Ett extremt tabubelagt ämne verkar vara ryttares vikt och hur den påverkar hästen.
Förvånansvärt ofta landar diskussionen i att en överviktig ryttare minsann kan ha bättre balans i sadeln än någon som är smal men obalanserad men jag vill ju påstå att detta är ytterligheter- inte det som är vanligast förekommande.
Utan att ge mig in i djupare åsikter om detta med vikt vill jag i alla fall hävda att man generellt rider lättare och bättre utan övervikt även om man är hur duktig som helst redan som överviktig. Dvs att även om man säger sig inte ha några besvär av sin vikt så hade det känts lättare (och säkert sett lättare ut) om man vägde mindre.
Läser detta ur Ridsport och för mig är det självklarheter i alla fall- vad säger ni?
Tycker också det är tråkigt att diskussionen hamnar just om balans. Själv anser jag att man inte har på en hästrygg att göra när man är kraftigt överviktig. Sen har jag väldigt sällan sett en överviktig person med bra balans och kroppskontroll, det blir liksom väsentligt svårare med just de sakerna när man är överviktig. Blir illa berör när jag ser överviktig personer som inte ens kommer ner i sadeln men ändå tycker det är ok att rida. En häst ska förhoppningsvis hålla i många år, det minsta man kan begära är att dess ryttare ser till att inte belasta i onödan. Ridning är ingen rättighet och jag förstår faktiskt inte hur man resonera. Hästen ska vara i bra form men själv får man vara hur överviktig som helst. Tyvärr en trend att allt fler ungdomar och barn är överviktiga, vad det beror på skiljer sig säkert åt och man kan säkert hitta många anledningar. Men i slutändan är det ens eget ansvar att vårda sin fysiska hälsa. Att skylla på en det ena än det andra håller inte. Sen får människor vara hur överviktig som helst men rida ska de inte.
Håller helt och hållet med dig.
Ser med sorg hur fetman breder ut sig ”överallt” och bokstavligen.
Massor av mina vänner, bekanta, fd arbetskamrater osv blir bara fetare för varje år som går.
Ja, det är måhända svårare att hålla sig smal ju äldre man blir men att bara släppa alla hämningar och äta sig till kilo efter kilo tycker jag är ledsamt.
Ser hur det läggs upp bild efter bild på sociala medier på superonyttig mat så i många fall är det verkligen inte konstigt med viktuppgång.
Och ja, jag är fullt medveten om att vissa sjukdomar osv påverkar vikten och det är verkligen inte dessa personer jag ”vill åt” utan de som ”nöjesäter” sig till fetma där kilona smyger sig på år efter år just för att man äter onyttigt och inte motionerar alls.
Blev fundersam och ledsen när jag läste om en ridskoleanställd som tveklöst ser problemet med feta ryttare och hur det påverkar deras hästar.
Där är det sååå svårt att sätta gränser ibland och rent ut av förbjuda vissa att rida pga fetma och obalans och vem blir lidande? Jo hästarna så klart.
Förvisso samma sak för alla hästar men ridskolehästar har ändå som jobb att bära så många olika ryttare på ryggen varje vecka.
Jag tycker att man har ett ansvar (gentemot hästen) som ryttare att hålla sig i god fysisk form. Inte enbart viktmässigt utan också smidighet, liksidighet i kroppen osv. Har sett flertalet exempel på mycket tunga ryttare som lägger tusentals kronor på att hitta en bättre sadel för att komma tillrätta med hästens ”mystiska” ryggproblem… Eller ryttare som klagar på sin hästs stela sida när det är de själva som ser ut som en ostkrok i ryggen.
Menar inte att man inte skall få rida även om man inte är elitidrottare men däremot att många kanske borde tänka på sig själva – inte bara hästen – som atleter. Se på en ryttare som Emelie Nyreröd till exempel som jag verkligen beundrar – hon sitter och inverkar så fint och se så vältränad hon är. Hon skulle aldrig kunna rida så om hon vägde femtio kilo mer.
Jag kan också finna det både märkligt och sorgligt när man är uberpetig med hästens foderstat, analyserar allt ner till minsta gram och sedan bygger egen övervikt genom otroligt onyttig mat.
Kan väl varken säga bu eller bä då jag själv har problem med vikten pga av sjudom, men där i mot äter jag inte onyttigt för de och jag motionerar 😉 Inte just precis nu då jag dels haft fullt upp med att sätta mig in i studierna och sen dragit med en rejäl förskylning men är en aktiv människa utöver och många timmars promenerande blir de i stallet då jag gör allt själv. Hoppas man ska hitta en lösning vad som felas för mig då jag saknar mitt gamla jag.
Fast jag har gått ner 20 kg och kan faktiskt inte påstå att det påverkat ridningen mer än möjligtvis kondismässigt? Tror det måste till en rejäl övervikt för att ridningen i sig ska bli lidande förutsatt rätt utrustning och häst. Don efter person
Fast om konditionen har förbättrats är väl inte detta att förakta?
Nu har jag ju sett dig IRL flera gånger och kan inte påstå att jag någonsin tänkte att du var rejält överviktig vilket en nedgång på 20 kilo lätt skulle indikera.
Det beror säkert på hur övervikten sätter sig men jag vägrar att tro att tex en rejäl mage och lår som gör att man inte helt kommer ner i sadeln gör det lika lätt att rida som om man är normalviktig.
Absolut inte att förakta, jag menar bara att ridningen i övrigt inte har påverkats. Såklart blir det ett hinder om man är så pass överviktig att man inte kommer ner i sadeln men då anser jag att man lider av grav fetma och synd om personen i alla avseenden, för det är inte ”bara” att banta utan ofta ett ätstörningsproblem som sällan tas på samma allvar och inget samma förståelse som när ätstörningen drabbar omvänt. Har de rätt häst och utrustning är det väl toppen att de rider och iaf rör sig och även kanske få en själslig tillfredsställelse.
Nej! överviktiga ska inte rida. Ätstörningar eller vad det än beror på- det finns ingen ”rätt” häst till gravt överviktiga. Röra sig kan man göra på andra sätt och jag anser inte att hästen ska vara ett verktyg för att att en människa (med ätstörning som genererat i grav övervikt) ska må bättre. En hästs rygg är helt enkelt inte byggd för att klara den en stor tyngd. Skamligt att så många inte tänker på sin hästs bästa.
När jag hade hopplektioner på ridskolan märkte jag tydligt vad övervikt gjorde med elevernas balans… Det går inte att komma ifrån att det ”lösa hullet” inte går att styra hur gärna man än vill och det var många gånger orsaken till avfallningar vid ”kråksprång” eller lite bus från hästens sida.
Det låter logiskt.