Månadsarkiv: september 2017

Torsdag- förberedelser

Nu känner jag mig mentalt och praktiskt förberedd på allt vad hösten kan bära med sig.

Beställde ytterligare ett fodrat regn/ vintertäcke till Molly (likadant som det på bilden nedan fast med beige foder) och har bytt ut lavendeln mot ljung i krukan utanför ytterdörren.

Mina gummistövlar är också på plats i hallen och redan använda flera gånger.

Hann med typ 5 minuters marginal ta in Vicke och Mini från hagen innan världens ösregn bröt ut- Vicke har vilodag och så även hans ägare efter en extranatt på jobbet.

Har både storhandlat (själv för ovanlighetens skull, annars gör vi alltid detta tillsammans) och lagat en jätteportion stuvad spenat så nu ska jag bara ta det lugnt resten av dagen.

Förändring ger förändring

Härom dagen slog en måhända självklarhet mig; det är oftast en förändring som utlöser en förändring!

Så länge allt är som vanligt och man är i sin invanda miljö med sina invanda vänner, arbetskamrater och eventuell partner är chanserna/ tankarna kring en förändring inte alls lika stora som om/ när man lämnar vardagen.

Kanske åker man på en resa, lär känna en ny person, besöker en ny arbetsplats, ser en ny tränare hålla träning eller whatever?

Och först då vaknar tankarna kring att byta jobb, tränare eller partner eller göra andra förändringar.

Något ni känner igen?

Onsdag- höstrusk

Blä… idag är det riktigt ruggigt höstväder!

Det har ösregnat i omgångar och som lök på laxen har man varnat för storm senare under dagen/ kvällen.

Jag valde av naturliga skäl (se ovan) att rida i ridhuset och det gjorde jag rätt i.

Blev ett fint pass medan regnet smattrade utanför- då är man glad att vara inomhus.

Jag red en del linjer ur de program jag tävlar och toppade det hela med en massa seriebyten och hade en bra känsla hela tiden.

Nu väntar ett extra nattpass på jobbet men innan dess ett dopp i badkaret och soff-sovande med Molly 🙂 .

TDB-hets

Läser en diskussion på nätet som handlar om TDB (Tävlingsdatabasen).

Flera vittnar om hur de känner sig stressade över att alla resultat numera finns så lätt tillgängliga och för alla att se och en del menar till och med att de undviker att tävla av den anledningen, framför allt om de planerar att sälja sin häst framöver och inte vill skylta med eventuellt dåliga resultat.

Det förekommer tydligen också att man, om man känner att man håller på att fullfölja en ”katastrofritt” hellre utgår på egen begäran för att ”sanningen” inte ska synas i TDB.

Jag kan väl till viss del förstå de som resonerar enligt ovan även om det verkligen inte gäller för min del.

Till att börja med har jag inga planer på att sälja Vicke och om jag skulle vilja göra det så skulle jag nog mer sälja honom på hans utbildningsståndpunkt än hans faktiska resultat på tävlingsbanorna just nu.

Sedan menar jag att man alltid måste titta kritiskt på allting, så även TDB.

Förvisso ger TDB en utmärkt FINGERVISNING om vilka klasser en häst har tävlat, hur ofta och med vilka resultat men man kan inte bara se till detta helt blint.

För det första tycker jag att framför allt hoppresultat måste vara relativt färska- att hästen hoppade 130 för 3 år sedan kan mycket väl betyda att den idag inte kan ta sig runt en enmetersbana.

Vad gäller dressyr är det lite skillnad enligt mig- hästar brukar oftast liksom inte glömma det de kan och tappar inte heller självförtroendet på samma sätt som en hopphäst.

Där kan ju dock (precis som i hoppningen) en oskicklig ryttare påverka hästens resultat enormt.

Att det förekommer regionala skillnader har jag varit inne på flera gånger- att vinna en klass på 63 % med 6 startande i en viss del av Sverige säger kanske inte så mycket om man jämför med att göra detsamma i en annan del där man dessutom vinner på 70 % och med tredubbelt så många startande.

Vad gäller dressyrhästar tycker jag att det är jättebra att man kan se alla poängen i den klass man ridit- DET kan, framför allt i lite högre klasser ge en fingervisning om hästens svagheter- vad gäller galoppombytena framför allt. Har sett en hel del exempel på hästar som får jättebra betyg på nästan allt men ofta underkänt på bytena och det är enligt mig ett stort minus eftersom just bytena är en förutsättning för att komma vidare i klasserna.

Så sammanfattningsvis tycker jag att TDB är till mer nytta än skada så att säga- man kan snabbt få ett hum om en hästs kvalitéer men sedan måste man ändå väga in andra parametrar.

Tisdag- finlir

Träning hos Olof idag och oj så roligt det är… jag höll på att skriva NUMERA men det hade inte varit sant.

Det har alltid varit roligt att träna men det är ett helt annat finlir nu som är så härligt att ha uppnått även om det tog 4 år ha ha!

Det går att leka med traven och galoppen på ett helt annat sätt- samling så andra hästar nästan kan skritta bredvid tex.

Samma med bytena, både singelbytena och olika serier.

Jag sitter mycket bekvämare och blir inte alls lika trött som när vi for omkring mer osamlat 🙂 .

Jättekul helt enkelt!

Rida andras hästar?

Sitter och läser nedan skrivet av bloggkollegan Silverbjälke:

”Istället för att dela minnen kan man försöka lägga fokus på vad som betyder något.

Vi alla älskar djur och när vi mister dem, tvingas ta bort dem, ser dem skada sig eller får möjligheten att lära känna ett nytt fylls vi av känslor som är in i helvete svåra att sätta ord på.

Så fokus bör ligga på att känna, många säger lyssna på hjärtat lyssna till signalerna lyssna till djuret och bla bla bla så jävla gulligt men det är skit snack.

Du kommer höra fel om du lyssnar till något som inte talar ditt språk. Därför handlar det om att känna. Är något stelt, oliksidigt, mjukt, löst, spänt, i otakt, orytmiskt, är det fysiska svaret du söker inte det du sökte osv. Känns det inte bra så är det oftast inte bra, känns det mysko så är det ofta något konstigt.

Därför är det synd att inte alla faktiskt provar att rida andra hästar, gärna hästar som är på en helt annan nivå än den egna, gärna med helt annan utbildning eller historik. Inte förrän man känner något helt annat kan man avgöra hur det man är bekant med faktiskt känns.

Man blir van, hemmablind och man övergår i en undermedveten rutin. Jag tror det är den stora anledningen till att många ofta får gå länge med en känning, med en inre skada åkomma eller utan rätt hjälp i tid och jag tror det är därför många inte når det mål man satte upp.

Man känner inte på riktigt om man bara känner samma sak eller det står en filur på banan och frågar – hur känns det nu, hur kändes det… Hur fan ska du veta det om du tvingas tänka efter eller inte har något att jämföra med.

Så…. Ska ni rida ut idag, rida på banan idag, skrittar backe ihop .. tja, varför inte byta i bara tio minuter och sen känna hur det känns när ni byter tillbaka?

Fundera på det om ni vill att det ska bli lärorikt och inte bara rutin idag.”

I sak instämmer jag till 100 % även om jag för egen del mycket sällan rider andras hästar.

Det har hänt mer än en gång att jag inte har kunnat hoppa av fort nog och jag har tänkt för mig själv att det är obegripligt att ordinarie ryttare kan acceptera och fortsätta att rida på en häst som är så stel, styv, ovillig, lat, ouppfostrad osv osv.

Kanske beror det på att man inte känner till något annat?

I stunder av hybris tänker jag ibland att ”hade XX får rida Vicke i 20 minuter så hade hen sålt sin egen häst direkt” men så kanske många tänker om sina djur ha ha?

Brukar ni rida andras hästar?

Måndag- nytt försök

Idag släppte jag ihop Vicke och Mini ”på riktigt”- härom dagen (då bilden ovan togs) lät jag dom bara gå tillsammans en kort stund.

Det såg ut att ha gått bra- gossarna stod och betade helt stillsamt bredvid varandra när jag kom för att ta in dom- precis som jag vill ha det om jag får välja.

Vicke är en liten spexare som gärna tar en svängom i galopp ibland eller vill stå och dra i den andra hästens grimma på barnsligt pojkhäst-vis men han är så genomgod och utan onda avsikter någonsin så jag vill absolut inte att han ska gå annat än med en likasinnad vän- inget dummis som attackerar, tyuvnyps och sparkas.

Efter hagintag blev det ett kravlöst pass i duggregn och på stubbåkrar.

Jag suger det sista ur dessa känns det som- snart sätter bönderna sina plogar i detta fina underlag.

Idag blev det en lååååång galoppsträcka på en lite kuperad åker och därefter några repetioner klättring i en lagom backe.

Strax nagelfix- ska nog välja en ny färg idag…Birgitta goes wild and crazy ha ha!

Veckan som gått

Under den gångna veckan visade höstens sitt inträde på allvar; massa regn i flera dagar!

Än är det hyfsat varmt dagtid i alla fall (runt 12-15 grader)- alltid något.

Jag klippte Vicke i torsdags, även om jag hade kunnat vänta i kanske en vecka till så tyckte jag att han såg så trist ut i pälsen att det var lika bra att dra av den och han blev såååå fin efteråt.

Jag ojar mig alltid över hur tråkigt det är att klippa men i ärlighetens namn tar det inte ens en timme och hästen är gudasnäll så egentligen borde jag bara hålla tyst sett till vilka bekymmer en del stallkamrater har med SINA hästar som man inte kan närma sig med en klippmaskin.

2 besök hos Olof avverkades och båda förflöt som vanligt höll jag på att säga 🙂 .

Ett ”prov-ihopsläpp” med en annan valack på anläggningen ägde också rum och tanken är att Vicke och Mini ska gå tillsammas framöver om allt faller väl ut nästa gång de släpps ihop.

Veckan avslutades med tävling hos en närliggande klubb och det känns som att vår lägsta-nivå höjs liiiite, liiite även om det går i snigelfart 🙂 .

Söndag- helt ok

Efter skoning på morgonen åkte Vicke och jag till en klubb nära oss (25 minuters körning) för att rida MSV C:1 och MSV B:2.

Hade en ok känsla i den första klassen vilket resulterade i 64,5% . 3 placerade och jag blev i alla fall inte första utanför placering utan andra….inte lika retligt tycker jag.

Mitt mål att nå 64 % i MSV B:n, ett program jag inte ridit på länge eftersom jag har varit så fokuserad på att kvala till MSV A som detta program inte är kvalgrundande för, nåddes inte riktigt; det blev 63,6 efter ett retligt galoppinslag i en travökning men känslan var minst lika bra om inte bättre som i föregående klass.

Skönt att Vicke känns lika ”med” i den andra klassen som i den första och inte blir trött fast han är så långt ifrån en häst som behöver liksom ”rastas av” som man kan komma.