Fredag- flashback och reminder

Idag har jag varit hos Olof och tränat- vi red igenom MSV C:1 och en del linjer ur MSV B:5.

Innan dess, dvs under framridningen blev jag påmind om Vickes och min första tid ihop- då när jag inte kunde sitta ner på honom mer än 2 meter i taget….typ.

Det tog tid att inse att detta berodde på en i övrigt osynlig spändhet- och när Vicke slappnade av blev han helt normal att sitta ner på och har så förblivit.

Men idag stod vattenspridaren framme och trots att den var avstängd var Vicke helt övertygad om att den skulle mörda honom- och gjorde inte spridaren det skulle några bommar och plank som låg utanför banan göra det.

Han blev jättespänd, flåsade som en blåsbälg med dunkande hjärta och jag var helt slut efter 15 minuter- bara av att försöka sitta på honom.

När Olof kom och tog bort spridaren blev Vicke sig själv igen och jag kunde börja andas normalt och sitta avslappnat.

Man kan ju undra över varför min annars så snälla häst kan få sådana psykbryt- förra året när Olof försökte rida med spridaren på banan (avstängd) slutade det hela med att vi fick ta bort den och jag fick LEDA Vicke runt banan med Olof på ryggen flera varv innan han kunde rida ”utan ledare”.

Ja dessa djur!

Och för 30 år sedan hade jag blivit tokig av ilska och säkert gett Vicke ett rapp i röven eller två men idag fattar jag att det inte tjänar något till alls- tvärtom.

Är man genuint rädd blir man inte avslappnad av stryk….

3 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anna

    Hade en sköthäst när jag var barn som älskade att ta vattenspridaren (den stod på en pall i hörnet av ridhuset när den inte användes) i munnen och bära med sig den när man skrittade fram/av. Hon gick och höll den i munnen som en hund gör med en pinne.

    Svara
  2. Frida

    Håller med dig! Att ”piska på” en rädd häst hjälper inte. Det är ju enda sättet de har att tala om att ngt är läskigt och att sen få ett piskrapp på det gör ju inte rädslan mindre. Jag köper liksom inte heller att hästar skyggar för att de är tramsiga eller ska testa eller att de låtsas för att komma undan, hästar har inte den förmågan.
    Men det kan så klart vara väldigt frustrerande att ha en häst som skyggar för allt men man får hitta ett annat sätt. Jag har faktiskt börjat fundera i banorna på t ex polishästträning. De är ju liksom experter på detta. Man kan aldrig ta bort en hästs flyktbeteende men man kanske kan lära sig att hantera den på ett bra sätt och få hästen att våga ”gå på” ändå. Tror jag ska försöka göra ngt sånt med nya pållen när vi kommit lite längre, kan säkert komma till nytta vid framtida tävlingar…..

    Svara

Skriv en kommentar till Frida

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>