Otroligt….vi går mot november med stormsteg och vi kunde ändå rida ute under dagens Olof-träning.
Fokus idag låg på formen- nackstycket ska alltid vara högsta punkten och Olof fick hojta en del på mig för att verkligen få det så.
Det var som vanligt roligt att träna och det är så tacksamt att ha en häst som det alltid är en glädje att sitta på.
Det enda jag skulle önska är lite bättre tävlingsresultat vilket jag gnällde lite på till Olof idag men samtidigt vet jag att den enda lösningen på DET är att rida bättre så vida jag inte vill sälja hästen eller flytta till en annan del av Sverige där konkurrensen inte är lika knivskarp men det vill jag så klart inte : ) .
Nu har jag ätit, hoppat ur badkaret och ligger i soffan och njuter nästan hysteriskt av att jag har 3 lediga nätter framför mig.
Det är en skillnad mot då jag jobbade dagtid- de lediga kvällarna uppskattas tusen gånger mer!
Du funderar inte på att skippa tävlingarna och istället kunna träna mer intensivt en länge period?
Ibland är det skönt tycker jag att lägga ned allt tävlingsfokus och programridning och istället grotta ned sig i grunder och förbättra svagheter i lugn och ro, och ni har ju hunnit starta mycket redan nu liksom?
Ha ha…verkligen inte!
Det är tävlandet som motiverar mig och snart blir det ju tävlingsuppehåll oavsett (finns inga tävlingar).
Dessutom vet vi alla av bitter erfarenhet att hästar tar sig ofrivilliga vilor pga alla möjliga skador när man minst anar det så jag vill tävla medan det går så att säga.
Sedan tycker jag inte att tävlandet tar någon tid från träningarna- när jag tävlar ser jag det som träning också.
Tävlingsuppehåll?? Har ni inte nagon inomhussasong i Sverige? (har ar det manga distansryttare som tavlar i dressyr over vintern, da distanssasongen ar februari till borjan av oktober).
Det krävs dubbla ridhus (tävlingsbana och framtidning) under vintermånaderna så tävlingarna blir mycket färre. Här uppe i norr är det inga tävlingar december-januari, och ganska tunt med tävlingar november och februari-mars med.
Vet inte hur det ser ut i Skåne men gissar att december är vikt åt julfirande 😉 Svenskarnas favorithögtid 😀
Jahaa, ja, har i GB ar framridningen forstas utomhus i ur och skur och ar det sa mkt sno att man inte kan rida fram pa utebanan, sa ar det for mycket sno for att man ska kunna vaga sig ut pa vagarna overhuvudtaget iaf! 😀
(PS vi har inte haft en enda snoflinga pa 3 ar, men det ryktas (som vanligt) att det ska bli en vargavinter, sa kanske typ 5 dagar med litet vitt i januari! :D)
Framridning skulle det såklart stå 😀 Knäppa autospell som inte kan normala ord som framridning men tror att framtidning finns 😀
På min nivå finns tävlingar till början av december och från slutet av januari.
Kan det vara därför resultaten inte kommer som du önskar? För att du ser tävlingarna som träningar (också)? Intressant tanke tycker jag. För du har ju en jättefin häst och tränar frekvent för en bra tränare.
Jag tror faktiskt och utan att ”skylla ifrån mig” att ”uteblivna önskade framgångar” beror FRÄMST på konkurrensen.
Pratade mycket med Olof om det igår.
Jag och många med mig tycker att Vicke är jättefin på alla sätt och vis ”hemma” men på tävling finns det i en klass på 20 minst 10 som är LIKA flotta och snygga som han och som går minst lika bra. Sedan finns det dessutom 2-3 hästar som är ”way over our league”, som lätt går på 70 % ”alltid”, och då blir det svårt att placera sig.
Vicke är numera nästan helt otittig och mycket annat har blivit mycket bättre så det är verkligen inte så att vi står stilla i utvecklingen men det räcker ändå inte ända fram ÄN och här i Skåne.
Vi bedöms inte heller sällan av domare som är vana att döma svår klass eller som i helgen tom internationellt och sett i ljuset av detta är det enligt både mig och Olof inte så illa att rida på 62 %.
Vad jag menar med att jag ser tävlingar som träningar är att det är bra för en tidigare tittig häst att komma ut på tävling- inte att han tex inte skulle vara redo för den nivå han tävlar på.
Ovan (ökad konkurrens) är något jag har tänkt mycket på och reflekterat kring eftersom jag kan se tillbaka på ett 30-årigt tävlande.
Det går inte att jämföra då och nu och tex min tidigare häst Heron hade varit helt chanslös idag, sina 99 placeringar i hoppning och dressyr till trots DÅ.
Och det är samma i hoppningen, åter igen här i Skåne i alla fall.
En stallkamrat var nolla i en 130 i helgen och hon red inte långsamt. Trots 20 placerade i klassen räckte hennes ritt inte till rosett?!?!
Förr räckte det att man kravlade sig runt felfritt på den nivån så var placering given…..
Vad tror du själv att du behöver göra för att komma upp i procent då? Kommer du kunna förbättra ”allt” i programmet så pass mycket rent tekniskt så att du kommer få mestadels 7 istället för 6 och 6,5 (känns så med tanke på det du skriver ovan)? Eller tror du det ”omöjligt” eftersom det behövs mer ”flashig häst” för att få mer genomgående sjuor och högre? Och framförallt för att få de siffrorna under allmänt intryck (det är ju inte sällan där klassen avgörs). Det handlar ju om små marginaler i dressyr och en flashig häst som stadigt ligger på 7-8 har ju råd med någon miss och ändå få fina procent.
Eller går det inte att komma upp i procent? Tänker eftersom du skriver att ”det är sådan konkurrens” och ”mycket kvalificerade domare”? Det kommer ju liksom inte ändra på sig… Och då måste det ju kännas ganska tröstlöst för då kommer ni ju vara kvar på era 60-65 %, någonstans i mitten av resultatlistan och som ”klassutfyllnad” eller vad det är du brukar kalla det för i bloggen och i alla fall tidigare inte varit intresserad av att vara…
Och sen måste jag säga att konkurrens (fina hästar med tillhörande duktig ryttare) finns på alla ställen i landet. Visst att många proffs håller till i Skåne men de finns även på Västkusten, Stockholmsområdet osv (områden jag själv bott och tävlat i). Och duktiga ryttare – även om de är amatörer – som sitter på fina hästar finns också överallt.
Givetvis finns det fina hästar i hela Sverige! Bara det att det finns ”extra många” här 🙂 !
Roar mig ibland med att kolla resultat för folk jag känner och som INTE tävlar i Skåne.
De kan tom vinna en klass på 63 % vilket inte finns i sinnevärlden i Skåne.
Inte sällan tävlar vissa av dom mot 5 till max 10 andra där några rider på under 60 % – då är det inte heller lika tufft som att delta i en klass med 20 startande där minst hälften får 62 %.
För egen del hoppas och tror jag att jag kan höja mina procent lite med mer träning.
Ett annat mål är att tävla på högre nivå med i alla fall godkända procent även om vi inte kan placera oss.
Det var därför jag köpte denna häst; för att kunna tävla i alla fall MSV B.
Hade jag velat ha rosetter i LA kunde jag ju tävlat på den nivån och hade inte ens behövt sälja Archie.
Kanske något att fundera på?
Att det ”inte är så illa” att rida på 62%?
Kanske är det vad som begränsar er? Att du inte riktigt ser er rida på 70%?
För varför skulle inte det gå? 7:or på allt och någon 8:a?
Sikta lite högre, såväl mentalt som träningsmässigt liksom?
Jag har flera gånger ridit på mer än 62 % i MSV C, senast tävlingen innan denna då vi fick 65 %.
Så GENERELLT är jag inte nöjd med 62 % särskilt då jag hade en så pass bra känsla som förra helgen men sett till just denna domare var det bra och även om jag jämför med de hästar som deltog och tittar på vilka procent en del av dom (mkt fina) fick.
Jag forestaller mig att du liksom tavlar lika mycket ’mot dig sjalv’ som mot andra, med tanke pa hur svart det ar att havda sig i sallskapet (baserat pa din beskrivning av konkurrensen). Det ar ju intressant ocksa, och kanske lika kul att kanna att man sjalv blir battre/lar sig/fixar hastens svagheter (som tittigheten)/kommer upp i hogre klasser an man var i osv. Visst, man jamfor sig med andra, och visst vill man placera sig, men att man hamnade i mitten av en 20 hastars klass betyder ju inte att man misslyckats liksom – man kanske fick battre procent an man fatt tidigare eller fixade nagon annan svaghet. Jag tycker liksom att man ’tavlar’ pa olika plan – med sig sjalv, med de man kanner, med proffsen (som forstas vinner over en sjalv, oundvikligen – det ar ju deras jobb!) , med sina egna tidigare hastar s.a.s., osv.
Mycket bra skrivet- precis så är det Cecilia.
Och om/ när jag får några placeringar till i MSV C kommer jag inte att tävla på denna nivå mer även om tävlande på högre nivå inte renderar rosetter.
Men i framtiden kommer jag vara nöjdare om jag kan rida MSV A på godkända procent än MSV C med placering.
Vinna en klass på 63 % är något som händer i de mer glesa områdena i Sverige. Det händer inte i Skåne, inte i Stockholm och inte i mittemellan oss. Jag säger som Katrin; hästarna kommer inte bli sämre och inte ryttare eller domare heller.
Jag upplever det som att man tittar mer och mer på grundkvalité. Visst är det bra med en »flashig« häst, men ffa måste man ha en häst: Som har en bra takt. Som bär sig med lätthet i en bra form (allra viktigast?). Som är elastisk inom gångarterna. Som är rakriktad och spårar. Som är lösgjord och kan böja sig. Som är lagom mentalt avspänd. Och sen måste man rida/sitta/inverka korrekt (och snyggt).
Det går liksom inte att komma undan några av grundkraven. Om man klarar dessa så spelar det faktiskt mindre roll om man får ett par fet-missar i programmet 😉
Hur man sen ska uppnå allt ovan, tja … Rätt häst, ridkänsla, envishet etc etc etc…
Jag tycker att kvalitén på de hästar som tävlar regionalt har höjts otroligt de senaste åren.
Om det beror på att det har blivit dyrare att tävla och att man bara gör detta om man har en ”fin” häst låter jag vara osagt.
När jag tävlade för säg 10 år sedan var det sällan jag såg hästar i mina klasser som jag verkligen tänkte ”Wow”. De godkända hingstarna i början av sin tävlingskarriär ja (har tävlat mot 4-5 sådana genom åren) men liksom inte generellt.
Nu ser jag OFTA riktigt fina hästar och det är då inte mina krav som har sänkts.
Och jag har alltid tyckt att mina egna hästar har varit fina.
Kul att du också tycker att grunden höjts mycket!
Jag är också glad när jag ser klasserna på regionala tävlingar numera, fina hästar som rids med bra takt, avspända och i fin form och för det mesta är ju alla moment helt okej när grunden är så bra med!
Överlag har jag en känsla av att svensk dressyr mår bra, det rids bättre på nästan alla nivåer och de juniorer och YR (och U25 numera med) som kommer är riktigt bra (tycker jag).