Jag antar att jag inte är ensam om att vara ”vilse på dagarna” ; det känns för mig som att det är lördag idag.

Vicke och jag har hur som helst tillbringat vår gemensamma ridtid i ridhuset och tränat på samlingen.

Jag försökte hela tiden höra Olofs ”proande” fast jag redan tyckte att jag red hur långsamt som helst 🙂  och hoppas att vi fick till en lika bra samling som den kändes.

Det blev i alla fall flera fina byten där jag red in i bytet, gjorde bytet och fortsatte efter bytet i exakt samma samlade galopp och det är något som jag har och behöver träna på, dvs att inte bli frestad att släppa iväg Vicke i bytet utan att bestämt sitta kvar i samma tempo.

Nu stundar jobb hela helgen; fördelen är att alla dagarna räknas som någon form av storhelg då man har runt 100:– mer i timmen i OB på natten samt att jag får jobba en timme mindre natten mellan lördag och söndag eftersom det är övergång till sommartid.

Efter en förmiddag med diverse ärenden (inköp av morötter och betfor till Vicke, besök hos moder och hämtning av min dator som lagats för andra och förhoppningsvis sista gången) blev det ett stallbesök någon timme senare.

Vicke och jag red ut och idag stod det klättring på schemat- därav rubriken.

Som en stallkamrat påpekade härom dagen tycker jag att det kan vara svårt att avgöra när man har klättrat ”lagom”- inte så lite att träningen inte får någon styrketräningseffekt men inte heller så att hästen har världens träningsvärk dagen därpå.

Jag hoppas och tror att jag har hittat en lagom nivå med Vicke- han känns aldrig stel nästa dag men får ändå gå ganska många gånger upp och ner i de få backar vi har.