Dagens utskällning skulle jag lite ordvitsigt vilja ge de hundägare som verkar både blinda och framför allt döva för den egna byrackans ibland otroligt högljudda och intensiva skällande i tid och otid.
Att det ska vara så svårt att begripa att omgivningen oftast inte har den minsta lust att lyssna på detta utan tvärtom kan finna det enormt störande med en hund som står och bjäbbar eller vrålskäller rakt ut i luften?
Att ha hund är ingen mänsklig rättighet och har man en så får man försöka visa hänsyn gentemot de som inte hyser lika stor vurm för dessa 4-fotingar- exempelvis genom att se till så att hunden stör så lite som möjligt.
Hade exempelvis hundrastgårdar alltid legat långt ute i någon ödemark må det väl vara hänt om man lät hunden skälla hämningslöst (fast VARFÖR egentligen???) men när dessa tex ligger mitt i ett villakvarter så tycker jag att det är verkligen egoistiskt att ignorera att det kanske finns nattarbetare som behöver sova på dagen eller att folk helt enkelt inte VILL lyssna på skällande.
Ser och HÖR det tämligen frekvent och eftersom jag dels aldrig har haft hundar som skäller och dels tveklöst hade sagt till min hund OM den skällde så tycker jag att det är enormt irriterande.
Tyst som en mus 🙂 !
Eller grannen som har två pudlar som triggar varandra för aaaaaallt och som ständigt hörs. Fattade inte ens att det var grannen förrän häromdagen, jag trodde det var någon anonym i höghusområdet lite längre bort. Men nu ska jag faktiskt säga till.
Har en sådan granne också med flera hundar.
Bara man går förbi dörren skälls det.
Måste vara enormt enerverande att bo som närmaste granne (jag bor så långt bort att jag inte hör skällande i lägenheten) då det ju lär vara ganska många gånger dagligen som någon passerar.
Nu stors jag inte speciellt av skallande, av naturliga skal! Men vad hard och kritisk du ar – det ar inte alla hundagare som ar speciellt bra pa hundtraning och en del raser ar mycket mycket mer bjaffsiga an andra, sa i manga fall tror jag inte alls att det ar att folk bara skiter i att korrigera beteendet utan att de helt enkelt inte fattar att man kan och inte vet hur de ska gora. Se t.ex. pa hastagare som sager att deras hastar sparkar pa dorren nar det ar foderdags – jaha, ok, och nar hasten sparkar pa dorren slanger de fram hinken, bra, da har den lart sig att den ska gora det for att fa foder – och detta sammanhang SER inte folk ALLS. Har sett oerhort manga djuragare som tranar sina djur att gora tvart emot vad de egentligen vill, helt oavsiktligt, for att de helt enkelt inte har nagon kansla for hur djur tanker och lar sig (jag var forskare i beteendevetenskap i manga ar). Du ar ju dels battre pa att trana djur an medel-djur-agaren, och dels har du val valt en ras som inte ar speciellt benagen att skalla. Min hund skaller i stort sett aldrig, och det ar verkligen inte for att jag tranat den sa utan den ar en tystlaten hund, medans en schafer mina foraldrar hade skallde sa fort ett lov prasslade utanfor.
Skulle kanske skriva att det som nästan stör mig mer än skällandet är SYNEN av hundägaren som inte ens FÖRSÖKER säga till hunden utan bara står och ser ut som det regnar….
Att man inte lyckas är sin sak men att inte ens försöka- inte alls ok!
Eller så blir man kanske ”döv” för den egna hundens oväsen?
För övrigt ska man kanske tänka på valet av hundras om man bor i tex lägenhet och inte välja raser som är mer benägna att skälla än andra.
Tycker jag absolut man ska gora – valja lamplig ras. Men jag tror inte folk i allmanhet fattar det heller. Att inte saga till: som sagt, jag tror inte folk fattar att det GAR att trana en hund att inte skalla. Arligt talat, folk ar inte sa bra pa djurtraning och sakert blir man van vid vad den egna hunden gor och mera tolerant av skallande, det har du sakert ratt i. Sen tycker jag att manga manga djuragare (bade hast, katt och hundagare) liksom ’sager ooh, MIN hast/hund/whatever/ kan man inte gora x med, den ar jattesvar … osv’ samtidigt som de star med ett djur som helt klart inte har blivit tranat korrekt och som mycket val skulle kunna gora eller tolerera x… Litet som det dar med att folk inte kan lasta – de forvantar sig att det ska ga fel, och da blir det som de forvantar sig. Jag maste aterigen saga att jag tror inte folk illvilligt later bli att trana bort skallandet, jag tror inte de fattar 1. att det gar, 2. hur man gor och 3. att det stor andra manniskor jattemycket och 4. att man faktiskt kan valja en ras som inte bjaffsar sa mkt. Du far tro vad du vill, men folk AR inte sa bra pa djurtraning som du verkar forvanta dig, AVEN de som har hastar (en eller flera), hundar osv…
Tyvärr och sorgligt nog har du säkert rätt.
Det blir så tydligt vad gäller en annan grej som jag har tänkt mycket på; koppel vs lös hund.
Ibland känner jag mig som ett UFO som har min hund lös nästan överallt medan såååå många går med sina hundar fjättrade vid sin sida, också överallt.
Ok om man inte vågar gå på vägar nära trafik med hunden lös tex men där det finns enorma grönområden – samma sak!
I BÄSTA fall går man in i en pytterastgård och ställer sig och hänger vid grinden medan hunden får några minuter lös på en begränsad (och ibland väldigt skitig) yta.
Jag fattar liksom inte varför man SKAFFAR hund om man är så ointresserad av att rasta den?!?!?
Håller helt med dig! Möter nästan dagligen hundägare som inte ens försöker få tyst på sin skällande hund.
Bor i Frankrike och har bott i Tyskland förut och har tänkt mycket på det där med lösa hundar. Nästan ingen vare sig här (bor ändå inne i Paris) eller i Tyskland verkar använda koppel. Dessutom får hundarna följa med lite överallt. Visst har jag sett en del olydiga vovvar men de flesta verkar otroligt följsamma, springer inte fram till människor, reagerar inte särskilt mycket på hundmöten… undrar vad det är som skiljer sig i attityd/uppfostran? Skall väl lägga till att man ser lösa hundar av alla raser – även sådana som kanske anses lite ”skarpare”.
Intressant!
Jag tror att många, som Cecilia är inne på, liksom förutsätter att deras hund inte kan vara lös ”för då sticker den” medan det säkerligen hade gått hur bra som helst- om de bara försökte.
Skulle själv aldrig kunna ha en hund som inte går att ha okopplad- det strider mot allt jag vill och tror på och var ett krav då vi skaffade Molly nyligen.
Det ar val samma typ av manniska som koper sig en hast som de inte verkar speciellt intresserade av att rida!! :O De kanske gillar iden att HA djuret, men vill, kan eller orkar inte riktigt med motionerandet. Mysko.
Absolut jag har tänkt detsamma!
I båda fallen en enorm gåta- i hästfallet för att det kostar tusentals kronor per månad oftast och i hundfallet för att motion är så lätt att ge- om man ids.
Haha… det övergår verkligen mitt förstånd hur du ORKAR irritera dig på allt och alla 😉 Nåja, såklart inte allt och alla, men väldigt mycket 🙂 Jag hade inte orkat en bråkdel! Jag kan förvisso reta mig på saker, men jag släpper det genast eller omgående då det i min värld tar ALLDELES för mycket energi från mig. Jag kör efter devisen att se saker och ting från dess ljusa sida och då tror jag på något sätt att jag medvetet måste hålla en massa energitjuvar utanför min sfär. Annars skulle jag inte göra annat än gå runt och reta mig på saker och ting. Men jag VET ju att vi alla är olika 🙂 Detta inte alls sagt i elak ton eller något sådant: bara FÖRUNDRAD över att du orkar!
Tror inte att jag retar mig på saker och ting mer än någon annan men ska det bli diskussioner på en blogg är det ju sådant man kan ta upp.
För övrigt ÄR jag väldigt ljudkänslig för VISSA ljud varav hundskällande är ett sådant ljud.
Tyckte inte om när man gick förbi din bil och möttes av vrålskällande även om det säkert är bra att ha en hund med vaktinstinkt i vissa lägen.
Då får man väl säga att det är tur att du aldrig skaffade barn 😀
EXAKT!!!! Barnskrik är jag också jättekänslig för!
Men DET är i alla fall precis som det ska vara! Barnskrik är det ljud som vi människor mår ”sämst” av att höra på. Och det är väl moder natur som tänkt till här, gissar jag 🙂
Helt ratt!! Man blir ju helt prillig av barnskrik, t o m jag, och kanner ett starkt behov att fixa det sa ongen blir glad (tyst!) igen!! 😀
Hej,
Vilken intressant diskussion! Själv blir jag väldigt frustrerad över personer som har sina hundar lösa överallt, oavsett om de är i naturreservat, under förbudstiden, på stan eller andra ställen där och när koppeltvång råder. Jag har god disciplin på min hund men det vet inte de jag möter, dessutom finns det alltid en risk att även väldigt väluppfostrade hundar blir inspirerade av en förbiskuttande harpalt.
Snälla alla kloka hundägare: ta ansvar och följ de lagar och regler som finns. Det är tillräckligt dålig stämning mellan de som inte tycker om hundar och deras ägare och vi som älskar våra djur. Dessutom finns det massor av tillfällen och platser där lösa hundar är tillåtna.
Vad gäller skällande är vissa raser mer benägna att låta än andra. Vissa hundar skäller som en stressreaktion. Stresshundar tar TID att träna till trygghet. Att säga till en stressad hund leder inte till något långsiktigt bra resultat, istället får man ta små babysteg i rätt riktning. Bakslagen kommer garanterat men om man inte förstärker stressen hos hunden utan istället ignorerar det just där och då kan man gå ur situationen utan att ha trillat tillbaka till ruta ett. För de flesta som har en ljudande hund är det tusen gånger värre att vara i ägarens skor än den som möter hunden. Det är lite som med barnskrik – superirriterande för folk runtomkring och fullkomligt uppslitande för föräldern.