Pratade nyligen med en person om det här med att försöka njuta av varje dag mer eller mindre som om den var den sista 🙂 och vi var rörande överens om att det är så man bör försöka göra.
Ju fler år jag levt desto mer medveten har jag av naturliga skäl blivit om hur snabbt livet kan ändras- både i positiv och negativ riktning givetvis.
Men när jag var i 20-års åldern och gamla människor hyllade ”hälsan framför allt” tyckte jag att det lät fjantigt medan jag har en helt annan förståelse för dessa ord idag.
Och så länge man är just frisk så tycker jag att man ska vara sååå tacksam och som sagt försöka göra det bästa av sitt liv och situation.
Har haft denna diskussion med en annan person i min närhet också där vi inte alls är överens; medan jag menar att personen borde vara överlycklig över ett mycket bra och välavlönat arbete, god ekonomi, utmärkt och billigt boende, många vänner och som sagt HÄLSA utan anmärkning så lyckas denna människa fokusera på annat som inte ens rör personen direkt och låta detta liksom svärta ner mycket i livet.
Jag tycker det är sorgligt när det blir på det viset- livet är på tok för kort för att i alla fall jag ska låta mig dras ner av allt elände som finns i världen; visst kan man engagera sig i annat än sig själv men när det mer förtär en än ger en energi- tja…då skulle jag lägga mitt fokus på annat.
Jag har också i många år levt efter devisen att i görligaste mån försöka undvika sådant som jag inte VILL och BEHÖVER ägna mig åt, jag försöker strunta i vad ”alla andra” tycker och gör och det har besparat mig mycket men har ibland också krävt en viss styrka då mina beslut och ageranden har ifrågasatts.
Men eftersom jag är övertygad om att det viktigaste är att man själv gör sig så nöjd man kan bli och att man ändå inte kan göra alla andra nöjda för det kommer alltid att finnas de som hittar fel och har negativa åsikter så fortsätter jag att leva som jag lär 🙂 !
