Läser ibland inlägg på exempelvis Bukefalos som handlar om partners (100% män) som har negativa åsikter om sambons/ fruns ”hästeri” och vill att detta ska dras ner på eller rent av upphöra.
Inte sällan när man har skaffat gemensamma barn men även utan att sådana finns med i bilden och med argumentet att partnern önskar mer tid tillsammans och att hästen/ hästarna tar för mycket tid.
I sak kan det ju låta gulligt (?) men jag blir ändå smått rabiat när jag läser dylikt för inte sällan har partnern själv något intresse som det minsann inte ska ges avkall på eller lika illa; partnern har INGET vettigt för sig utan sitter liksom bara och väntar på att hästtjejen ska komma hem!
Usch säger jag och tycker synd om dessa kvinnor som medvetet eller omedvetet måste göra oönskade val för att blidka partnern.
Ser ju ofta även i min omgivning hur hästpersonen ”tvingas” (?) sälja hästen medan partnern fortsätter med sitt/ sina intressen som vanligt efter att man skaffat barn.
Så klart kan det ju vara så att man SJÄLV tappar intresset/ känner sig färdig med/ vill ta en paus från hästeriet men jag anar många gånger uttalade eller outtalade önskemål/ krav från partnern.
Själv har jag alltid varit övertydlig med mitt tids och pengakrävande intresse när jag inlett ett nytt förhållande men ibland har gnäll ändå smugit sig på över tid.
Och absolut har man rätt att ändra sig även i ett förhållande- det man var ok med i början kan skava mycket efter x år.
Henrik är än så länge mer än ok med Vicke; dels tycker han om djur i största allmänhet och dels påverkar mitt hästintresse honom inte sååå mycket eftersom jag utövar det på dagtid när han ändå är på jobbet.
Dessutom betalar jag allt kring Vicke själv och skyller aldrig på pengabrist när/ om han vill att vi ska hitta på något tillsammans- också viktigt tror jag.
Är ovan något ni känner igen? Har ni haft partners som velat att ni skulle minska ner på hästtiden eller har acceptansen varit 100 %-ig?
Tyvärr bla därför som min dotters pappa och jag skilde oss. Jag accepterade inte hans orimliga krav gällande hästen. Och ändå var han medveten om hur mycket tid det skulle ta, men tyckte inte jag skulle lägga lika mycket tid på hästen efter vi fått vårt gemensamma barn.
Mycket vanligt enligt min erfarenhet!
KAN vara ett sätt att liksom försöka ”ta makt” i ett förhållande.
Sedan tror jag att det är svårt för en del som inte själva håller på med hästar att förstå att detta är mer en livsstil än en hobby som man bara slutar med.
Och vissa män tror att kvinnans hästeri ska ”gå över” med barn i bilden….
Ett annat fenomen är att många par är väldigt jämlika tills barn kommer in i bilden. Då plötsligt ser kvinnan en ”grottman” skymta fram men då kan det vara för sent….
Jag har haft sådana förhållanden men har då gjort slut. Jag ser det i min närhet och jag blir förbannad varje gång.
Nu har jag en man sedan många år tillbaka som aldrig skulle säga ett knyst om hästarna. Han älskar djur och mig och vill att jag är lycklig. Det vet han att jag är med hästarna. Jag gör detsamma för honom.
Hade en kille som bad mig välja mellan honom och hästarna. Jag lämnade honom rakt uppochner på Gustav Adolfs Torg på stående fot… Sambon jag har sen sju år tillbaka, tog det två dagar innan han var med oss i stallet. Fick en partner som ställde upp i ur och skur med allt runt hästarna när det behövdes! Han har lika brinnande intresse för sin hobby med bilar, så den kombinationen funkade ypperligt! Vi gifter oss nästa år..
Ha ha….det är nog mer än en kille som har fått ett svar han inte förväntade sig när man ställer sådana ultimatum!
Sedan ÄR det inte så lätt att bara lämna alla gånger, ffa inte om det finns barn med i bilden.
Jag har sagt till min make att ALDRIG be mig välja mellan honom och hästen 😉 .
Hm min sambo muttrar om hästen i mellanåt, men som jag brukar svara honom passar de inte så är dörren där, hästen var här först 😉
Där i mot vet jag att han liiite arg för att jag ska studera i fem år nu, de förstörde nog hans planer på att vi borde skaffa barn *ryser vid tanken borde*. Jag gillar barn absolut och någon gång vill jag ha de men inte nu, jag är inte klar på långa vägar 😉
Har sambo som stöttar till 110% även sen vi fick barn.
Jag och min sambo har varit tillsammans i drygt 20 år! Han har ALDRIG klagat på mitt hästintresse utan tvärtom uppmuntrat mig. Han är aldrig med i stallet vilket jag uppskattar för hästarna är min fristad här i livet, från jobb, barn och man. Han vet att jag behöver hästarna för mitt välmående vilket innebär även hans välmående! Jag har ju inte velat äga häst på ett men när jag fick ett erbjudande om att köpa min nya stjärna, var sambo den första att säga KÖP!
Har också läst dessa trådar och sett detta fenomen, och som du säger så uppstår det ofta när det kommer barn i familjen. Läst nånstans att man ofta är relativt jämställd i förhållandet (lägg märke till ”relativt”) innan man får barn men efter det så faller man lätt i klassiska roller och då är det nog lätt att det blir kvinnan som får ge avkall på sitt intresse. Speciellt om man har en gubbe som anser sig ”hjälpa till” med städning, handling, tvätt och som ”passar barnen” när frun är borta. Klassisk kvinnofälla.
Själv skulle jag inte acceptera att en man bad mig välja, jag kan köpa att JAG kanske själv hade valt att kanske skaffa medryttare eller liknande för att JAG själv vill kunna spendera lite mer tid med en pojkvän, även om jag inte finner det troligt att jag skulle välja så. Men att HAN kräver mindre tid i stallet eller att jag ska göra mig av med hästen hade jag inte gått med på, blir förbannad bara jag tänker på att någon annan (framförallt en man) skulle ta sig rätten att bestämma över mig och vad jag lägger min tid på. Gilla läget eller hitta ngn annan som går med de kraven. Jag kan dessutom tycka att om någon ber mig välja bort hästarna så har denna inte förstått vem jag är och vill inte ha mig som jag är, hästarna är en jättestor del av mig och vem jag är som person, utan dem hade jag varit halv. Det är rätt mkt begärt att be mig välja bort en så stor del av mig själv. Kanske därför som jag är singel haha, har uppenbarligen ingen anpassningsförmåga och kan inte kompromissa samt att jag blir förbannad så fort ngn annan vill tala om för mig hur jag ska göra…..
Jag har helt ärligt aldrig haft ett förhållande där det INTE klagats på hästarna. Och likaväl har det setts som väldigt positivt med mitt intresse från första början. Alla pojkvänner/sambos jag haft har själva haft tidskrävande intressen som fotboll, träning, bilar eller golf. Men efter ett tag har ALLA gnällt över att det tar för mkt tid (och pengar även om det absolut inte drabbat dem på ngt vis, det har bara skavt att jag lägger mkt pengar på hästen/-arna), helt ärligt blir de typ avundsjuka på hästen, har ingen bättre jämförelse och det känns faktiskt så…
För mig är det ett livslångt intresse, ngt som både håller igång mig men även är ett fantastiskt sätt att slappna av efter en tuff dag på jobbet. Någon dag kanske jag kommer att känna att jag är ”färdig” med hästarna men ännu så länge känns det inte alls så, och jag vill hemskt gärna själv bestämma det i så fall.
Du är nog något på spåret där; en del män kanske inte klarar av konkurrensen av en annan levande varelse som dessutom i princip alltid ”kommer först” (om den skulle bli sjuk osv).
Jag är så tacksam för min sambo! Vi är synkade. Han behöver egentid och jag behöver hästarna = han kan sköta sitt så sköter jag mitt de timmarna om dygnet. Visst, de kostar så att det går ut över honom (jag kan t.ex. inte ställa upp och dela lika på allt vi vill göra tillsammans), men han förstår. Han har sett vilken skillnad hästarna gör för meningsfullheten med mitt liv (oh så högtidligt, men så är det 😉 ) och dessutom tycker han om dem. Lite sådär på distans: följer med och klappar ibland och hjälper till om det verkligen behövs, men tycker det är skönt om jag kan rodda det mesta med djuren själv. En balans som passar oss bägge bra!