Rida andras hästar?

Sitter och läser nedan skrivet av bloggkollegan Silverbjälke:

”Istället för att dela minnen kan man försöka lägga fokus på vad som betyder något.

Vi alla älskar djur och när vi mister dem, tvingas ta bort dem, ser dem skada sig eller får möjligheten att lära känna ett nytt fylls vi av känslor som är in i helvete svåra att sätta ord på.

Så fokus bör ligga på att känna, många säger lyssna på hjärtat lyssna till signalerna lyssna till djuret och bla bla bla så jävla gulligt men det är skit snack.

Du kommer höra fel om du lyssnar till något som inte talar ditt språk. Därför handlar det om att känna. Är något stelt, oliksidigt, mjukt, löst, spänt, i otakt, orytmiskt, är det fysiska svaret du söker inte det du sökte osv. Känns det inte bra så är det oftast inte bra, känns det mysko så är det ofta något konstigt.

Därför är det synd att inte alla faktiskt provar att rida andra hästar, gärna hästar som är på en helt annan nivå än den egna, gärna med helt annan utbildning eller historik. Inte förrän man känner något helt annat kan man avgöra hur det man är bekant med faktiskt känns.

Man blir van, hemmablind och man övergår i en undermedveten rutin. Jag tror det är den stora anledningen till att många ofta får gå länge med en känning, med en inre skada åkomma eller utan rätt hjälp i tid och jag tror det är därför många inte når det mål man satte upp.

Man känner inte på riktigt om man bara känner samma sak eller det står en filur på banan och frågar – hur känns det nu, hur kändes det… Hur fan ska du veta det om du tvingas tänka efter eller inte har något att jämföra med.

Så…. Ska ni rida ut idag, rida på banan idag, skrittar backe ihop .. tja, varför inte byta i bara tio minuter och sen känna hur det känns när ni byter tillbaka?

Fundera på det om ni vill att det ska bli lärorikt och inte bara rutin idag.”

I sak instämmer jag till 100 % även om jag för egen del mycket sällan rider andras hästar.

Det har hänt mer än en gång att jag inte har kunnat hoppa av fort nog och jag har tänkt för mig själv att det är obegripligt att ordinarie ryttare kan acceptera och fortsätta att rida på en häst som är så stel, styv, ovillig, lat, ouppfostrad osv osv.

Kanske beror det på att man inte känner till något annat?

I stunder av hybris tänker jag ibland att ”hade XX får rida Vicke i 20 minuter så hade hen sålt sin egen häst direkt” men så kanske många tänker om sina djur ha ha?

Brukar ni rida andras hästar?

10 kommentarer Skriv kommentar

  1. mymind

    Det där var intressant…! På cr-kursen jag var på sa de att det man känner aldrig är fel. Då förstod jag inte vad det var för gullegullsnack. Men kanske de menade just det här, om nåt känns fel, snett, kantigt, då beror det på nåt. Det kan ju vara jag själv, definitivt. Men det kan också vara hästen. Svårt att lyssna på en som inte talar samma språk, visst, men känslan ljuger inte…
    Därför sa de ibland också på kursen, blunda och känn efter, vad känns, hur känns det, och vad tror du det beror på… Tack för den här funderingen och Ha en bra dag!

    Svara
  2. Titti

    Jag rider jämt och ständigt på andras hästar och det lär man sig hur mycket som helst av tycker jag.

    Svara
  3. Camilla

    Jag rider en del på andras, framförallt brukar jag bli tillfrågad när ägaren har stött på något problem :p Typ ponny som drabbas av odödlighetssyndrom framåt vintern eller liknande.
    Känner igen det du skriver med att ibland känns det verkligen inte bra och man undra för sig själv hur man kan ha det så, kan det ens finnas något nöje för varken ryttare eller häst när hästen är som en planka i kroppen och allt är motigt.

    Tycker det är nyttigt att rida andras, alltid lär man sig något. Sedan att man vissa gånger verkligen längtar tillbaka till sin egen är ju en sak men som sagt rider jag gärna andras för att träna upp min egen känsla och skaffa fler verktyg.

    Svara
    • Birgitta

      Ska kanske tillägga att jag i sak inte har något emot att rida andras hästar just för att man alltid kan lära sig något på alla hästar men jag brukar helt enkelt inte bli tillfrågad.

      Undantag då jag INTE rider är om hästen är erkänt ”dum” och man löper risk att ramla av- det är det verkligen inte värt tycker jag.

      Svara
      • Camilla

        Jag försöker att inte rida för riskabla hästar då det är så himla ovärt att åka av och skada sig på andras hästar. Ska jag slå mig så får det ju hellre vara på min egen (än att bli hindrad i sin egen ridning med sin egen häst för att någon annans häst har gått loss). Men det är lurigt när folk inte talar om hästarnas egenheter innan.
        I januari åkte jag av en häst med buller och bång, så pass illa att folk fortfarande pratar om den vurpan över ett halvår senare – och ägaren säger efteråt: ”oj, jag trodde hon hade slutat med det där…”.
        Och senare var det en annan tjej som red den, hon var inte heller informerad om vad hästen hade för egenheter – men folk i stallet har berättat om min vurpa nu.

        Red även en stor 175+ häst då och då för en tjej och även där kom det fram efter ett tag att ”ja, jo.. han kan ju sticka ibland”.

        Svara
        • Birgitta

          Usch! Tur du inte skadade dig rejält! Och jag hade blivit väldigt sur om någon ”glömde” att informera mig om dylikt!

          Svara
  4. Birgitta

    Ska väl också tillägga att jag är extremt restriktiv med vem som får rida min häst och varför.

    Kan ryttaren tillföra något får de absolut rida men ren ”nöjesridning”- nej tack.

    Dels är Vicke ingen leksak och dels rider jag mer än gärna själv.

    Däremot är jag väldigt stolt över att alla, även om de är få, som någonsin har ridit mina hästar genom åren har tyckt att de har varit fina att rida = bra betyg åt mig 🙂 !

    Svara
  5. Manda Stillnert

    Nej låter ingen annan rida min höst numera, hon tycker inte om att byta ryttare, visst skulle tränaren få sitta upp för att kunna hjälpa oss om vi körde fast men andra som bara vill rida för nöjes skull – då blir de blankt nej 😉

    Svara
  6. Frida

    Inte många som är betrodda med att rida min häst. Egentligen bara de som jag verkligen litar på och som jag vet hur de rider eller de som är så pass duktiga att jag betalar dem för att rida. Det är dock väldigt nyttigt att rida olika hästar även om jag inte får så mkt tillfälle till det nu för tiden, var mer när man jobbade på ridskolan och hade elever. Då red jag både ridskolehästarna och elevernas hästar ibland. Väldigt lärorikt, alla hästar har ngt att lära en även om just den hästen inte är ”min typ”. De enda jag inte sitter upp på är de som är för vilda, det har aldrig varit min grej. Min grej är att lösgöra stela, styva ridskolehästar inte att rida vilddjur haha….

    Svara
    • Birgitta

      Själv har jag alltid ägt så snälla djur att jag aldrig har behövt träna upp tex min balans vad gäller att sitta kvar vid bocksprång och dylikt så jag hade gissningsvis blivit ett lätt byte för en sådan häst 🙂 .

      Är livrädd för att slå/ skada mig och såg ju vilka besvär min avramling från Vicke för snart 2 år sedan gav mig trots att det berodde på en ren olycka (han snubblade) och inte för att han ”ville” slänga av mig.

      Svara

Skriv en kommentar till mymind

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>