Dagens frågor på bloggen är:
När ramlade du av senast och hur gick det till? Slog du dig?
Hur många gånger tror du att du har ramlat av totalt under ditt liv som ryttare?
Jag har ju alltid hävdat att ordstävet att man ska ramla av 100 gånger innan man blir en riktig ryttare är bullshit- ramlar man av så många gånger har man antingen en usel balans eller rider på en för ändamålet olämplig häst men kanske har jag fel, eller?
Själv ramlade jag senast av för 5 månader sedan och det skedde som i majoriteten av de gånger jag ramlat av i samband med hoppning.
Vicke snubblade till över en bom och gick ner på knä och jag voltade liksom över honom.
Sträckte min nacke REJÄLT och hade ont i månader efteråt.
Annars har jag tack och lov sällan gjort mig särskilt illa vid avramlingar och merparten har gått till så att en häst har tvärnitat framför ett hinder och jag har dråsat i backen.
Jag har ju alltid valt/ ägt mycket snälla hästar så rena ”rodeo-avramlingar” eller dito i vettlös sken har jag tack och lov varit väldigt förskonad från och om jag ska uppskatta hur många gånger jag totalt har haft mark-känning så skulle jag väl gissa på sammanlagt kanske 20-30 gånger under 30 år som hästägare. När jag red på ridskola i ca 5 år hände det kanske 5 gånger.
Jag håller med dig. En vettlös mamma köpte en 14 årig tävlingsponny till sin dotter som ridit på ridskola i ett år. Ponnyn dängde av tjejen 102 gånger på ett år. En sorglig historia som slutade med att ponnyn togs bort. Det var inte roligt att stå i samma stall.
Själv har jag kanske ramlat tio gånger, max. Det har varit ganska dramatiska avramlingar då det skett när hästen har bockat tills jag åkt av. Jag har som mest åkt på en hjärnskakning, peppar peppar. Senast var ju för lite mer än ett år sedan då min häst var under igångsättning, kallt och snö och hästen bakom brallade till. Min hoppade rakt upp i luften, sköt högt i luften och jag slog en volt och ramlade 5 cm från en sten med huvudet. Sedan dess har jag bara ridit ut på sommaren och på en rundbana vi har vid stallet. Jag blev riktigt rädd och har aldrig varit så högt upp i luften. Hua!
Inte bokstavligen 102 ggr får jag hoppas ?!?!?
Jo. Helt sjukt.
Herregud- en sådan förälder borde nästan anmälas!
Det kan OMÖJLIGT vara varken psykiskt eller fysiskt hälsosamt för ett barn att ramla av 102 gånger på ett år och tänk vilken risk man utsätter barnet för. Usch, jag ryser…..
Hej jag heter Malin och jag är 28 år och jag tänker alla hästar i drömmen och jag undrar vad händer om jag ramlar av hästen och jag längtar efter att jag skulle gärna rida på häst
Jag har nog åkt av ett par hundra gånger i mitt ryttarliv. Jag har varken kass balans eller farliga hästar. Däremot är jag inte rädd för att komma utanför min komfortzon. Då händer det ibland att häst och ryttare delar på sig. Helt oplanerat.
Det är ingen stor grej att ramla av. Jag tror ordstävet betyder att vi inte ska vara rädda för att ramla av. Oftast händer det ingenting alls. Annat än att egot får sig en knäck 🙂 De få gångerna jag slagit mig vid avramlingar har varit när jag varit rädd för att slå mig eller varit beredd.
Jag har inte räknat hur många gånger jag ramlat av, men jag är rätt säker på att det inte är 100. Däremot tror jag inte att 40-50 är en helt orimlig siffra. Jag har ridit en hel del hästar åt andra som de själva inte vågat rida på när jag var yngre, och jag har själv haft flera unghästar med rätt mycket nerv och temperament. Sist jag ramlade av var på uteritt ensam med hästen som inte är rädd för något men väldigt lätt blir förvånad. Han skrittade i godan ro på en stubb och trampade plötsligt på en yta där jorden hade en annan konsistens. Jag såg det precis när framhoven var på väg ner, men hann inte korta upp tyglarna. Det blev en rejäl bockserie – ja, han överreagerar lätt när han blir förvånad! Jag satt rätt löst förra veckan med – jag red grannens häst på ridbanan och hon kastade sig plöstligt för att det kom en man med en trimmer en bit bort. Men där hann jag med och klarade mig kvar.
Jag ramlade nog av senaste gången för 10-12 år sen trots att jag rimligen borde åkt av massor av gånger pga att senaste hästen var rätt stollig. Tror att jag den gången hamnade i obalans över ett hinder och blev skickad in i grannens elstaket. Stövlarna trasslade in sig i tråden men jag fick inga stötar. Fläkte däremot en nagel.
I yngre dar for man ju av oftare. Vi red barbacka mycket, gjorde ”cirkuskonster” på hästryggen så det klart att man inte alltid höll sig kvar.
Hm. Oavsett antal gånger handlar det mer om vad som händer efteråt. En gång med bruten rygg är liksom en gång för mycket. Typ.
Precis. Och det ar darfor jag ar radd att ramla av – jag vill ABSOLUT inte raka ut for nagot sadant.
Jag tror att det dar med att ramla har att gora med dels hur bra man rider, dels vilken typ av hastar man rider (snalla handvaskor vs skuttiga busar som man ska rida till, typ) och dels hur manga och stora risker man tar (skogsmulleri vs Badminton). Jag ar definitivt inte nagon risk taker och tar bara noggrannt avvagda risker, rider inte till nagra brakiga hastar, koper inga hastar som jag vet ar bock/stegrings-benagna osv. Ar helt enkelt en mes! Jamfort med en kompis jag har som red in halvvilda dressyrhingstar utan assistent, utan hjalm osv… Och hon har brutit backenet en gang och ryggen en gang…. visst, det var otur, hon landade illa, osv, men faktum ar att hon TAR stora risker och HAR skadat sig mycket allvarligt flera ggr.
Jag ramlade av senast i juni/juli forra aret, da Pushkin halkade pa en skogsstig, snubblade till och jag akte fram pa framvalvet, da blev han radd och skuttade mera, och jag akte av efter nagra sprang eftersom jag vid det laget var pa vag fram pa halsen pa honom. Strackte mig i insidan av laret (tog ett par manader innan det gick over, gjorde rejalt ont faktiskt) och slog mig litet i ryggen (ett blamarke av nagot slag pa en kota, som har tagit tills nu att ga bort ordentligt – trots att jag hade skyddsvast pa mig, tack o lov). Innan dess var det val sommaren 2014, da jag akte av Salsa pa ett jaktmote – hon snurrade helt plotsligt och skuttade nar jaktmastern (min styvfar, som red hennes bastis) drog ivag utan att varna mig och efter ett par snurrar och skutt akte jag ner pa betongen och slog mig litet i armbagen, men det var bara ett skrapsar (och jag var glad over min skyddsvast).
Annars har jag val, som flera av er andra, trillat av typ 20-30 ganger sedan jag borjade rida 1973. 🙂
Ja, det är tveklöst många olika faktorer som påverkar hur ofta man trillar av.
Jag har som sagt alltid valt/ ägt snälla hästar och har aldrig erbjudit mig att rida andras bråkstakar.
Har gjort mycket dumdristigt med de egna hästarna, hoppade tex OFTA och ENSAM Heron utan hjälm?!?!? Då ska det sägas att jag har kass balans (var skulle jag träna upp den liksom…jag med mina hästar som ”aldrig” gör något….) så minsta tvärnit framför ett hinder hade renderat en avramling.
Numera försöker jag att tänka mer på säkerheten; detta sedan jag ägde Kreon som var minst sagt istadig då man red ut ensam.
Konstigt nog (?) ramlade jag bara av honom en gång (på 2 år) och det var också pga dumdristighet. Jag red i ridhuset i full storm, väggarna skallrade bokstavligen och han blev rädd av ljudet och for iväg.
Har för övrigt också ramlat av under stillastående (på Vicke) då jag skulle fota min katt Gullis som låg på några halmbalar.
Vicke blev rädd och hoppade till och tja….Också korkat i efterhand.
Jag trillar av lite då och då! Min förra häst åkte jag nog av en sex gånger! Jag hade honom i ca 6 år så en gång om året i genomsnitt! Senast jag trillade av var nog för ca 1,5 år sedan när jag hoppade en dressyrhäst (dom kan vara livsfarliga att hoppa;)!Jag blir alltid så förbannad när jag trillar av så jag har aldrig blivit speciellt rädd. När jag var liten åkte jag i backen ganska ofta. Jag har nog trillat av kanske en 20-30 gånger i mitt liv och har ridit i mer än trettio år! Så knappt en gång om året då i genomsnitt! Vet inte om jag har speciellt dålig balans men jag har ridit in en hel del hästar och ridit mycket unghästar så det kanske inte är så konstigt. Dessutom gillar jag djur som är lite på tårna när man rider och det kan ha en bidragande orsak!/Titti
Vet inte hur många gånger jag ramlat av, det är inte 100 i alla fall men kanske 30-50. Har ridit en hel del, ridit busiga hästar, galna hästar osv samt att jag i yngre dagar inte hade så bra balans som jag såg ut att ha så jag blev ofta uppslängd på lite för svåra hästar. Har dessutom skadat mig en del när jag flugit av 3 frakturer (vid olika tillfällen), hjärnskakning, stukade fötter mm. Jag förespråkar inte 100 ggr regeln, att man ramlar av hör till och det är bra om man kan avdramatisera det lite då man ofta ramlar av mer och slår sig mer ju mer man spänner sig av rädsla för att ramla av. Rädsla kan också få ryttare att ta de mest konstiga beslut i vissa situationer vilket leder till olyckor. Men man behöver ju inte ramla i onödan heller, det är riskfyllt som det är med hästar så varför ta onödiga risker. Mina dagar som självmordspilot är över och jag rider numera aldrig hästar som jag inte känner mig bekväm med.
Senaste ofrivilliga avsittningen var för drygt ett år sedan, missförstånd i en serie. Hästen valde att klippa av på ett där det skulle vara två galoppsprång. Resulterade i ett gigantiskt språng och vi båda tappade balansen. Jag trillade av och hästen var halvt nere i gruset och vände. Det gick bra för oss båda. Men jag överdriver inte om jag säger att jag har trillat av över 100 ggr. Red som barn och vi lekte mycket med våra ponnyer. Red mkt barbacka, gjorde konster på alla tänkbara sätt. Men i vuxen ålder har det max varit ett par avsittningar om året. Det som är säkert är att det gör ondare och ondare efteråt för var år som går…..
Senast ett par dagar innan påsk i år. Galopperade i full fart på en travare som ville svänga av när inte jag var beredd. Flög av ner i vägen och kanade flera meter med huvudet före. Var avsvimmad ett tag. Tack och lov för hjälmen!
Hästen jag har nu, köpt som fölunge och är nu 17 år, åkte jag av några gånger som unghäst.
Åkte av senast för ca 5 år sedan då han blev rädd för ett rådjur som plötsligt flög ut framför oss. Stegrade och gick över, jag hamnade tyvärr delvis under honom. Vi gjorde oss båda ganska illa, han fick en del sår samt muskelskada och jag bröt ett par revben som även punkterade en lunga samt en bruten arm.
Blev rätt harig och det blev mycket jobb från marken första månaderna efter vi återhämtat oss. Fick mycket hjälp av min tränare med hur jag skulle hantera min rädsla när det kom över mig.
Tänker mig för mer, tex rider inte ut själv.