Idag har vi njutit av härligt vårväder!
Molly fick en långpromenad i Dalby med Henrik och mig medan Vicke det varma vädret till trots blev tränad i inomhus.
Jag vill gärna använda mig av speglarna och tids nog blir det mycket ridning på utebanorna eftersom vårt ridhus är stängt ganska många veckor sommartid.
Fick idag höra att två stallkamrater råkat ut för en rejäl skentur med sina hästar och när jag hörde anledningen nickade jag igenkännande.
Korna är tydligen utsläppta i närheten av ”mina” klätterbackar och när hästarna mötte dessa (som dessutom tydligen kom i full fart) blev det även full fart på fålarna.
Jag kan precis känna skräcken; när Vicke mötte korna vid ett tillfälle blev han så rädd att han var fullständigt okontaktbar och min räddning blev nog att jag hoppade av samtidigt som jag drog i gramanen med mina fulla krafter…och jag är stark!
Såg framför mig hur jag skulle tappa hästen som i så fall hade en bit hem och som skulle kunna gå omkull hundra gånger om innan han nådde stallet- värsta skräckscenariot!
Jag såg ju hur det gick när jag tappade Kreon vid tömkörning 500 meter hemifrån- han ramlade på asfalten och stod i sjukhage i 6 veckor…
Så nu är det definitivt slutklättrat för mig och Vicks så länge korna är ute (läs: till september gissningsvis) men det finns strider som inte är värda att ta.
