Månadsarkiv: augusti 2016

Söndag- mycket bättre

Även idag har jag lasttränat envisa hästen och det gick mycket bättre än för bara 2 dagar sedan.

Inga stegringstendenser och bara ett försök att gå vid sidan av luckan innan hon gick in.

Nu ska vi vänta några dagar och se vad som händer men jag är vid mycket gott mod.

Vicke har dressyrjobbats på en stubbåker och gav en bra känsla.

Åkern ”försvinner” imorgon (den får besök av plogen) så sedan är det slut på just det roliga.

image

Ständiga sovmorgnar- om en whippet får bestämma själv!

Lastningsexpertens nya utmaningar

Som utlovat tänkte jag idag berätta lite om ett nytt problem jag stött på i min lastningskarriär, en häst som försvarar sig genom att stegra sig bakom lastluckan.

Jag har förvisso upplevt detta vid enstaka tidigare tillfällen men absolut inte så här drastiskt, då har det handlat om hästar som har smårest sig lite i protest men den här hästen har liksom tagit det till en annan, långt farligare nivå då den härom dagen slog runt 2 gånger utan att den egentligen utsattes för någon direkt press som jag ser det.

Men minsta lilla dragande i grimskaftet resulterade i att den ställde sig rakt upp på bakbenen och föll till marken som en fura- ingen självbevarelsedrift där inte.

Jag har inget emot om hästar slår sig LITE när de protesterar mot att bli lastade- det kan oftast hjälpa om de märker att ”aj…det gjorde ont att kasta sig mot en infångare i stället för att gå rakt fram och in i släpet” men en häst som ramlar vill jag INTE vara med om.

Nu hade vi tur denna gången och hästen landade på relativt mjukt underlag men jag kände direkt att ”en gång är ingen gång men 2 gånger är minst en för mycket” och här gäller det att inte utmana så att det blir en tredje gång dessutom.

Så med denna häst har jag tagit det extremt lugnt och släppt i princip allt tryck.

Inte heller har vi lastat den med linor för också dessa utgör tryck och skulle hästen resa sig över linorna så kan man i princip inte hålla den kvar och hindra den från att slå runt.

Jag är för övrigt alltid emot råstyrka vid lastning- barn och andra klena personer ska kunna lasta utan att använda någon större kraft men här har det blivit ännu viktigare att inte dra det minsta i grimskaftet eller peta på hästen över huvud taget.

Jag har i stället bara kört uttröttningsmetoden med hästen- väntat ut den bakom lämmen.

Låtit den stå läääänge och fundera med framfötterna på luckan och endast korrigerat eventuellt bakåtgående genom att ställa tillbaka hästen ”in position” dvs rakt bakom luckan och låta den ta ministeg framåt.

Jag har flera gånger SJÄLV backat hästen när den har stått på luckan så att den ska förstå att det är JAG som avgör när bakåtgående ska ske och det gäller att man tajmar detta så att man hinner börja backa innan hästen själv har börjat göra det.

Så här har vi hållit på- fram och tillbaka och även in och ut ur transporten 8-10 gånger per lastning.

Målet är att ägaren själv ska kunna lasta men det får ta några gånger till med mycket regelbunden träning.

I just denna hästs fall tror jag att det är extremt viktigt att bara vänta ut den- det handlar inte om timmar utan minuter och den tiden får man ta sig hellre än att riskera att hästen reser sig och slår runt igen.

Lika så att inte ta emot ”hjälp” av folk som av välvilja vill lasta hästen med dragande, linor, kvastar eller dylikt- sådant som KAN fungera utmärkt på andra djur (jag använder mig ofta av linor själv) men som i detta fallet kan få ödesdigra konsekvenser.

Vi tränar på med gott mod och jag är övertygad om att mitt sätt är ”the way to go”!

Lördag- återförenade

Idag återförenades Vicke med sin BFF Leon efter att denne varit på bete i 4 veckor och jag tror att han kände sig nöjd med att ha honom vid sin sida igen.

Ihopsläppet var i alla fall helt odramatiskt och jag hade inte förväntat mig något annat heller.

För Vickes del blev hagvistelsen dagens enda motion- han var förtjänt av en vilodag tyckte jag.

Dagens lastning av envis häst gick mycket bra och jag har skrivit ett separat inlägg om detta som publiceras  imorgon.

Fredag- lastning, lastning, lastning

Idag har jag varit lite längre i stallet än vanligt och anledningen stavas tjurig häst som inte vill gå in i transporten.

Ja inte Vicks så klart…den gossen lastar sig själv höll jag på att säga utan ett annat envist djur.

Jag fick lasta den både i morse och i eftermiddags och imorgon bitti är det dags igen.

Jag tror på kontinuitet i dessa fall och det är lika bra att vanans makt börjar verka på detta djur direkt.

Om några dagar ska jag berätta mer om mina strategier med denna hästen som för att slippa gå in i transporten ägnade sig åt något tämligen ovanligt tack och lov- rejäla stegringar!

Men som sagt; mer om detta efter nästa lastning!

Vicke har i alla fall inte ägnat sig åt några trilskande konster idag även om också hans strategi när något inte passar i ridningen är att småresa sig, gärna i samband med en egenhändig halvpiruett.

Vi red dressyr på en stubbåker och tränade på det gamla vanliga med bra känsla i skolorna och inte så bra känsla i travökningarna.

Det önskvärda ”hänget” saknas fortfarande och det är ju trist eftersom det alltid kostar på tävling.

Molly-Polly och jag tog en promenad och plockade lite äpplen åt hästen- det uppskattar han säkert.

image

Gratismat!

Bytt är bytt

Härom dagen slog det mig hur otroligt mycket som ändrats i mitt liv på mindre än 1 år:

* nytt förhållande

* ny bostad

*nytt jobb

*ny hund

*ny bil

Det ”enda” jag inte har bytt ut är Vicke som jag å andra sidan verkligen inte heller har velat byta bort någonsin.

Dessutom blev han ”inbytt” väldigt hastigt och olustigt; jag hade inga planer på att byta häst medan jag ägde hans föregångare Kreon.

Så det är väl värt att tänka på; att livet kan ändras snabbt- givetvis åt båda hållen så att säga!

Jag är så otroligt lycklig över de förändringar jag gjort även om det har kostat på och varit både tungt, ledsamt  och svårt men som sagt; det kan vända snabbt!

Ofta måste man dock jobba mer eller mindre hårt för förändringar; inget av det ovan uppräknade har liksom serverats mig utan det har krävt olika mycket ansträngning.

Jag sökte tex jobb mer eller mindre aktivt i något år innan jag fick det nuvarande och lägenheten stod jag också i kö i nästan 3 år innan jag fick.

Jag håller inte med de som klämkäckt påstår att man kan få ALLT man vill bara man kämpar tillräckligt hårt- en del sjukdomar rår tex ingen i hela världen på men vill man så KAN man få till en hel del bra i livet ändå!

Torsdag- lite hoppning

I eftermiddag har jag och Vicke hoppat- det var evigheter sedan sist!

Eftersom jag numera inte hoppar så högt fokuserade jag på lydnad och lugna ”flowiga” språng där jag bara rullade på i en jämn galopp mellan sprången.

Det blev ganska många småskutt och Vicke kändes fin.

Förhoppningsvis uppskattade han att ha en lite kravlös dag- det kan ju också behövas som omväxling ibland.

image

Nu pustar vi ut i soffan- jag under en filt, Molly ovanpå den.