Idag har jag varit och fått massage och det gjorde lika ont som vanligt höll jag på att säga.
Jag förknippar själv detta ord med något behagligt men min egen behandling gör faktiskt mest ont så djupt ner i musklerna som denna massör gräver.
En stund senare var det dags för ett ridhuspass med Vicke och medan jag promenerade bort till hagen för att hämta honom funderade jag på hur fantastiskt det är att ha en häst som man i princip alltid längtar efter att rida.
Jag har tjatat om det många gånger men det gäller verkligen att köpa ”rätt” häst och så många hästar som det finns att välja bland så borde det inte vara så svårt- liksom att byta en häst man inte gillar/ upptäcker att man inte passar ihop med eller whatever. Min krassa åsikt- dvs en del ryttare hänger kvar vid fullständigt olämpliga hästar på tok för länge (been there- done that).
Under dagens ridpass försökte jag få fullt fokus från Vicke även när han behövde utföra tex seriebyten trots en massa hinder i vägen och det är en akilleshäl.
Blir han tillräckligt ofokuserad kan han mycket väl ignorera byteshjälper helt och bara fortsätta i samma galopp- hände tex på en tävling och kostar så klart om meningen är att man ska göra x seriebyten.
Och det finns liksom inget mellanting mellan ett byte och att hästen inte byter- en öppna eller sluta kan man ju göra mer eller mindre bra/ dålig med tusen variationer men antingen byter hästen eller så gör den det inte…
Visst, själva bytet kan ju bli orent/ flott och allt däremellan men ni förstår kanske ändå vad jag menar.
Så detta tränade vi på idag (att byta fokuserat) liksom lite piruettjobb så som Vicke har fått göra det hos Olof i veckan.
Insåg igår efter träningen att mitt nagellack matchar Vickes boots 🙂 !
