Ska man bada ska det vara frivilligt!
Igår eftermiddag bevittnade jag något som fick mitt socialarbetarblod att koka!
Nere på stranden ser jag på nära håll hur en pappa bär sin ca 3-4 årige son i famnen.
Sonen ömsom gallskriker ömsom gråter hejdlöst medan pappan vadar ut i det vågiga havet med honom.
Sonen fortsätter att gråta och skrika, typ som i panik varpå pappan som lök på laxen DOPPAR sonen i vattnet-under fortsatt hysteri från barnet.
Då får jag verkligen nog och vadar ut till pappan och frågar (på serbiska- tur man kan språket) varför han gör på detta viset med ett storgråtande barn.
Pappan svarar att sonen minsann varit i vattnet förut och att han ”känner sitt barn bäst själv” men går ändå upp ur vattnet.
Jag har bevittnat dylika scener enstaka gånger förut- föräldrar som till varje pris ska TVINGA mycket små barn att bada under gråt och panik?!?!
Själv är jag av åsikten att barn badar när de VILL bada. Punkt!
Dagens fråga: hade NI reagerat på ovanstående scenario (ingen annan på stranden verkade göra det) och framför allt: hade ni sagt ifrån?
Bra där! Stackars unge, fattar inte heller det där tvångsbadandet.
När jag var typ åtta år tyckte min (ingifte) farbror att han skulle lära mig simma genom att släppa mig i sjön från bryggan. Minns att jag storgrät och höll mig i hans tår. Berättade detta minne för mamma härom veckan (mina föräldrar var inte där då) och hon blev helt galen. Förståeligt nog.
Åh man borde ju verkligen säga ifrån men är inte helt säker på att jag skulle ”våga”. Har sett mammor smiska till sina barn här i Frankrike och senast igår såg jag en pappa lugga (!) ett barn. För mig är det egentligen ett fullständigt oacceptabelt beteende men det verkar vara något som är halvt om halvt okej här och då blir det ännu svårare tycker jag att säga ifrån…
Men skulle det handla om en utdragen situation så hoppas jag att jag hade tagit mig samman och sagt till.
För många (kanske 15) år sedan såg jag en invandrarkvinna ge sitt barn (satt i sittvagn) en örfil i ett köpcentrum.
Ärligt talat blev jag så chockad och allt gick så snabbt att jag inte fann mig.
Förhoppningsvis tar man lärdom av sådant och säger till nästa gång.
Vet inte om jag hade vågat säga ifrån men tycker du har helt rätt. Klart man inte ska tvinga barnet att bada. Precis som att man inte håller fast och tvingar ett barn att t ex ta en spruta. Det är så man skapar sprutfobi och att tvingas bada på det sättet skapar garanterat vattenfobi. Dessutom är det ju en riktig skräckupplevelse i sig att bli tvingad att göra något som man tycker är läskigt….
Har nog burit på gråtande dotter ett par gånger, var väldigt svårt att vänja Lina vid vatten och att lära sig simma och inte få panik om hon trillar i. Nu älskar hon vatten och är superduktig på att simma, men fick dessutom gå 3 terminer på simskola för att våga vara under vatten. Ett måste att vänja sig vid vatten. Hade du sagt till mig hade jag nog bett dig dra, du vet ju inte ett smack om situationen, skillnad om han hade slagit sitt barn eller nåt. Samma som någon sa om sprutor, ibland finns det inget val. Nåja, det är svårt att vara förälder och göra allt rätt och tror de flesta gör sitt bästa.
Jag förstår vad du menar i sak (vikten av att vänja barn vid vatten) men anser inte att det som utspelade sig var ok oavsett.
Tror inte man är så mottaglig för lärdom när man är skräckslagen och storgråter.
Heja Birgitta!
Jag håller helt med dig om att man inte gör sådär, och tycker att du visade stort civilkurage som sa till pappan!
Och för er som tvivlar – det finns ju massiv forskning som visar att negativ förstärkning och rädsla gör att inlärningen uteblir eller tar längre tid!