Tjoho….idag var vi hos Olof igen och denna gången var det min tur att rida.
Fick en riktig aha-upplevelse i skolorna; det går inte bättre för att man rider fortare 🙂 !
När Vicke ville lämna ramen samlade jag honom tvärtom och verkligen ”kände bakbenen” och nu är han så stark att han orkar svara rätt- han tappar inte bjudningen utan blir bara lättare för mig att manövrera och återta kontrollen över böjning, ställning och form i det långsammare tempot.
Tidigare har jag velat rida på framåt när jag har tappat något av ovan och rent logiskt vet jag att det inte blir bättre men samtidigt har Vicke inte heller haft den styrkan han har nu.
Får se om jag kan få till det lika bra på tävling som det kändes idag och om det gör någon skillnad i bedömningen.
Ett annars allt igenom fint pass och ny guldstjärna till Vicks!
