Läst på Facebook:
Idag var en tung dag…
Vi avlivade min systers shettis.
Men, jag misstänker att de inte gick riktigt så som de ska…
Har varit med och avlivat flertalet hästar.
Veterinären ger sprutan, hästen faller ner till marken, hästen är död.
Men så gick de inte idag…
Veterinären gav sprutan, ponnyn vinglade och kunde inte stå – men hon ramlade inte ner.
De tog säkert 1 minut innan benen vek sig för henne.
Sedan så låg hon där, andades tungt och blinkade med ögonen.
Vi väntade… och väntade…
Veterinären väntade.
Sedan stack han en spruta i hennes hjärta.
Ponnyn fortsatte andas och blinka med ögonen.
Han sa att hjärtat hade stannat men att hjärnan ännu var igång.
Han väntade, vi väntade…
Tårarna på ponnyns ägare rann.
De frågade vad som händer.
Han stack in ytterligare en spruta i ponnyns hjärta.
Ponnyn fortsatte andas, tungt, kämpande.
Ponnyn blinkade med ögonen.
Men reagerade inte när han tog vid hennes öga.
Hennes tandkött var ljusrosa/blått.
De tog ett tag till…
Så tog hon sitt sista andetag och de var över.
Allt tog ca 15-20 minuter.
Enligt veterinären kan sådant hända – att hjärtat stannar (hästen är död) men att hjärnan fortfarande är igång.
Och så länge hjärnan säger åt kroppen att andas så dör inte hjärnan.
Hjärnan måste dö av syrebrist.
Nån fler som varit med om detta?
Var väldigt jobbigt!
Efter att ha läst ovanstående inlägg kring en avlivning som gick fel undrar jag, även om det för vissa är ett känsligt ämne, på vilket sätt ni har valt att ta bort er(a) häst(ar)?
Vad var det som gjorde att ni valde den metod som ni valde? Ångrar ni er? Skulle ni göra samma sak igen?
Jag har valt att mina hästar har tagits bort med bultpistol och det har för mig känts bättre även om det för en del verkar mer dramatiskt.
Jag har däremot inte varit närvarande själv någon av gångerna och detta är inget jag ångrar- jag tror inte att en häst är betjänt av en storgråtande människa som utsöndrar ångest.
Och alla mina hästar har varit mycket tillgivna och känt förtroende för alla människor så jag tror inte att tex Heron som leddes ut från stallet av en anställd på polisrytteriet tyckte att det var något konstigt alls med detta.
Däremot har jag bevittnat bultningar av andras hästar utförda av samma person som tog bort både Heron och Kreon så jag har full tilltro till att det skötts exemplariskt på alla vis.
Att låta en häst somna in med hjälp av spruta har jag fått för mig kan innebära en större risk att hästen kämpar för att inte falla och den risken hade jag helt enkelt inte vågat ta även om min rädsla kanske är obefogad eller i alla fall väldigt överdriven?
Jag tror att varje hästägare gör som hen känner är bäst för sig själv som hen kan leva med. Jag har tagit bort tre hästar, två av dem med bultpistol hemma och en på slakteri. Jag har inte varit med någon av gångerna av två skäl. Jag vill inte överföra ångest på min häst och jag klarar inte av det. Min sista bild vill jag inte ska vara en död häst. Min väninna är tvärtom. Hon har alltid varit med då hon vill se att allt går rätt till och att hästen verkligen är död.
Min äldre häst är nog den jag har den närmaste relationen med av alla hästar jag haft. Han ska få somna in i sin hage när det är dags. Jag kommer inte vara med och bara att skriva detta gör att tårarna forsar. Jag hoppas det dröjer många år till men redo kommer jag nog aldrig bli, även om jag har en liten till.
Alla gång har vi valt bultpistol, en gång var vi tvungen med sprutor och det tog tyvärr lite lång tid det gick över.
Tycker att bultpistolen är mer en säker sak och går fortare, väljer hellre det än sprutor.
Och varit med alla när de somnade in.
Avlivar med bult och är alltid själv med.
En av mina avlivades på klinik, då var jag inte med. De andra har jag varit med och då har det varit med bultpistol – det låter ju dramatiskt men av allt jag har hört så är det bästa alternativet för hästen, med spruta tar det längre tid samt är inte ovanligt att de kämpar emot och kanske tom ragglar omkring, faller, reser sig upp igen mm.
Har nog känt att det är mitt ansvar att vara med, hästarna har litat på mig och jag har inte svårt att hålla mig lugn i sådana situationer.
Tycker det är bra att du tar upp detta Birgitta, väljer man att ha djur så måste man krasst räkna med att man kommer att vara med om att de ska tas bort också. Djuren lever ju för det mesta inte lika länge som vi…
Blir lika arg varje gång jag läser annonser på gamla hästar, typ ”söker ett sista hem”, varför lämna över ansvaret på ngn annan?? Är det inte bättre att själv se till att hästen får ett bra avslut?
Den enda häst jag har tagit bort togs med bultpistol hemma på gården. Jag var i stallet och sa hej då men var inte med vid själva avlivningen.
Jag valde bult just för att jag läst att det är mycket svårt med sprutor. Att det är svårt att ge rätt dos så att hästen dör omedelbart och jag ville absolut inte att min häst skulle lida.
Jag tycker de flesta hästmänniskor har en ganska öppen inställning till detta – även om det givetvis finns undantag – som LenaB säger, de som annonserar gamla hästar för att slippa själv ta beslutet (och kostnaden) osv. Jag har använt lite olika metoder. En togs bort med spruta. Det var meningen att han skulle bultas, men veterinären som var med föreslog spruta. Då detta skedde på mina grannars gård, där hästen hade vistats en hel del, tyckte jag att det var skönt att de slapp blodfläcken. Hästen jag haft allra längst åkte jag med till klinik. Hon var ju trygg med att åka och att vara på främmande ställen så det kändes som en bra lösning. Det hade inte varit bra om jag varit närvarande, jag hade bara oroat henne. Jag har hållit andras hästar när de bultats (men är inte på något sätt bekväm med det) men inte mina egna. Det är för svårt, och precis som du säger, Birgitta, tror jag inte det är bra för dem heller.
Fick en väldig obehagskänsla i kroppen av att läsa om shettis-avlivningen.
Jag har bara varit med om en avlivning. Det var rätt många år sedan nu, men den hästen sköts i hagen. Det var fint. Den sprang runt en sista gång, åt gräs och sen ”pang bom” ner. Såhär i efterhand förstår jag riskerna med att inte träffa rätt. Faktum är att jag inte ens vet om det är lovligt att avliva en häst på det viset? Iallafall, känner man en duktig jägare och det är OK, skulle jag gärna ta bort en häst på det viset igen. Ingen ledsen människa i närheten. Det var inga andra hästar i hagen när den här hästen togs bort heller.
Jag har en följdfråga: hur vanligt är det att hästar som bultas senare blir mat? Om de avlivas p.g.a. akut trauma eller ålder och inte har otillåtna mediciner i kroppen? Och hur ställer ni er till det: att er häst hade blivit mat?
Vet inte vad lagen säger om att skjuta tamdjur faktiskt.
Minns att en bloggläsare tvingades be sin granne skjuta hennes whippet akut- det berörde mig och kan inte ha varit lätt för ägaren men det var en nödsituation.
Jag är helt införstådd med att samma sak kan behöva göras med mina katter- är de i så dåligt skick att det handlar om minuter kommer jag att försöka få stallägaren att hämta en granne som kan skjuta dom eller på annat sätt avsluta deras liv så snabbt det bara går.
Vad gäller att använda hästen som föda åt djur i djurparker tex hade jag absolut inte haft något problem med det. Bra att köttet används liksom.
Fast där är jag inte logisk för hunden hade ingen fått äta upp…..
Numera får man inte använda kroppen till ngt annat än ”destruktion” om det inte utförs på ett slakteri. Det var lite andra regler förr…
Jag har förövrigt heller inget emot det, fast jag vill kanske inte äta upp min häst själv;-) så även jag är lite dubbel.
Min häst hade gärna fått bli mat. Människomat eller lejonmat hade inte spelat så stor roll. Nu gick inte det pga mediciner så han fick bli biomal istället, en sorts sörja som används till husuppvärmning vilket också kändes bra.
Jag tycker att folk får göra som de vill, bara det blir ett smärtfritt och värdigt slut för djuret och ägaren. Folk som inte är inblandade borde hålla sina åsikter för sig själva.
Gammelponnyn avlivades med bult på klinik. Först fick hon en lugnande spruta, sedan några minuter senare bulten. Jag var med under bultningen (men vände ryggen till) men gick sedan före avblodningen. Jag hade absolut valt att göra på samma sätt igen, det gick snabbt, lugnt och smärtfritt.
Sedan angående avlivningen av ponnyn i ditt inlägg så kan jag tänka mig att det är tufft för ägaren, men jag tror inte att ponnyn var medveten egentligen.
Sällskapsponnyn fick benet avsparkat (helt) i hagen, en kall och blöt lördagkväll i november. Försökte få tag på någon av jägarna i byn, men till slut blev jag tvungen att ringa distriktaren och mitt redan naggade förtroende för dem gick i botten.
Avlivning med spruta. Kommer ALDRIG avliva med spruta igen. Kommer heller aldrig mer närvara vid en hästs avlivning igen heller. Hund är en annan sak, där ska jag vara med, det är bara så jag känner. Hur som helst, tre olika sprutor, en lugnande, en något annat och sen en sista dödande. Nummer två var ju värst, hästen stod upp och gjorde allt hon kunde för att låta bli att ramla, samtidigt som hon ju bara hade tre ben kvar. Flåsade och flämtade och hade störtpanik och jag grät och grät och bönade distriktaren att sätta sista sprutan snabbt – då hade hon inte tillräckligt mycket medel med sig, utan satte det hon hade och gick till bilen för att hämta mer (detta var såklart längst bort i hagen). Under tiden får ponnyn ännu mer panik för att hon inte kan andas nu heller, rasar ihop och hyperventilerar innan hon äntligen får mer och somnar in.
Hade ångest flera veckor efter. Fattar ju att detta är ett skräckexempel och en inkompetent veterinär, men tillräckligt obehagligt för att jag aldrig mer ska utsätta ett djur för det.
Vilken djävla story och tyvärr inte första gången jag läser något liknande!
Frågan är viktig att diskutera innan det är dags. Jag jobbar själv med avlivning och kremering. Valet av metod är individuellt men oavsett vilken metod man väljer så måste det finnas en alternativ metod färdig att användas. Jag har alltid två bulltpistoler laddade och extra avlivningsvätska. Själv föredrar jag bullt, ev efter lugnande om det behövs, när hästen ligger ner använder jag avlivningsvätska som då inte behöver vara så ruskigt koncentrerad. På detta vis slipper jag en stor blodpöl. Naturligtvis måste man kontrollera att hjärtat stannat innan man är klar. Om något strular, vilket det kan göra måste vi snabbt kunna ta fram en alternativ metod. Valet är alltså inte vilken metod man väljer utan vilken metod man försöker med först. Välj någon som har kunnskap och utrustning så det räcker.