Var, när och hur?

Idag tänkte jag att vi kunde tänka tillbaka lite och berätta om hur det kom sig att vi började rida och var detta ägde rum?

Själv hade jag varit intresserad av hästar i många år när jag började rida som tonåring.

Jag hade dessförinnan läst en massa hästböcker (Jill, Britta och Silver osv) och det fanns en tid (herregud…jag kan verkligen minnas det i detalj trots att det snart är 40 år sedan….) då ett av mina största nöjen var att gå till en närbelägen kiosk för att se om senaste numret av Min Häst hade kommit ut.

När jag var närmare 15 år dristade jag mig till att börja rida på ridskola; samma som en klasskamrat red på sedan flera år tillbaka.

Jag tänkte att jag kanske skulle framstå som löjlig om jag började rida så pass ”gammal” (ha ha …allting är relativt) men min klasskamrat försäkrade mig att det skulle gå bra och det gjorde det ju.

Innan jag började på ridskolan hade jag vid några enstaka tillfällen deltagit i gratisaktiviteter (hette de ”kul i fem” eller minns jag fel????) under tex sportloven (man fick rida på någon ridskola i Malmö)  men annars var min praktiska erfarenhet av hästar väldigt liten.

Hur som helst så började jag rida på ridskolan som jag sedan förblev trogen tills jag flyttade till nuvarande anläggning (jag tävlar fortfarande för samma klubb), först en gång i veckan men ganska snabbt blev jag skötare på en ”privathäst” och började vara i stallet 7 dagar i veckan 🙂 !

Minns för övrigt hur minutiöst jag putsade min enkla ridutrustning efter varje ridlektion- från början min mammas gummistövlar (!), en Jofa-hjälm i sammet, beiga ridbyxor i något nylonaktigt material och mina ridhandskar.

Jag satt och tog bort allt flock från hjälmen, skrubbade stövlarna i duschen…ja, du milde tid om jag hade ägnat samma omsorg om mina grejer idag ha ha ha.

Men nu får ni berätta; hur var det för er?

Dessa bilder måste ni klicka på för att kunna se lite större!

På den första har jag precis varit med en kompis på Jensen sport (mycket välkänd butik för många skåningar och gubben ”håller på” ännu så vitt jag vet) och köpt min första hjälm. Jag tyckte att jag var SKITCOOL (notera mitt ansiktsuttryck  ha ha ha) !!!!!!

På den andra bilden tagen utanför ridskolan vid en paddock som vi då använde som hage och där polisrytteriets byggnad numera finns förevisar jag mina ”nylon-ridbyxor” som jag verkligen slet ut till sista tråden minns jag 🙂 !

4 kommentarer Skriv kommentar

  1. Åsa T

    Jag bodde på Rosengård i Malmö som barn, fanns inte en chans att jag skulle få rida, jag cyklade till MCR med 2 knäckebröd i fickan bara för att få vara nära och klappa hästarna. Satt på läktaren och dagdrömde om att jag kanske skulle få rida en dag. Vid 13, då hade vi flyttat till Möllan fick jag 1 eller 2 terminer rida på Örestad. Jag tog bussen själv genom stan dit i ur och skur. Att Mamma skulle köra mig existerade inte. Efter det fick jag rida med en kompis på en privat Shetlands-ponny, då var jag 15 och liten till växten…. Sedan utvecklades det till att rida fler privathästar under ungdomen men ingen ridskola. Jag har ridit i mitt vuxna liv, men mest ”tjoho” i skogen…. På ridskolan började jag och min man när vi var över 30, blev helt uppslukade och köpte egen efter några år. När jag åkte tillbaka till Örestad för att tävla med min häst grät jag och önskade att jag kunde åka tillbaka i tiden, till barnet på läktaren och säga.. Du, det ordnar sig.. du kommer att få rida….. 🙂

    Svara
    • Birgitta

      Så fint skrivet!

      Och känner igen det där med att åka buss ensam genom hela stan.

      Jag var alltid såååå nervös inför ridningen- glömmer det aldrig.

      Svara
  2. Manda Stillnert

    Jag var 5-6 år när jag började på ridlekis som de hette då iallafall, sen fick jag egen häst som 12 åring och den andra som 15 åring. Red några år på ridskola även när jag hade egen häst men slutade sen för att de inte gav mig något längre. Har fortfarande egen häst och vi har alltid haft häst i familjen så är väl i princip uppvuxen i stallet vilket jag är glad för 🙂

    Svara
  3. CeciliaL

    Jag borjade pa Ostermalms Ridskola 1973, da jag var 6 ar gammal. Mamma vaxte upp med hastar omkring sig da hennes pappa var en fd kavallerist, hennes (bortskamda!) bror hade egen hast pa Djurgarden ett tag (som inte hon fick rida! taskigt!), och de red pa Djurgardens Ridskola i alla ar (bodde tvars over Djurgardsbron, pa Strandvagen, vet inte riktigt var de holl hasten, men nanstans dar i krokarna). Det var val sa att mamma ville fortsatta rida som vuxen, och da var det enklare om dottrarna ocksa gjorde det – precis som jag nu kanner sjalv: om Lussan rider och har egen hast, sa far jag sjalv sa mycket mera tid med mina hastar (helt sjalviskt att ge henne en ponny, m.a.o.!!).

    Sedan flyttade vi till Danderyd och red litet pa Rinkeby ridskola, Djursholm och sen pa Angarns Ridskola i Vallentuna, dar vi fortsatte (jag red 2 ggr i veckan som tonaring) i alla ar tills vi flyttade till Wales 1983 och fick egna hastar pa garden. Jag dromde inte ens om att fa egen hast innan dess, for jag ’visste’ att det var en omojlig drom – att mamma skulle ha rad att ha egen hast pa en larar-lon i Stockholm, ja det skulle inte handa liksom! Mamma korde till Vallentuna (som ligger langt fran dar vi bodde i Danderyd), for bussarna gick typ en gang var 3e timme. Fanns tyvarr inget skotarsystem pa den ridskolan, och det var for langt att aka dit efter skolan, sa nagon skothast hade jag aldrig, vilket jag dromde om att fa… Mamma bor fortfarande i Wales med 5 egna hastar och stor gard, medans jag bor 2h langre osterut precis over gransen i England och har 4 hastar och ett litet stall+hage (ingen gard, detta racker for mig).

    Pa ridskolan i Vallentuna, som ar den ridskola jag var pa mest och langst, hade de bara halvblod, inga ponnyer. Hastarna gick ute i hagar varje dag och akte pa sommarbete i Jamtland, sa de hade det bra och var lugna och harmoniska. Daremot var stallet ratt sa skruttigt i borjan (innan det byggdes om) och hastarna stod i sma spiltor som egentligen var omgjorda ko-bas, och ammoniaklukten var extremt stark! Men som sagt var de iaf ute i naturhagar storre delen av dagen, sa kanske inte alltfor illa iaf. Fick tyvarr ingen kunskap i att rykta, sadla etc, eftersom denna ridskola funkade sa att man anlande, valde hast, red, satt av, gav hasten till nasta lektionsryttare och akte hem. Forutom fikat pa tisdagskvallarna efter lektionen (som var den sista for dagen, slutade kl 21:30, sa ratt spannande och sent for mig som ung tonaring att fa vara med pa denna vuxenlektion med mamma och storasyster och vara ute sa pass sent en skolkvall 😀 ) sa hangde man liksom inte alls pa stallet. Hade en klasskompis som var med pa lordagslektionen, annars hade jag inte nagra ’hastkompisar’. Vid 15 ars alder kopte jag min forsta egna hast, nar vi flyttat till Storbritannien, och da kunde jag lara mig allt om hastskotsel (laste ALLA bockerna pa bibblan!) och putsa, rykta och feja dagarna i anda, typ. 🙂

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>