Det är inte ofta jag avslutar ett dressyrpass ”i förtid” men idag var känslan så fin att jag hoppade av efter 35 minuter i sadeln.
Tänkte på en sak Olof och jag pratade om igår; att den trav Vicke har när jag rider numera är konstruerad eller som Carl Hester uttrycker det: framriden.
När jag köpte Vicke ville man gråta när man såg honom trava på lina, det sa även hans förra ägare.
Numera är traven riktigt fin och nu måste jag försöka rida fram en bättre galopp också, i samling.
Om jag bara galopperar omkring i friskare tempo och/ eller i lätt sits är galoppen good enough men nu ser det ju inte riktigt ut så när man tävlar på medelsvår nivå 🙂 .
Idag har jag också varit med om en win-winsituation; jag har varit och plockat äpplen hos vilt främmande människor 🙂 .
Såg ett inlägg på Facebook om att en familj hade äpplen i överflöd som man fick plocka av och när jag såg deras dignande träd idag förstår jag dom.
Vicke får lite extra kost 🙂 och vi har gjort familjen en tjänst!
Fd makens träd är redan befriat från sina bördor och hans grannes träd står också i tur men dom äpplena kan stå i minusgrader- de har ett hårt skal och klarar sig i en evighet.
