller amma så är det tufft.

          Jag tycker det är skitsvårt att gå ner i vikt, därför har jag heller aldrig tillåtit mig att gå upp i vikt. Men under graviditeten gjorde jag det. Därför så ja – jag är tjock därför att jag har varit gravid, hade jag inte varit gravid så hade kilona aldrig kommit i närheten av min kropp.

          Sen är jag måhända en sämre människa som inte kan banta, men det är ju en helt annan story.

          Svara
    • Annelie

      Läsaren har ju tolkningsföreträde Birgitta – och om vi nästan alla uppfattar ditt inlägg som raljerande och nedlåtande… då spelar det ju ingen roll vad du menade, det är så det uppfattas. Det är ju inte första gången man anar den tonen heller.

      Svara
  8. DRESSYRLIV

    Alltså… Det här med vikt är redan ett känsligt ämne. Och efter en fantastisk resa som att ha burit på ett liv, så är ämnet om något ÄN mer känsligt. Och jag tror att många upplever att det blir ÄNNU mer ett påhop när uttalet kommer från en människa som aldrig varit gravid. Helt ärligt.

    Jag tar inte personligen åt mig av Birgittas inlägg. Det jag kan tycka Birgitta inte vet, är att kroppen förändras oerhört efter en graviditet. Och ska jag vara ärlig så är inte kroppen lika fin längre när den är smal igen. Alltså lika smal som förr. Kroppen har de facto varit uttöjd och vissa kroppsdelar ser vackrare ut av att få vara lite rundare än just tomma skinnpåsar… Kan jag i alla fall tycka. Nej, ni fina kvinnor som varit gravida! Var stolta över era fina kroppar! Och åter: tänk vad ni gett liv åt!

    Svara
  9. CeciliaL

    En annan grej du kanske inte vet, Birgitta, ar HUR himla mycket livet andras nar man har ett barn. Jag hade inte kunnat forestalla mig det innan, Visst, jag fattade att man skulle vara trott, att det skulle vara bajsblojor, att jag inte skulle hinna/kunna/vilja rida osv. Men liksom ALLT stalldes pa huvudet och inget var som forut, ner till minsta lilla bestandsdel av livet, av ens relation med mannen, av hur man ser sig sjalv (helt plotsligt var jag inte JAG, utan en annan manniska). Jag gick inte upp speciellt nar jag var gravid, at val ungefar som vanligt mycket (det fanns inte lika mkt plats i magen, en bebis fyller upp ratt bra darinne och man kan inte ata lika stora portioner) och jag hade pa mig mina vanliga jeans inom nagra dagar MEN alltsa EFTER graviditeten har man inte langre sin vanliga identitet – man ar oftast hemma med bebisen, man kanske tar over ALLT hushallsarbete (om man som jag far daligt samvete att man ’bara’ ar hemma och inte tjanar in nagra av pengarna som behovs till hushallet), man gar ofta pa mycket bebis-traffar dar man sitter och pladdrar och ater kakor, bara for att fa komma uuuuut, man har troligen varken tid eller rad att trana/tavla/ga pa gymet – allt detta gor en till en annan person och sjalv gick jag upp i vikt EFTER graviditeten, just pga att jag at mera da, dels trostatande och dels en massa fikor med andra mammor (pappor traffar man inte pa lekparken/bebistraffar etc har i GB, de jobbar, mammorna ar hemmafruar, valdigt traditionellt) och sa tranade jag inte lika mkt for min man jobbar alla dygnets timmar (egen firma) och jag red/mockade inte lika mycket, tavlade inte etc. Sa vikten krop pa. Det ar liksom inte bara graviditeten I SIG som ’orsakar’ viktokningen. Jag ar paranoid vad galler vikt, da jag var fetaste tjejen i klassen hela skoltiden och dessutom samst pa gympa och mesig med glasogon etc, sa min sjalvkansla fick sig en rejal knack. Hade inte kunnat forutse nagot av detta. Sa det ar inte sa himla enkelt som du tror vad galler lanken graviditet – viktokning.

    Svara
  10. Karin

    Tycker nog efter att ha läst kommentarerna att många har missuppfattat. Det Birgitta skriver må handla om vikt men egentligen kan det handla om vad som helst. Människor är omåttligt förtjusta i att skylla på allt och alla andra. Allt för att slippa ta tag i sin situation.
    Att man går upp i vikt när man föder barn är väl ren självklarhet men att fem år senare hävda att ens övervikt beror på barn är bara undanflykter.

    Svara
      • Minstral

        Härligt att ni två fattar och ingen annan gör det :/ Grejen är att det inte är så enkelt, det är det ni inte fattar.

        Svara
        • CeciliaL

          Exakt, Minstral. Det bara AR inte saaa himla enkelt – bli gravid, bli fet, forsatta vara fet for att man inte har vett att losa det problemet. Jag forsokte forklara i mitt inlagg att man liksom kanske inte funkar pa samma satt efter att man fatt barn – ens liv och kropp och relationer och intressen och vanor och niva av depression och och och… kan andras! Men innan jag fick barn insag jag faktiskt inte heller det. Det bara AR inte sa himla enkelt, Birgitta och Karin. Vikten man fortfarande har kvar efter 5 ar eller 10 ar kanske inte DIREKT orsakades av graviditeten, men nog 17 kan den INDIREKT orsakas av att man fick barn. Om det sa bara ar att man fick PND och sitter och trostater eller nat!

          Daremot haller jag med om att manniskor ofta skyller ifran sig och manga sager ’det ar latt for DIG att gora si eller sa, men for MIG…’ osv.

          Svara
    • Minstral

      Fast det kvittar väl hur många år det har gått, övervikten har ju kommit av graviditeten, det är ju fakta helt enkelt. Sen att det är svårt att gå ner i vikt är ju en annan sak, men övervikten har lik förbannat tillkommit pga graviditeten, vad är det som inte går att fatta i det? Att sitta och skriva saker som ”ta tag i sin situation” och ”bara undanflykter” det är ju just det vi andra försöker förklara att det inte är så himla ”bara”. Det beror på så himla mycket annat som kanske gör att man inte ”kan” eller har ”förmågan” till det eller orken. Men jag bugar och bockar inför er två superkvinnor, få förunnat att vara så präktiga och perfekta.

      Svara
      • DRESSYRLIV

        Min uppfattning är att det ofta (INTE alltid) kan ligga någon form av bakomliggande orsak bakom en övervikt. Nu menar jag inte så pass ”handfasta” orsaker som graviditet eller sjukdom. Jag menar snarare att det nog är mer regel än undantag att där finns psykologiska faktorer som spelar in (det vet väl du som är socionom, Birgitta). Vad sägs om problem i relationen, depression, arbetslöshet, ekonomiska bekymmer – you name it! Och dessa personer, som redan då av någon anledning är så att säga ”körda i botten”, känns inte särskilt pedagogiskt att hoppa på genom att ytterligare belasta med ”ta dig i kragen” … Ah, bara en fundering.

        Svara
  11. Frida

    Det finns överlag en väldigt hård ton mot överviktiga. Ofta kommer de från från människor som själva aldrig haft problem med vikten, de har ingen förståelse för hur svårt det kan vara att gå ned i vikt. Eller så har de gått upp 5 kg på semestern och gått ned igen genom att dra ned lite på maten bara. Jag är övertygad om att människor som är riktigt överviktiga (pratar om fetma) är lika ätstörda som ngn med anorexia bara på andra hållet, man har ett sjukt sätt att förhålla sig till mat och behöver hjälp med det. Men en fet person anses lat men att ha anorexia har de flesta stor förståelse för. Jag har ca 10-15 kg för mkt och kan inte bli av med dem. Har kämpat med det länge och är långt ifrån lat och det är inte självvalt på ngt sätt. Kämpat med kost och motion men inget biter. Nu har jag bestämt mig för att ta en sak i taget och låta det ta tid och i första hand fokusera på att må bra och vara hälsosam och sen får vikten göra som den vill. Orkar liksom inte må dåligt över det längre det tar för mkt energi och det hjälper mig inte att gå ned heller. Det är lätt att döma andra men inte så kul att bli dömd själv….

    Svara
  12. Maria

    Uppenbarligen en öm tå för många! Oavsett skäl till viktuppgång kan de flesta gå ner. Jag förstår att när man redan är på botten kan det vara oerhört svårt att ta tag i sin situation men vem är det som är mest besvärad av övervikt? Tja det bör ju vara personen själv och om man lider av det anser jag att man bör göra något åt det. Om det sen rör sig om stöttning på ett emotionellt plan eller hjälp med träning får ju var och en avgöra. Men faktum kvarstår många som är överviktig idag har ätit sig till varenda kg. För 50 år sedan fanns inte den överviktsepidimi som existerar idag. Själv var jag den ”tjocka tjejen i klassen

    Svara
  13. Maria

    Många överviktiga har ätit sig till alla kg helt själva. Den fetmaepidimi som finns idag fanns inte förr. Och vem mår sämst av sin övervikt egentligen? Jag vet eftersom jag under alla skolår ”var den tjocka tjejen”. Detta var såklart otroligt jobbigt, då många av mina osunda vanor grundades under min barndom. Jag nådde min botten 2013 men med hjälp så vände det och då gjorde jag mitt första riktiga försök till att gå ner i vikt. Tidigare har jag bantat, bantat och bantat. Varvat med perioder med mycket osunda kostvanor. Idag har jag några kg extra men ingen direkt övervikt. Oavsett vad människor säger så är övervikt något man själv kan påverka om man har motivation. Sen är idealet idag löjligt…..pinnsmala, långa modeller som jag aldrig skulle kunna uppnå.
    Men att vara överviktig är inget jag önskar tillbaka, då jag vet hur jobbig vägen till normalvikt kan vara. Men ytterst handlat det ju om mitt liv och hur jag vill leva. Min övervikt hindrade mig tex från att rida och att vara så begränsad är hemskt

    Svara
  14. Lena

    Det är nog ingen som påstår att det är enkelt att gå ner i vikt. Men vad är alternativet? Vara missnöjd resten av livet? Jag gick upp 17 kg med barn nr två. Efter 1,5 år var jag tillbaka på min ursprungliga vikt. Jag stressade inte(var gravid för 15 år dessa) och tror nog att många har betydligt större press på sig idag att komma tillbaka iform.

    Svara
  15. JohannaB

    Fast frågan är ju inte om man kan, alla kan men det är olika svårt, utan också om man VILL gå ned i vikt? Jag kan tycka att det finns intressantare och viktigare saker i livet att fokusera på än min vikt och tycker att alla som engagerar sig i hur jag ser ut eller vad jag väger kan försöka ordna något viktigare i sina liv att bry sig om 😉 Sådeså!

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>