Sant eller inte men jag som är ganska nyfiken av mig kunde ha en liknande konversation som den nedan både med min fd man och med Henrik:
Jag: vad sa XX om sin resa?
Henrik: Jo, hen var nöjd.
Jag: men vad sa hen mer?
Henrik: nä men hen sa inte mycket mer…
Jag: men frågade du inte vilket hotell XX bodde på, hur långt ifrån stranden det låg, hur lång transfern var, om det var god mat, vilket bolag hen reste med, vad resan kostade bla bla bla bla och tusen frågor till….
Henrik: Näää
🙂 🙂 🙂
Utom när en man drar upp byxorna, harklar sig och påbörjar den långa förklaringen/föreläsningen om valfritt ointressant ämne… Men sådan är förhoppningsvis inte din Henrik!
Ha ha ha…nä verkligen inte men jag förstår precis vad du menar!
Haha… men varför alltid detta hysteriska anonymiserande genom att överanvända ordet hen? Jag menar, det är väl knappast så att någon i denna historia eventuellt kan tänkas ta så illa vid sig (hur man nu ens med en dåres fantasi och envishet ska kunna lista ut vem HEN är bara för att HEN omnämns med ett bestämt substantivistiskt pronomen) att ett HEN är motiverat?
Här använder jag det för att det kan handla om både en man och en kvinna. Går fortare att skriva hen än han/hon.
Tycker det är ett praktiskt ord ibland- däremot och kanske ologiskt kan jag inte med att använda en i stället för man.