Intressant om nivån på dressyrhästar

Ridsport skriver i senaste numret om utvecklingen av ”dagens dressyrhästar”- lite kan ni läsa om här.

Detta är ju ett ämne som jag har berört flera gånger under åren; hur det känns som att konkurrensen bara blir större och större tex.

Och ja; jag har också reagerat på att vissa förvisso verkar kunna få hur fina framgångar som helst på dressyrbanan men sedan ”kan” (läs: vågar) de banne mig inte göra mycket mer med hästen.

Som ni vet har jag alltid förespråkat varierad träning och ridning och dessutom tycker jag att mycket av den är ROLIG.

Jag har alltid ridit ut ensam eller i sällskap, tömkört ”överallt”, hoppat, kört iväg med hästen på små äventyr osv.

Visst hade jag, om JAG fick bestämma, lika väl kunnat rida dressyr 8 dagar i veckan men jag tror knappast att HÄSTEN hade tyckt att det var ett optimalt träningsupplägg och inte heller tror jag att det hade varit det mest hållbara.

Jag har ibland läst om dressyrryttare som rider på den högsta nivån men som inte vågar skritta ut och för mig känns det väldigt konstigt?

Hur kan man lära hästen så svåra saker som ingår i klasser på denna nivå men inte lära den att acceptera att man skrittar utomhus (i lugn miljö)  utan att riskera att ramla av?

Kanske är jag naiv i detta tänk bara för att jag själv alltid kunnat rida ut mina hästar, även Kreon som många hade skjutit på plats när han kunde stå och snurra i 30 minuter 100 meter från stallet…

För inte så länge sedan såg jag en ryttare som skulle rida en LB där hen hade med sig ”ledhjälp”- en person som ledde hästen tom inne i collecting ring ?!?!?!?

För mig kändes det bara som att om man inte ens klarar av att skritta från framridningen till collecting ring, en sträcka på säg 200 meter i lugn miljö- ja då har man inte på en tävling att göra och hästen är inte redo men åter igen; kanske är det jag som tänker fel?

Men absolut ser jag en risk i att ridningen blir mer och mer ”snäv” ju mer ”elektriska” hästar som efterfrågas av ryttare som sedan inte kan härbärgera all denna power och om det är detta som är vägen till framgång på dressyrbanorna.

Likaså riskerar själva hästhållningen att gå samma öde till mötes då många inte ”vågar” släppa ut dessa kraftpaket med andra hästar i hagen, kanske överbeskyddar dom in absurdum på andra vis osv.

Och jag tror som sagt varken på ensidig ridning eller för mycket överdriven ”pampering”.

Vad tycker och tänker ni?

9 kommentarer Skriv kommentar

  1. DRESSYRLIV - FRÅN FÖL TILL UNGHÄST OCH LIVET MED BARN

    Jag håller för övrigt med dig i allt du skriver! För mig är en ultimat dressyrhäst en häst med av- och påknapp. Den ska kunna triggas igång (läs det ska inte vara omöjligt att få lite extra power och tryck, tänk plastpåse på spö haha!) på banan för att kunna prestera det där lilla extra.

    Men den måste GIVETVIS vara en god och harmonisk kamrat som jag ska kunna rida ut på själv. Självklart får där vara lite tryck under dojorna (det SKA där vara tycker jag)… men herregud såklart måste hästen gå att hantera med lätthet. Fråga mig inte var det brister men i min värld har man i alla fall fallerat kapitalt i unghästprocessen om man inte ens kan rida från framridning till collecting ring!!! Hem och miljöträna!

    Polishästträning är grymt och fler borde göra detta med sina hästar! Det skapar förtroende mellan häst och ryttare och man lär sig att hantera en hel mängd olika situationer till häst!

    Svara
  2. Anna-Kajsa

    Det är ju jag som skrivit flera av artiklarna – det har varit ett mycket intressant arbete! Några av mina tankar kring detta finns i min blogg i de här två inläggen:
    http://www.kajsasblogg.se/tavling/behover-man-en-elithast-i-latt-dressyr/
    http://www.kajsasblogg.se/ridning/ar-det-bra-att-dressyrprogrammen-blir-tekniskt-lattare/

    Jag tycker det är viktigt och svårt att förutse konsekvenser för HELA sporten på sikt – vad jag som ryttare egentligen själv tycker är ju inte så relevant i det perspektivet. Men samtidigt är det superviktigt att så många ryttare som möjligt tycker det är roligt att träna och tävla dressyr.

    Svara
  3. Ann

    Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att man aldrig ska behöva känna sig rädd när man ska rida hästen. Bortsett från det får man väl anpassa sig efter häst och situation.

    Jag cantrar inte i skogen på min ena. Och trots (eller kanske tack vare) att han nästan alltid lyckas med bedriften att få närvara på ärevarv har jag fått sluta med det. Fast han är snäll, god och lätthanterlig i de flesta andra situationer.

    Om man inte kan skritta mellan framridning och tävlingsbana utan ledare (under normala omständigheter) så undrar man ju hur man kan trava och galoppera PÅ framridningen?

    Svara
  4. Ann

    Vad gäller dina andra frågeställningar i Bloggen Kajsa; kring tävlingshästar och deras liv utanför sadeln. Huruvida det går att tävla högre klasser med hästar som går i hage, i flock etc. Det har väl mer med ägarna att göra än hästarna tror jag. Nu vet jag inte om de klasser jag rider räknas, men alla mina hästar har tävlat (och hävdat sig hyggligt) t o m Int1 och ett par t o m Svår B och de både går i (mindre) flock, äter gräs, är ute från 8 till 8 på vintrarna och hela dygnet (!!!) vid bra väderlek på somrarna. Jag har inte på någon häst märkt minskad prestation av det. Snarare tvärt om. Fast då rider jag som sagt inte internationellt och gillar inte heller hästar som blir för heta och FÖR elektriska …

    Svara
  5. Frida

    Tyckte det var en väldigt intressant och tänkvärd artikel. Har länge funderat i samma banor. De flesta som rider är inte elitryttare men man avlar för att få fram enorma gångarter och heta temperament. Jag har aldrig köpt att det krävs en halvgalen häst för att kunna tävla på hög nivå, köper inte att man inte kan få både bra temperament och hög kapacitet, titta på Valegro och Deja. Dessutom är det inre så bland hopphästarna som överlag har bättre temperament och de måste ju verkligen kunna vara explosiva. Och var gör man av de hästar som får mediokra gångarter och ett galet temperament? Elitryttare vill inte ha dåliga gångarter och amatörerna vill inte ha galna hästar. Och på vilka hästar ska morgondagens elitryttare lära sig på? Det är ett svårt problem precis som det står i artikeln men jag tror och hoppas på att det blir mer ”inne” att avla på bra temperament och hög ridbarhet.

    Svara
  6. Hedwiginnan

    Vid ett tillfälle fick jag en lite märklig kommentar av en bekant när det gäller hästar , deras temperament och kapacitet. Hon hade precis blivit rejält avkastad av fyraåringen hon hade på utbildning och deklarerade därefter bestämt att det var slut på att rida unghästar för hennes del. Det var verkligen inget jag ifrågasatte eftersom jag förstår att man blir rejält uppskrämd samt att det knappast är värt att riskera bli illa skadad. Jag sa då något om att man också kan ha tur och få en så snäll unghäst som min var. Henne köpte jag som 3-åring och hon kastade inte av någon eller betedde sig illa på något sätt. Svaret jag fick då var att ” ja men vill man komma någonstans så vill man faktiskt ha lite nerv och gång”. Uppenbarligen ansåg hon att min häst, som är bussig, var oduglig med tanke på att hon inte är så nervöst lagd eller har massa gång. Men bortsett från det så har jag en stallkamrat som just nu är på väg ner till Falsterbo med sin 5-åring efter att ha kvalat på över 80%. Den hästen är både snäll och trevlig. Kastar inte av folk, är glad och orädd och rör sig naturligtvis underbart i alla tre gångarterna. Den har väldigt fin energi och ridbarhet men är inte alls dum. En häst som varje dressyrryttare drömmer om. 🙂

    Svara

Skriv en kommentar till Frida

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>