När det gäller mig själv känner jag tveklöst igen mig.
Minns tex då jag ramlade av för snart 1 år sedan och fick så fruktasvärt ont i nacken så det var inte sant.
Jag hade väl gissningsvis sträckt allt som gick att sträcka i nacken, kunde knappt vrida på huvudet, hade som sagt jätteont i VECKOR men nog f…n skulle jag rida. Gick ju sådär kan man säga och under en träning för Olof sa han faktiskt till mig för då satt jag så ”konstigt” (för att avlasta smärtan) att Vicke blev helt förvirrad och inte alls gick som han brukade.
Tog flera månader innan jag kände mig helt återställd…eller jag skulle nog säga att jag är det till 98 % då jag fortfarande kan vara lite stel i nacken ibland.
Vid förkylning rider jag alltid och har även gjort det då jag haft bältros, öroninflammation, ”kristallsjuka” (sätter sig på balansen), sprickor i revbenen osv.
Jag tycker ofta att andra människor är ”klena” som sjukskriver sig för vad jag anser vara ”minsta lilla” men det kommer kanske att straffa sig i längden och gjorde det säkert vad gällde min nacke som högst sannolikt hade läkt fortare om jag tagit det lugnare (även fast rörelse rekommenderades tror jag inte att just ridning var det bästa….).
När det gäller hästen är det lite kluvet- så länge den inte är halt är jag rätt så ”hård” och kan rida fast ben är svullna eller det finns olika sår- så klart så länge hästen känns som vanligt i övrigt vilket alltid brukar vara fallet. Här tycker jag att jag har en bra koll på vad som är bra för hästen, går tex svullnader ner av ridning tycker jag att det är bättre med motion än stillastående men det beror ju så klart på av VAD svullnaden har uppkommit (kan ju vara en så enkel sak som lite mugg tex).
Men skulle hästen vara halt; ja då jäklar är det ingen väntan som gäller utan jag vill ha den kollad av veterinär nu, genast och meddetsamma även om vissa skador säkert hade kunnat läka även utan att man anlitar en hästdoktor. Men för mig känns detta bäst oavsett och jag kan inte slappna av annars.
Är ovan något ni känner igen?
Ju äldre jag blir så försöker jag ta hand om mig men är väl inte riktigt där än om man säger så. Red till exempel med diskbråck för många år sedan och blev då liggandes i fyra månader. Vi hästtjejer är ju också uppfostrade i att ta hand om hästen i alla lägen och då blir man själv lidande tror jag.
Med andras hästar är jag kolugn och agerar ibland veterinär men med mina egna är jag manisk och tar ut veterinär direkt. Har ringt distriktet en gång när pållen hade trampat sig med en brodd rakt in i hoven. När veterinären frågade hur lång isbrodden var fick jag harklande fram att det var ju inte isbrodd han hade utan vanliga små brodd. Då sa veterinären att hon hade lite mer akuta fall så om jag bara sköljde med vatten så vad det nog ingen fara… :). Jag gjorde så och inget hände med hoven :).
Ja med ANDRAS hästar är jag låååångt coolare och tycker att de säkert kan vänta med att tillkalla veterinär.
Ga ut och ta hand om hastarna oavsett hur sjuk man ar tycker jag ar en sjalvklarhet – likaval som jag tar hand om mitt barn och hund aven om jag mar pyton. Har ju hant att man maste satta sig ner ett tag under pagaende mockning, eller ga bakom stallet och spy, eller nat. Att tvinga sig sjalv att rida nar man ar allvarligt sjuk tycker jag inte ar nagot beundransvart – har man ont eller ar sjuk ar det ju battre att fixa det och som du sager sa ar det ju inte sa att hasten inte marker om man har superont nanstans; nagot kvalitetspass blir det ju inte da, sa da kan man ju lika garna lata bli. Sa det tycker jag inte ar nagot att vara stolt over, att man ridit sig genom skadad nacke, baltros, kristallsjuka, frakturer och inflammationer?!
Vad galler hasten har jag nog ganska mycket is i magen, ringer inte veterinaren for minsta lilla utan avvaktar ett par dagar OM det inte ar nagot jag bedomer som akut. Gor nog ingen skillnad for mig om det ar mina egna eller andras, jag ar inte blödig med vare sig mina eller andras och om jag var ansvarig for nagon annans hastar skulle jag kanske t o m ringa veterinaren tidigare an jag skulle gjort for mina egna, for att inte riskera att orsaka nagon annans hastar allvarliga/langvariga problem.
Förtydligande:
Jag är inte ”stolt” över att jag rider oavsett diverse sjukdomar, jag bara konstaterar att det är så jag har gjort.
Och det mest otroliga av allt är att jag aldrig har haft ont I SADELN vid olika krämpor medan jag tex när jag hade spricka i revbenen knappt kunde ligga ner i många veckor.
Undantaget nacken, vilket jag också skrev.
Men tex öroninflammationen påverkade inte ridningen alls och märkligt nog inte kristallsjukan heller vilket den borde???
Vad gäller att tillkalla veterinär hade jag också gjort det i tidigt skede om jag var ensam ansvarig för någons häst men om hästägare frågar mig om råd är jag mer laid back.
Konstaterar också bara hur man ofta funkar som hästtjej…
Jag är inte sådan att jag ringer veterinären stup i kvarten för minsta lilla men ringde dem senast här i höstas när min häst drogs med en hosta som vägrade ge sig, hon fick medicin och vips 10 dagar senare var hon som ny 😉 Minsta små sår nja de kan man ta hand om själv oftast. Sköter min häst själv oftast när jag är sjuk, väldigt sällan jag ber någon annan!
Är alltid noga med hästen. Med mig själv har det varit lite si och så, har också ridit när jag inte borde osv. Men har lärt mig av erfarenhet att man inte ska köra på i alla lägen. Det finns en kultur i hästvärlden att man rider oavsett, det är tufft och bra och man skryter gärna om hur man red med skador osv. Visst är jag lite stolt över att jag är ganska tuff och inte är ”klen”. Jämför jag mig med ”icke hästfolk” är jag inte gnällig eller sjukskriver mig för småsaker. Men jag har blivit lite ”mesigare” med åren, rider t ex inte om jag är ordentligt förkyld (lite snuva bryr jag mig inte om), jag gjorde det en gång, åkte iväg och skulle träna trots att jag var rejält förkyld. Det slutade med att jag fick avbryta då jag inte fick luft så fort jag bara travade lite. Åkte hem och det slutade med att det blev ännu värre, jag låg däckad i en vecka och sedan blev det en lunginflammation av det. Hade jag vilat bort den där förkylningen från början hade jag kanske sluppit bli så sjuk som jag blev. Det var liksom inte värt att rida och gå till jobbet för det priset.