Att det av många anses ”fult” att skryta om sig själv är allmänt känt- ingen har väl missat Jante och ”eget beröm luktar illa”.
Jag tycker det märks ganska tydligt inom hästsporten också och efter varje tävlingshelg läser jag dessa falskt blygsamma rapporter på sociala medier.
I stället för att skriva att man är jättenöjd/glad/stolt över sin egen/ hästens prestation så ska det liksom ”lindas in”?!?!
”Det gick lite bättre idag- nästan 70 % och seger i klassen”.
”Mycket spänd häst men vi skrapade ändå ihop 68 % och kom 2:a”.
”Det blir inte alltid så bra som man har tänkt sig men 66% och en andraplats får vi vara nöja med”.
Ser ni mönstret?
Man ”måste” liksom först inleda med lite gnäll för att sedan smyga in enligt mig superfina resultat som man verkligen BARA borde vara stolt och nöjd över!
Tycker dessutom att det nästan känns som ett hån faktiskt mot andra som tävlar när man skriver som ovan- många hade gett sin högra arm för så bra resultat.
Intressant nog läser jag mest sådant här när folk tävlar från MSV C och uppåt och författarna är inga proffs som jobbar med hästar och liksom skulle kunna vara blasé utan vanliga ”amatörryttare” vilket gör det hela ännu konstigare.
Vågar man inte uttrycka ren och skär lycka för att inte betraktas som skrytig eller hur ska man tolka detta?
Jag tror att det i mångt och mycket beror på ett bekräftelsebehov.
Skriver man om hur bra det gick och kändes, får man på sin höjd ett gäng ’likes’. Skriver man istället på sättet du beskrivit så får man istället en hel drös med uppmuntrande ord och kommentarer.
Ett sätt att ’tigga till sig’ komplimanger helt enkelt.
Fast personligen skulle jag ha svårt att skriva något just uppmuntrande till någon som vunnit en klass på 70 %.
Vad skulle det vara liksom?
”Bättre lycka nästa gång”? 🙂 🙂 🙂
Huvudet på spiken igen! Har också gjort den här reflektionen i mitt fb-flöde och insta, och stör mig varje gång. Tycker som du att det blir som ett hån mot de som inte lyckas lika bra. Det ÄR ju bra med dylika resultat, och NÄSTAN oavsett procent är det ju super när man blivit placerad. Då var man ju bland de bästa som tävlade den dagen. Varför kan man inte stanna upp och vara nöjd och glad när man lyckas? Imorgon kan allt vara borta och då ångrar man nog att man inte gladde sig medan man kunde.
Gillar Charlotte Dujardins FB kommentarer – hon later aldrig mallig nar hon (yet again!) vinner guldmedaljer och satter rekord, utan bara som att hon hade HUUUUR kul som helst och ar sa himla tacksam for att hon har en sa fantastisk hast som ger sitt allt, och en sadan bra tranare etc. Hennes kommentarer later aldrig tontiga eller humble brag (eller ens brag), tycker jag.
Mmm, ”Humble brag” i sitt esse. Såhär tolkar jag det: Man vill skryta, men vill inte uppfattas som en som gör det. Resultat: att flera istället tycker som du (inklusive jag): ”men korka upp champagnen, klappa dig och hästen och njut av framgången! Kanske är man rädd för att sätta sig själv på ”höga hästar” och att fallet ska bli för stort om man nästa gång ska behöva ”försvara” en ritt som inte gav 70%?
Själv skryter jag hejdlöst över min fina häst och även att jag vågade hoppa ett dike med henne, men jag tänker liksom att det inte är något folk kan störa sig på. Om/när det däremot börjar trilla in framgångar och tävlingsresultat kanske man upplevs som mer hotande och applicerar detta ”humble brag” bara för att låta andra veta att man ”vet sin plats i korgen” trots att man egentligen tycker att man själv och hästen är rätt så jäkla bra? Men som sagt, jag tror det har att göra med jantementaliteten; om man visar att man tycker att en själv och ens häst är bra, så blir ”vad-var-det-jag-sa-pisksnärtarna” desto hårdare om det skulle komma ett bakslag. Därmed bäst att skryta lite klädsamt…
Själv blir jag bara irriterad på folk som ”skryter klädsamt” eller som viftar bort en prestation med ”äsch, det var väl inget” eller ”vi hade tur denna gång bara”. Jaha, är det så du tänker om alla andra också som lyckas få bra resultat, att de egentligen inte förtjänar dem? Det är ärligare att säga att man har tränat hårt och förtjänar sina procent, tillochmed inspirerande!
Ah, ett litet stycke till bara: Kan det vara så att de som ”skryter klädsamt” faktiskt är de som inte har så mycket att vara stolta över? Som har köpt sig till framgången? För där sticker det ju i ögonen, även på mig; med folk som rider som ”alla andra” men har råd med superfina hästar och går och vinner varje tävling. Där kan man isåfall också se ett tydligt ”passa-in-i-gruppen-beteende”. Man fattar att folk bakom ryggen säger: ”jaja, klart att hen vinner, så fin häst som hen har köpt. Egentligen rider ju hen inte så bra” och då är det bäst att ligga lite lågt med skrytet för att kritiken inte ska sägas rakt ut? En fundering… Men jag ska tillägga att jag inte har fört någon statistik på dem som ägnar sig åt ”humble brag” ;).
Sammanfattningsvis: Tycker du själv att du förtjänar ding framgång, hur den än har kommit till dig: Skryt på! Var glad! Var stolt! Tycker du inte att du förtjänar din framgång: Ligg lågt… 😉
Är benägen att skriva under på det mesta.
Känner dock faktiskt ingen som jag kan komma på på rak arm som har ”köpt framgång” utan alla har tagit fram sina hästar själv vilket borde vara en än större anledning till glädje…
Jag känner nog faktiskt inte igen det, tycker de flesta är som jag och nöjda och överlyckliga oavsett resultat 😀 och än mer sprudlande när man får rosett såklart. Vet att det med retar folk, att man kanske ibland borde vara missnöjd med 😉 men jag har verkligen tävlandet som glasyr på tårtan bara och det SKA VARA ROLIGT så jag är faktiskt jättenöjd för det mesta 😉 😀
Du tillhör dom som verkligen är stolt och nöjd med din häst och varför ska man inte få vara det?
Om detta skulle reta någon so what…det är deras problem.
Funderar också på om det är så att man inte vill vara för glad för att då kanske de som är bättre tycker man är fånig. Så då låtsas man vara lite blasé fast man inombords hoppar jämfota?
Men vad vet jag, jag blev hysteriskt glad över mina 54% på min debuttävling, allt över 50% var ett steg framåt!:D
Många av de dressyrryttarna som jag känner är också perfektionister. Så även om de red på helt fanrastiska 70% så var det kanske 1 liten detalj som inte var helt bra och då hakar de upp sig på detta. Det är väldigt irriterande det också tycker jag, haha!
Sådant kan man irritera sig på i det tysta tycker jag, dvs för sig själv.
Åh och jag då som skryter hejdlöst över min vackra underbara häst och är otroligt glad när vi lyckas nå framgångar. Jag är ju sjukt stolt över henne då och visar det mer än gärna.
Känner igen detta fenomen. Tycker liksom att det är nästan skrytigare än att bara säga/skriva att ”idag fick vi jättebra resultat och kom på …….plats, jätteglad och nöjd!” När man istället uttrycker sig så som du beskriver så blir något slags ”bakvänt skryt”, man antyder liksom att man är så bra att man har råd att vara missnöjd med 70 % och vinst, bättre resultat än de flesta ens kommer i närheten av oavsett klass. Kanske är det rädsla för att verka skrytig, behov av att vara perfekt eller liknande men i mina ögon är det rätt drygt och nedvärderande mot övriga att uttrycka sig då här. Sen KAN man ju så klart har en dålig känsla men få bättre poäng ändå men tycker det ofta är samma personer som är som är missnöjda med bra %…..
Håller helt med dig!
Och att få rosett i MSV A/ St Georges är få amatörryttare förunnat öht så då blir det ännu löjligare med dessa kommentarer.