Såg en diskussion nyligen som handlade om huruvida man kan lämna mat framme utan att ens hund ”stjäler” den.
Vissa erkände att deras hundar var mattjuvar om tillfälle gavs medan andra förfasade sig.
Själv får jag väl erkänna att Soya blev en riktig ”gam” de sista åren- jag vet inte hur mycket hennes sjukdomar påverkade henne men hon hoppade tex vid ett tillfälle upp på mitt köksbord och åt upp några godisbitar som låg framme.
Efter detta slutade jag ”givetvis” att ha godis framme.
Riktigt så långt skulle Molly inte gå men om jag hade en hund som tex inte rörde ett fat med köttbullar på ett soffbord (dvs väldigt ”nåbart”) så skulle jag mer ifrågasätta om hunden var helt frisk än att den då enligt vissa är ouppfostrad.
För mig är just MAT något så grundläggande för alla djur att det inte är konstigt om de vill äta och vill man inte att hunden ska ta mat så anser jag det tusen gånger vettigare att inte ha allt möjligt ätbart framme hellre än att ha sådan kadaverdisciplin på hunden att den inte får äta sådant som i min värld är helt naturligt för den (kött tex).
Men det är jag det….
Jag vet också folk som envisas med att inte låta hunden äta sin mat förrän de (ägaren) har sagt ”varsågod” eller något liknande och inte heller detta är något som jag begriper för en sekund.
Jag känner inget som helst behov av att visa min makt över min hund på detta viset och tycker bara det är hur fjantigt som helst.
Jag använder maten som en daglig stund att få in lite träning för min hund. Sen märker jag att hans matlust ökar om han får ”arbeta” för maten vilket för oss är positivt då han ibland har lite lägre matlust.
Ser också matandet som en träningsstund. Inte egentligen så mycket för principen att hunden inte får röra maten och inte vill jag utöva kadaverdiciplin. MEN, har man en stor hund på 50 kg så är det i min värld viktigt att den faktiskt är lydig och lyhörd för instruktioner i alla lägen. Då är bara förvirrande för hunden om man kör ”fri, låt gå” ibland men inte ibland. Min hund älskar att träna, göra rätt och få beröm och blir oerhört glad så fort man gör vardagen till en träningsstund (helst hela tiden) så det vore dumt att ta den glädjen ifrån honom. Sen är det ju olika, det som är fjantigt för den ene är kanske viktigt för ngn annan.