Söndag- orättvist

Under dagens ridpass (även detta mycket lätt, precis som igår) slog det mig åter hur så mycket med hästar kan upplevas som orättvist.

Jag har inte hoppat med Vicke på någon månad eftersom jag fokuserat så på vår dressyrträning och ändå bara flög han över några pyttehinder jag styrde emot några gånger (i dressyrsadel dessutom) utan ett uns tvekan.

Såg en yngre häst hoppträna för någon vecka sedan (inköpt för tävling i denna gren ska tilläggas) och den tog varje tillfälle i akt att springa förbi lika låga hinder bara för att ryttaren inte red för kung och fosterland.

Och min häst köpte jag utan att ha hoppat ett språng och utan att jag skulle sörja en minut om han nu eller i framtiden blev helt ovillig att ta sig över hinder….

Som synes var det inga världsmästarhöjder precis….

Bara lite kravlös omväxling från dressyren!