Till varje pris?

Bra artikel!

Har skrivit om detta tidigare och också reagerat på en del bilder/ inlägg på Facebook där man tex ser 3-benta hundar och andra djur.

Och ja, ibland kan ett djur klara sig bra vare sig den är blind, döv eller har någon annan ”defekt” men att hålla det vid liv till vilket pris som helst- nej!

Sedan är det säkert också lättare att sitta och döma ANDRA- när ens eget djur drabbas är det säkert lättare att vilja försöka med ”allt möjligt”.

Fast jag ångrar inte att vi tog bort Soya tex.

Det hade absolut gått att behandla henne mer och få temporära ”bra dagar” men jag ville inte vänta på att hon skulle bli sämre och till slut inte alls vara sig själv mer utan en utmärglad skugga som hade ont.

4 kommentarer Skriv kommentar

  1. Jossan

    Har själv ett trebent djur, han är född sån. Han vet inget annat och tar sig fram på tre ben lika bra som andra tar sig fram på fyra ben så varför det är så hemskt förstår jag ju inte?

    Likadant med blinda eller döva djur, beror ju på djurslaget men många klarar sig hur bra som helst. Många djur orienterar sig ju framför allt med hjälp av luktsinnet och/eller sina morrhår.

    Om vi däremot talar om sjukdomar så tycker man måste se till prognosen. Om en kort tids smärta, långtråkighet, vad som nu behövs sen ger ett långt och meningsfullt liv så tycker jag det är helt okej att göra mycket. Men skulle inte låta ett djur ”lida” för en kort tids vidarelevnad.

    Men att ta bort djur bara pga handikapp som dom inte lider av tycker jag är en hemsk tanke. Lite nazi-tyskland varning på det faktiskt.

    Svara
    • Birgitta

      Förtydligande: De 3-benta djuren jag åsyftar som jag sett på FB har haft olika former av proteser och det är att gå för långt enligt mig.

      Svara
  2. Ridfröken

    Åh, jag vet precis vad du menar. Får ont i magen av dessa filmsnuttar på Facebook med hundar som springer runt på frambenen och har fått hjul istället för bakben… Visst ser de glada ut på filmen och allt ser ut att vara frid och fröjd, men hur bra kan de egentligen hänga med sina kompisar, hur mycket belastning blir det på framdelen, hur är det för hunden när den ska kissa, ta sig ur sängen på morgonen o.s.v?

    Det är svårt sånt där, väldigt svårt. Men jag tycker att man är stark om man klarar av att inse i tid när det är dags att ta farväl av sin vän. Ett dött djur lider inte, och det här med att till varje pris hålla dem kvar i livet fastän de inte längre har det bra och inte kommer att kunna bli bättre är bara själviskt – men jag vet själv hur svårt det kan vara.

    Men självklart, som Jossan skriver, man får ju se från fall till fall och hur djuret mår helt enkelt. När min häst hade så svår artros att han slutade lägga sig ned för att det gjorde för ont att resa sig igen var det helt klart dags att ta ett mycket jobbigt farväl. Nu är en annan häst gammal, skruttig och halt – men lever loppan i hagen och kan göra precis allt som de andra hästarna gör i hagen och då behöver det inte alls vara dags än. Däremot är det ju bra om det kan ”bli dags” INNAN hästen hinner lida något. Det svåraste beslutet vi djurägare behöver ta…

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>