Nyligen läste jag en diskussion som handlade om hur mycket som var ”lagom” att tävla dressyr (frekvensen).
Som vanligt fanns det nästan lika många åsikter som skribenter- som med det mesta som har med hästar och ridning att göra.
Jag läste också i senaste numret av Ridsport lite halvt förskräckt om en 6-årig häst som nyligen hade tävlat 5 klasser inom loppet av 3 dagar och på 3 OLIKA (!!!!) tävlingsplatser (varav det var 20 mil att köra till den ena) och det LÄT förskräckligt mycket för en så ung häst men vem är jag att döma?
Hästar ÄR olika och man får ju hoppas att deras ryttare/ ägare själva känner vad som blir bäst!
Jag har ju själv tävlat otroligt mycket med en av mina första hästar, Heron, som ett år startade 73 gånger- hoppning och dressyr blandat.
En gång tävlade han också runt 10 helger i rad (!) men han var en häst som bara gick bättre och bättre ju oftare han tävlade, vi åkte aldrig mer än runt 5 mil till tävlingar och blandade som sagt hoppning med dressyr.
Men det fanns säkert dom som tyckte att jag plågade livet ur hästen trots hans fina resultat….
Så sammanfattningsvis tycker jag inte att det går att ange något ”lagom intervall”- det måste man avgöra från häst till häst och utifrån hur hästen beter sig på tävling, efter tävling och inte minst; hur den presterar.
Att starta en och samma häst 73 gånger på ett år och 10 helger på raken vittnar mest om att man prioriterar sin egen ärelystnad än vad hästen mår bäst av. Vill man tävla så mycket behöver man minst tre hästar. Det är när man hör sådana historier som det bli än mer uppenbart att det krävs en regel för hur många starter en och samma häst får göra under en helg, vecka, månad.
Jag håller som du förstår av mitt inlägg inte med dig.
För mig är det ingen skillnad på att åka till en grannklubb 2 mil bort och hoppa en eller två lätta klasser än att tex hoppträna hemma.
Detta med en lugn, obrydd häst i perfekt kondition som klarar sin uppgift lätt, som går felfritt/ placerar sig utan att ens bli svettig osv osv.
Eller som går en dressyrklass med kanske 30 minuters framridning.
Du är snabb till att döma utan att ha sett just denna häst och kanske utgår du från din egen?
Jag som tävlade Heron i nästan 10 års tid kan försäkra dig om att hans 73 starter ett specifikt år var väl genomförda och med tanke på att han bara gick BÄTTRE och bättre ju oftare han startade ser jag inte det minsta fel i ovan.
Ett betyg på bra matchning torde väl ha varit att hästen köptes som näst intill oinriden 4-åring av mycket oerfaren ryttare (mig) som allt eftersom åren gick lyckades placera hästen i enstaka 130- hoppningar och MSV B dressyr (startade även St Georges flera gånger).
Man kan tävla klokt 52 helger om året och träna förkastligt 2 gånger i veckan hemma för att dra det till sin spets enligt mig.
Håller med dig Birgitta. Att åka iväg några mil och rida fram en halvtimme och sen rida ett program och åka hem
Lär förmodligen vara mindre jobbigt än en dressyrträning eller ett ridpass på egen hand hemma… men man kan ju tävla på olika sätt.
Ta vår travhäst tex hon tävlar var 10-14 dag när tävlingssäsongen pågår, mellan nov – jan tränar hon bara. När hon tävlar så går hon två lätta pass i veckan som mest. Visst går kanske inte och jämföra med dressyr och hoppning men hade inte velat tävla oftare med ridhästar heller. lagom är bäst enligt mig Man får väl känna av vad hästen klarar av!
Får nog hålla med Hedwiggan, det låter inte ok! Och som du själv skrev en mkt oerfaren ryttare, hade en erfaren ryttare haft hästen så hade kanske resultaten varit bättre. Verkar snarare som hästen varit bra trots upplägget…inte tack vare.
Tja, det är ju omöjligt att sia om men jag tränade både hoppning och dressyr för mycket erfarna tränare VARJE vecka och hästen var frisk och positiv många år i rad.
Jag tror som jag redan skrivit att man måste se till individen och omständigheterna.
Det KAN vara skillnad på att alltid åka 2-5 mil för att tävla och att tex bo i Norrland och behöva köra upp emot 20 mil för en tävling.
Hästar reagerar också olika på att transporteras och på att befinna sig i nya miljöer.
Man tävlar också olika; en del rider fram jättelänge och tränar på svåra saker- andra rider ”lättare” på tävling än vad de gör när de tränar hemma.
Ovan och mycket mer påverkar säkert hur hästen ”tar” tävlandet och åter igen; om hästen bara går bättre och bättre när man tävlar- varför är det då fel eller för mycket och vem äger frågan vad som är lagom?
En annan reflektion från mig som är övertygad om att merparten av dagens hobbyhästar i Sverige hade kunnat ridas MYCKET mer än vad de rids:
Vad är det man reagerar på med 73 klasser på ett år?
Är det antalet starter (på lätt nivå) eller är det antalet transporteringar?
Hur ofta är det då ok att TRÄNA per år och vari ligger skillnaden?
Är det lika synd om lektionshästar som går 2-3 lektioner 6 dagar i veckan eller är det värre/ inte alls jämförbart?
Bara lite utkastade tankar utan möjlighet till ETT rätt svar gissar jag?
Oj så svårt! Det är så mkt som spelar in här tycker jag. Hur hästen funkar, hur den är tränad, hur den hanterar miljön på tävling och resor (och hur långt man åker), ålder, vilken nivå och gren man rider. Tänk t ex en häst som är vältränad och tävlar säg LB/LA i dressyr. Den har bra kondition, bor så man har kort resväg, tar tävlingar med ro och ryttaren rider inte så hårt på tävlingen. Den hästen kanske utan problem skulle kunna starta 1 klass varje helg under säsongerna. Min förra var helt cool med att åka iväg, stå på transport osv samt att själva ridningen var mkt lugnare än vad vi gjorde hemma. Men jag skulle nog ändå säga att hästar som fixar/mår bra av att tävla väldigt mkt är undantag. Sen spelar så klart nivå och ålder stor roll också. Säg en unghäst som är rätt ovan som tävlas lätta klasser och som följer utbildningstrappan väl, och siktet är inställt på svår klass, eller en äldre häst som redan går svår klass. Dessa 2 skulle jag säga skulle tävlas mindre än t ex en vanlig hobbyhäst på 10 år som kanske går max LA. En 10-åring som inte går högre och är tränad för det den ska göra orkar säkert rätt många LA-starter.
Så det handlar väl om individen, målen, träningsnivån och ffa ryttarens omdöme. Det sista är kanske ofta det som brister. Men frågan är hur man ska komma fram till vad som är max antal starter? Vem kan avgöra det? Och är det ett så stort problem? Är det kanske egentligen en utbildningsfråga mer än en reglementsfråga? Eftersom det i slutändan är ryttarna som bestämmer hur mkt de ska starta så är det kanske bättre kunskap som behövs snarare än regler?
Håller som så ofta med dig!
Och för mig är det tex generellt stor skillnad att rida en LB eller en St Georges om vi talar om en vuxen häst.
73 starter på ett år är ju faktiskt lite galet:-). Men har man en häst som är helt obrydd av att komma till nya ställen så är gissningsvis inte själva starten tuffare än ett träningspass. Här i Skåne har vi ju så nära till många tävlingsplatser att det inte går att jämföra med hur det är på många andra ställen i landet.
Exakt. I min värld är det tex OFTAST/ generellt inte jämförbart att transportera en häst 20 minuter eller 2 timmar….
Hmmm. Att motsätta sig forskning (att hästens stresshormoner går upp i tävlingssituationer) och istället hävda personliga erfarenheter som innebär det motsatta… Ja, det är ju upp till dig, men generellt är forskning gjord sådan att den är applicerbar på så gott som alla individer som den berör.
Notera att jag inte påstår att alla hästar bör gå 73 klasser om året (och min häst gjorde det 1 år av 10).
Forskning i all ära men man får inte förringa den personliga erfarenheten kring en och samma individ uppbyggd under daglig omvårdnad i 10 års tid.
Nu VAR Heron speciell; ohyggligt bussig, snäll, lydig, lugn…listan kan göras lång.
Redan när han var 4 år och jag bara hade ägt honom i några månader trodde vissa att han var äldre…
En once in a lifetimehäst som många, även de med på den tiden stora plånböcker avundades mig och gärna hade velat äga.
Och min bästa vän i många år….
Det låter som ett tufft tävlingsschema och detta är första gången jag någonsin läst/hört någon tävla så mycket både i frekvens och antalet starter per år (oavsett hur bra resultaten var). Som Frida skrev så tror jag kunskap om matchning och horse-management är något som vi är för dåliga på.
Tror jag skrev det slarvigt: med frekvens menar jag att du startade 10 helger i rad.
Ja, det hände EN gång och då varvade jag lätta hopp och dressyrklasser.
Men att tex tävla 3 helger i rad är inget konstigt för mig- det gör Vicke också ibland.
Och för att nu försöka uppväga ryktet som tävlingsbesatt kan jag också nämna att jag inte sällan strök mig från klass 2 om det hade gått bra i klass 1 samt att jag vid minst ett tillfälle avslutade säsongen i förtid eftersom jag tyckte hästen hade gått så bra.
Vad man gör på tävling och hur ofta kan vara en mycket liten del av allt som har med hästens handhavande, skötsel, mående osv att göra.
Och som jag skrev innan: viktigt att observera hur hästen är inte bara PÅ tävling utan mellan tävlingarna och hur man rider då.
Absolut, jag förstår ditt resonemang och håller med dig i det stora hela. Men det är oavsett omständigheter mycket tävlande.
Jag läste också artikeln i Tidningen Ridsport och tycker det tävlandet/resandet som beskrevs där är inte acceptabelt. Om din häst blir spänd på tävling är det givet att frekvent tävlande med bra upplevelser kommer underlätta att få bort spändheten, dock inte flertalet klasser med långa resor samma helg är min åsikt.
En annan viktig grej:
Jag har alltid haft som mål och strävat efter att tävlande ska vara KUL och LÄTT för hästen och har skrivit om detta flera gånger på bloggen.
Hästen ska liksom känna att ”jobbet” på tävling är lättare än hemmaträningen och det kan man tex uppnå genom korta framridningar och att träna svårare saker hemma än man utför på tävling.
Vickes tuffaste pass är tex när Olof rider.
Bara att köra 20 mil torde innebära ca 3 timmar i transport?
Har aldrig kört så långt, tycker allt över 10 mil är suuuuuperlångt och kör inte till sådana tävlingar ens en gång om året i snitt.
Då har jag ändå en häst som lastar sig själv, står helt stilla och äter i transporten….
Tycker nog det kan vara schysstare mot hästen att tävla den på en nivå en rätt bra bit under maxkapacitet varenda helg än att – som jag sett många, många exempel på – göra en enda start på hinder som är 10 cm högre än vad både häst och ryttare klarar av.
Särskilt i hoppning knäcker du ju hästen rätt snabbt genom att pressa den upp i klasserna. Finns nog många hästar som gjort max tio starter i hela sina liv som lidit betydligt mer av de starterna än vad Heron gjorde av ett (förvisso ovanligt späckat) tävlingsschema.
Inför hellre en regel då att du måste ha okej från en godkänd tränare i din respektive disciplin innan du
… får tävla alls (skulle det stå)
Har tyvärr sett samma sak i hoppning flera gånger.
Ryttare som, kanske för att de köpt en dyr häst som TIDIGARE gått höga klasser, ska tävla på en högre nivå än vad ekipaget är moget för.
Redan efter en nolla i tex LB (fast med flera starter med 4-12 fel) så ska det tävlas LA där det ”så klart” blir UTG eller massa fel.
Och i hoppning kan du knäcka en häst på ett helt annat sätt och mycket, mycket snabbare än i dressyr.
Men det är ju Gudbevars coolt/ coolare att säga att man rider LA än LB. Suck!
Har inga mer tyckanden om detta, än att ryttaren/ägaren förhoppningsvis känner sin häst, o bedömer att den klarar det. Mest förundrad över hur man ORKAR tävla så mycket….Jag tycker mest det är jobbigt, o tävlar eg endast för att hästen ska få rutin…..
Ha ha…förstår hur du tänker!
Att jag orkade tävla så mycket med Heron berodde dels på att alla tävlingar låg så nära och att han var så lätt att ha med sig (och så behövde man inte fläta när det var hoppning) samt inte minst att jag var singel merparten av åren jag tävlade honom.
Hade ingen att behöva att ta hänsyn till och inte många måsten i livet.