Månadsarkiv: juni 2016

Fredag- fina fransar

Åhhh vad jag älskar mina morgonritter i ridhuset!

Jag gillar verkligen att sitta och leka med skolor, tempoväxlingar och övergångar och jag är helt övertygad om att det finns väldigt mycket mer att plocka ur min fina häst- det behövs bara tid och ambitiös och konsekvent träning.

image

Eftermiddagen har fördrivits i liggande position i över 2 timmar och resultatet ser ni ovan och nedan:

image

Nya fransar!

Iskall häst

IMG_3022

Vet inte om ni kan se det för bilden är tagen på långt avstånd men på bortersta långsidan har en staketsektion fallit till marken.

Hästen som är inne på banan lyckades på något vis välta omkull den och det roliga var att den därefter passerade samma ställe flera gånger utan att höja ett ögonbryn åt den förändrade världsbilden.

Jag tänkte för mig själv att det var en jäkla tur att inte Vicke råkade göra något liknande för i HANS ögon hade inte bara staketsektionen utan hela världen rasat- drama drama!

Jag vet ju vilka reaktioner en omkullvält stol utanför ridbanan hemma kan rendera….att mitt annars så snälla djur kan uppbåda sådan energi för att oja sig över en sådan småsak är både fascinerande OCH irriterande.

Minns en tävling där en häst råkade välta en staketsektion som utlöste en domino-effekt så att HELA långsidan ramlade till marken- inte heller detta djur brydde sig det minsta och jag kommer ihåg att jag var väldigt förundrad över den totala avsaknaden av reaktion där också 🙂 .

Torsdag- slow flow

image

Lite vardagslyx- lunch på Staffanstorps  Gästis

Idag har jag mest tagit det lugnt och det mest ansträngande var väl min snabbtvätt för hand av bilen.

Vicke och jag tog en behaglig skrittrunda på alla möjliga vägar på eftermiddagen och jag konstaterade tacksamt att det fortfarande knappt är några insekter som flyger omkring att tala om.

Varken jag eller Vicke gillar att ha dom surrande runt oss så vi är glada så länge de håller sig borta.

Hjärtliga funderingar

På en dressyrtävling nyligen noterade jag att man hade en hjärtstartare lätt tillgänglig.

Jag vet inte hur vanligt förekommande det är men tänker att det väl är en ypperlig investering för alla möjliga idrottsklubbar och föreningar, inte bara för de som håller på med lite mer riskfyllda aktiviteter.

Man kan ju både hyra och köpa en hjärtstartare och de kan användas på ett säkert sätt av lekmän även om en del personer säkert hade känt sig tveksamma över att ”kasta” sig över apparaten. Men kan man rädda någons liv så….

Hur ser det ut på er ridklubb/ anläggning?

Vet ni om det finns en hjärtstartare? Om ja, vet ni om den har använts?

Om nej, skulle ni önska att det fanns en och tror ni att ni skulle våga använda den?

Och hur är det på er arbetsplats?

Så vitt jag vet hade vi ingen hjärtstartare på varken föregående eller nuvarande arbetsplats.

Däremot fick vi på förra arbetsplatsen genomgå en kortare förstahjälpenkurs på några timmar och detta har jag även fått när jag gick en ungdomsledarutbildning på ridskolan för typ 35 år sedan (herregud vad tiden går….).

Jag tror att det är jättebra med sådana här kort-kurser men tror också att man behöver repetera dom- om man aldrig använder sina kunskaper är det lätt att de glöms bort och tack och lov är det väl inte sååå vanligt att gemene man behöver ge hjärt och lungräddning och dylikt, eller?

Har ni förresten behövt att göra det någon gång och HUR visste ni i så fall vad ni skulle göra? Hade ni gått en kurs?

Som sagt är jag för både hjärtstartare och olika förstahjälpenkurser- jag tror absolut att de kan både rädda liv och ”bara” hjälpa någon som blir skadad/ sjuk.

Kanske ett tips till ”aktivitetsansvariga” på ridklubben, dvs ordna en kurs för de som är intresserade eller till chefen på er arbetsplats som en gemensam aktivitet på en heldagskonferens, en helg-kickoff eller dylikt?

Vad tror ni om dessa förslag? Något ni själva hade varit intresserade av?

Hur många rätt hade ni?

Jag måste erkänna att jag säger antrekåå och Raamlösa men resten….näää….

Andra ord som folk säger fel enligt mig är MitsubiTshi och Svejts (Schweiz) och när folk kallar datorn för DATAN (vilket dock inte är ett uttalsfel) dör jag nästan….

För övrigt hade jag för tusen år sedan en arbetskamrat som på fullt allvar sa LEGIMITATION och det spelade ingen roll hur många gånger man diskret försökte säga legitimation inför henne så att hon liksom skulle höra hur det SKA sägas- hon fortsatte lik förbannat.

Vet också en person som trodde att det hette ORGANS ?!?!?!? (orgasm) 🙂 !

Har ni andra exempel?

Onsdag- inget nytt

image

Nej, inget nytt att rapportera om hos mig- här går allt i sin gilla gång och jag trivs jättebra med det.

Eftersom väderleksprognosen inte stämde idag blev det inget besök på Bråhögsbadet men däremot ett besök i ridhuset.

Det gäller att passa på när det är svalare ute och jag tycker ju att det bästa underlaget finns där.

Utebanan är just nu öken och gräsbanan har jag alltid varit försiktig med att rida för mycket på- den är ganska hård och jag tror inte på rejäla dressyrjobb där många gånger i veckan.

Vicke levererade ett jättefint pass idag- jag hottade medvetet upp honom genom att ”reta” (peta) på honom med spöt på bogarna och sedan red jag samlat ur den ökade energin han fick av pisken.

Verkligen bra känsla som jag måste försöka få med mig på tävlingsbanan!

Karlar i stallet

En kommentar från bloggläsaren Lee som skrev något i stil med att det var ”typiskt en nyförälskad karl att hänga med till stallet” fick mig att fundera.

I sak instämmer jag till 100 %; jag har sett det hur många gånger som helst genom åren och även till viss del upplevt det själv.

Ibland har jag tyckt synd om vissa män som har sett väldigt ”medsläpade ut” på tex tävlingar men kanske har de varit hur nöjda som helst även om de SETT uttråkade och ibland också halvt förskrämda ut 🙂 .

För egen del har jag aldrig haft en önskan om att min partner ska ”hänga” i stallet flera gånger i veckan- där har jag min frizon och ”viloplats” och jag hade mest känt mig stressad om den jag var tillsammans med liksom bara stod och tittade på och/ eller väntade på att jag skulle bli färdig med ridning och stallsysslor.

Däremot tycker jag att det är trevligt och bra om partnern intresserar sig så pass mycket för min LIVSSTIL (för det är så jag ser hästeriet snarare än en hobby) att han vill följa med till stallet NÅGON GÅNG- men då måste det vara av egen fri vilja så att säga och inte för att jag ber om det.

Jag tror att det är bra om partnern är med i stallet ibland för att liksom ”få ett sammanhang”; för att till att börja med veta VAR stallet ligger, vad ett ridhus är för något och hur ett ridpass kan se ut, vad mer man gör i stallet än rider, hur lång tid olika sysslor tar osv.

Det låter kanske väldigt självklart för oss som håller på med hästar men jag tror faktiskt att många som i princip aldrig sett en häst annat än på bild inte har en aning.

Som sagt har jag för egen del inga krav på att dela allt med min partner och skulle aldrig tjata om att denne ska följa med till stallet; min fd man satte tex aldrig sin fot (!) på nuvarande anläggning trots att jag hade stått där i 6 år när vi separerade.

Många tycker kanske att det är konstigt men det var inget som störde mig även om jag hoppas att nuvarande karl ska visa ett liiiite större intresse ha ha ha 🙂 !

Hur känner ni som har partners som inte har ett eget hästintresse?

Vill ni ha dom i stallet; aldrig, ibland, ofta, alltid?

Tisdag- väljobbad

image

Doften av solskyddskräm påminner mig om så många härliga stunder genom åren…

Efter några timmars sol och bad på Bråhögsbadet och lunch som bland annat bestod av årets första svenska jordgubbar (och halvsmält vaniljglass…mmmm….) var det dags för veckans Olof-träning.

Henrik måste ha gjort ett bra skritt-jobb igår 🙂  för Vicke fick sin sedvanliga guldstjärna av Olof och det var absolut befogat.

Vi tittade på galoppen och försökte förbättra kvalitén på densamma (altertare språng utan att det går fortare), skolorna och bytena.

I högeröppnan fick jag rådet att ha Vicke mer böjd i bålen utan så mycket tvärning (jag har tvärat för mycket)  och i högerslutan se till att bakdelen inte kommer före utan att framdelen verkligen måste leda.

Bytena var riktigt fina så där gäller det bara att hålla linjen före och efter.

Som vanligt gick lektionen allt för fort men nu har jag ännu fler verktyg för mina egna pass.