Om ni skulle inleda ett nytt förhållande och fick välja fritt; skulle ni helst vilja att er partner till fullo delade ert intresse eller vill ni helst träffa någon som inte alls är intresserad av hästar?
Trots att mitt stora intresse för de 4-benta ibland har renderat mer eller mindre stora diskussioner kring nerlagd tid och uttömd plånbok med partners jag haft genom åren (och som INTE delat min vurm för hästar) så vill jag nog ändå vara tillsammans med en icke-hästmänniska.
Nu HAR jag förvisso aldrig bott ihop med en hästkille men det känns som att jag gärna har stallet som MIN fristad, en plats där jag är utan min partner.
Och skulle jag ha ett förhållande med någon som delade mitt intresse så skulle nog en förutsättning vara att vi hade i alla fall hyfsat likadan syn på hästhållning i allmänhet och ridning i synnerhet.
Ähhh…jag vet inte…det hade kanske funkat hur bra som helst med en hästkille också men det är liksom inget jag saknat genom åren.
Det viktiga är väl att ens partner ACCEPTERAR ens intresse/ livsstil och det är nog många gånger lättare sagt än gjort.
I början när man är nykär och allting är rosaskimrande kanske man tänker att man inte bryr sig att partnern lägger flera timmar om dagen på en HÄST (och partnern försöker kanske också vara lite mindre i stallet i början av relationen), att partnern kanske är väldigt bunden kring hästen och tex inte kan resa iväg hur som helst och icke att förglömma, kanske inte har det så fett på grund av att hästen kostar stora summor varje månad?
Men SEN, då kan det störa mer eller mindre- det är både min och andras erfarenhet.
Men vad är ERA erfarenheter kring både detta och som sagt; skulle ni välja en hästpartner eller ej om ni fick välja?
Nu har ju jag en ”hästpartner” – och jag skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt. Jag vill leva tillsammans med någon och inte bredvid någon. Ska man få ihop jobb och hästar och allt annat man måste göra det ju väldigt lite tid över till att umgås och göra roliga saker ihop om det ska vara utöver hästarna. Att vi båda uppskattar hästaktiviteter gör ju att vi både kan ägna oss åt vår hobby och vara tillsammans, vi kan tillsammans se fram emot och åka iväg på roliga hästgrejer. Och det är jättevärdefullt att kunna diskutera ditten eller datten om ridningen med någon som verkligen är intresserad och vet precis var våra svårigheter och styrkor ligger. Jag litar fullt ut på min man när det gäller hästarna och deras skötsel, och han litar lika fullt på mig. Visst har vi en liknande syn på hästar och hästhållning, men det innebär ju egentligen bara att ingen av oss har en massa extrema idéer – vi är helt enkelt rätt normala.
Jag skulle troligen kunna fungera med någon som inte delade hästintresset, men det skulle vara svårare, och då hade jag fått antingen tillbringa mindre tid med hästarna eller mindre tid med partnern.
När du skrev ”liknande syn på hästhållning” mindes jag en grej från min ungdom.
Var i ett par månader tillsammans med en hästkille som hade hästar på föräldrarnas gård.
Vår syn på hästhållning skilde sig massor.
De hade några hästar som stod i spiltor, dessutom nästan helt utan strö, de klippte inte hästarna fast de blev genomsvettiga, en av hästarna verkade ha jätteont i ryggen utan att detta kollades upp osv.
Det ”värsta” var att hästarna gick jättebra på tävling så jag kunde liksom inte använda tex uteblivna framgångar som ett argument för förändring.
Jag vill absolut inte ha en hästkille, stallet är MIN fristad där jag får bara vara, jag vill inte ta med relationen dit också. Däremot önskar jag ju att han har ett eget intresse som också tar tid så han har förståelse för mitt, alternativt är okej med att mitt intresse tar tid. Pengar lär aldrig vara ett problem – kommer aldrig ha delad ekonomi, det konceptet tror jag inte på.
Tror nog de flesta killar inser rätt snabbt hur mycket tid hästintresset tar. Det är ju inte så att man kan gömma undan det i början.
Killen jag hade innan David gnällde på att det tog tid och energi och det var fruktansvärt irriterande. Jag gjorde inget för att förändra det, men det blir en extra stress. David hade däremot dels ett eget tidsslukande intresse, men var också glatt med både i vardag och på träning, oftast på eget initiativ. Guld värt, och i nästa relation önskar jag ju naturligtvis att det ska bli så också – att han kan dela mitt intresse, samt att jag kan få dela hans.
Vi tänker väldigt lika kring detta och du tar upp en MKT viktig punkt; att partnern har ett eget intresse alternativt är ok med att man är borta mycket.
Var tillsammans med en kille som liksom satt och väntade hemma- enormt stressande.
Nuvarande partner är glad att jag har ett eget stort intresse så man inte ”nöter” på varandra.
Gemensam ekonomi går för övrigt fetbort hos mig också.
Det där med ”nöter på varandra” förstår jag verkligen inte alls. Jag gillar mina hästar och vill vara med dem, jag gillar min man och vill vara med honom. Om vi hade nött på varandra när vi umgås hade jag tyckt att det varit fel förhållande, för mig är det en kompis.
Vad jag och min partner menar med ”nöter på varandra” är att om man umgås jämt och inte har egna intressen är risken att man tröttnar.
Som du vet älskar jag min häst och att rida men skulle jag göra det massor av timmar varje dag hade jag tröttnat och velat göra annat OCKSÅ.
Allt med måtta med andra ord 🙂 , man behöver inte göra allt tillsammans för att hinna träffas mycket/ tillräckligt.
Naturligtvis behöver man inte göra allt tillsammans för att hinna träffas, men jag tycker iaf att heltidsjobb, ev pendling och hästar fyller större delen av min tid. Då är det bra att kunna dela en av de delarna med maken. Sen har ju både jag och min man perioder när vi jobbar mer än heltid och även reser i jobbet, sånt tar ju också tid. Jag tycker nog att det tär mer på förhållandet att ses lite än att ses mycket. När vi träffades bodde vi 10 mil ifrån varandra, jag hade gård och han hade sin häst uppstallad 2 mil åt andra hållet. Då var det ett evigt pusslande för att kunna ses, vem ska ha hästvakt liksom?
Jag har försökt att inrätta mitt liv så att det ska finnas gott om tid för både häst och partner- har extremt nära till båda liksom till jobbet.
Just transportering till olika saker kan ta otroligt mycket ”onödig” och kostsam tid.
Skulle aldrig vilja ha ett långdistansförhållande eller bara träffas någon dag i veckan men där är man ju olika och en del tycker det är hur bra som helst.
Bara båda är nöjda så…
Fattar vad du menar med noter pa varandra, men det hander inte oss. Som du kanske vet sa bade lever och jobbar vi ju ihop, aven om han inte ar ett smack intresserad av hastar. Vi brakar ALDRIG om pengar eller tid – han har ett eget intresse (segelflyg, och ar dessutom instruktor) som ocksa kostar en del (fast eftersom det mesta av hans flygande ar i form av instruktion sa betalar han inte sa mycket, utan flyger ”gratis” med eleven alltsa) och han har dessutom haft en flickvan fore mig i manga ar, som hela tiden kranglade med det att han ville aka ivag till flygklubben och som gradvis under aren de var ihop fick honom att sluta aka dit for det var inte vart braket som det innebar. Sa han ar HELT inne pa min linje att vi bada maste fa gora det som vi brinner for.
Om jag skulle ha en hastkille sa skulle jag ALLRA helst ha en som ville vara hinknisse och ALSKADE att lasa kartor, planera strategier och rakna pa spreadsheets, och sen kora runt och hinknissa mig pa tavling… Asch, det ar inte en hastkille va?! Men det vore skoj. Men det gar bra sa har ocksa!
Ni nöter inte på varandra trots att ni jobbar och bor ihop just eftersom ni har olika intressen, du hästar och han flyg. Dvs ni gör inte ALLT tillsammans.
Jo, men vi ar ju tillsammans alla dagar hela dagarna liksom, i och med att vi jobbar tsms i var lilla (8 anstallda) firma.
När Laban ställer ut sina hästar är jag hästskötare till honom och när jag tävlar är han hästskötare till mig om jag inte åker iväg ensam 🙂
Jag gissar att mitt ”hästliv” hade varit enklare om jag delat det med min partner. Min erfarenhet är att det ofta ses positivt på hästeriet i början, typ ”kul att du har en hobby som du brinner för”. Medan det senare i förhållandet blir ngt att reta sig på, nästan som om hästarna var en rival… Jag har alltid haft parters som haft egna intressen som tar mkt tid i anspråk som tex golf, men den stora skillnaden är ju att golfbagen kan du ställa in i förrådet en period och bara ta fram igen medan en häst ska tas hand om VARJE DAG, och när de är sjuka eller skadade (o därmed inte ”andvändbara”) tar de ÄNNNU MER tid, vilket kan verka helt horribelt för ngn som inte är insatt i hästvärlden.
Jag gissar att OM jag delat mitt intresse med min partner så hade man sluppit en hel del tråkiga diskussioner…
Helt rätt- instämmer i det mesta!
Det där med att hästarna blir en rival är träffsäkert skrivet, för visst är det just svartsjuka som ligger i botten. Antingen svartsjuka för att man älskar någon annan så högt, eller avundsjuka för att personen själv inte har något den brinner för.
Jag har aldrig varit tillsammans med någon hästkille eller ens funderat på det. Hästarna är MITT intresse och det är jag faktiskt inte ett dugg intresserad av att dela det med en partner. Jag har visserligen ett otroligt stort behov av att känna mig självständig och att ha en del av mitt liv för mig själv vilket bidrar till detta. Stallet är min fristad där jag vill kunna hämta krafter, jag vill inte blanda in varken kärlek, jobb eller övrig familj där. Jag och min man har levt ihop i 18 år och han har nog aldrig klagat på att jag håller på med hästar, tvärtom har han tyckt att det är skönt och till och med uppmuntrat mig. I gengäld klagar inte jag på att han gör saker för sig själv. Vi träffas kanske inte så ofta men det har fungerat rätt så bra för oss i 18 år.
Jag hade en gång i tiden en pojkvän som klagade på det här med tid i stallet. Jag gjorde väldigt klart för honom att om jag skulle välja mellan honom eller hästarna så hade han inte en chans!! Sedan tog det visserligen slut inte så långt efter det;)!!
Både jag och min man har hästar och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt, så härligt att kunna dela med- och motgångar. Hjälpas åt, umgås i stallet, åka till hästevents ihop. Jag är ju inte bara en sån som åker till stallet och fixar och rider, sen är det klart. Jag lever och andas häst och stall och tillbringar all min lediga tid med det. Hade aldrig funkat om inte maken var intresserad. Dottern är ju inte intresserad men hon har ju sitt eget liv. Jag verkligen älskar att ha samma intresse och känner mig väldigt lyckligt lottad 🙂 Jag vill ju umgås med min man på min lediga tid och med hästarna. Känner aldrig att vi nöter på varandra 🙂