När jag såg bilden ovan kom jag att tänka på när jag läste Svarta Hingsten-böckerna som ung.
Jag verkligen sträckläste dom och kände mig helt tom när de var utlästa. En stor sorg faktiskt!
Liiite så var det när jag hade sträck-kollat på Gilmore Girls via Netflix men ändå inte i närheten av Svarta Hingsten-böckerna.
Känner ni igen det?
Hög igenkänning på den!
Efter att sista Harry Potter-boken kom ut så fanns det till och med grupper på nätet för sådana som led av PPD – Post Potter Depression… (japp, jag var en av dem haha)
Jag är likadan 🙂