Dagens Molly! Åh vad jag älskar mina djur!
Idag tajmade jag in vädret perfekt- under hela min uteritt var det fint väder medan regnet kom i samma ögonblick som jag släppte ut Vicke i hagen igen.
Även underlaget var riktigt bra på de flesta ställen trots många regniga dagar- det är väl fördelen med annars hårda grusvägar; att det kan regna mycket på dom utan att det blir sörjigt.
Galopperade också på långa grässträckor som var mjuka och sviktande och kände tacksamhet över min snälla häst som man kan rida så lätt.
Han är ju i princip bara riktigt rädd för kor ute och nu är de intagna för i år så vi passade på att klättra där de annars står och skrämmer både honom och andra hästar 🙂 .
Har nog inte riktigt insett att jag faktiskt uppnådde ett megastort mål igår och som var typ ”slutmålet” när jag köpte Vicke- ok att resultatet verkligen inte var BRA men jag VET att vi kan göra det bättre. Häftigt!
Fast man får inte glömma att det tagit över 4 år och kostat inte bara massa pengar utan ännu mer tid, huvudbry, oro, engagemang, slit men givetvis massa underbara ridpass på vägen.
Vi kämpar med kor varenda dag o hon har varit lika rädd i TRE år o vi passerar flera ko hagar varenda dag både fram o tillbaks hem.
Nu går hon……men hon tycker verkligen det är obehagligt 🙂
Så jobbigt! Vicke var från början även rädd för får men det har släppt bra.
Problemet med korna är att han inte kan vänjas vid dom liksom successivt utan måste passera dom jättenära utan ”flyktväg” och då känns det för riskabelt eftersom han måste gå över en ganska sliten träbro. Skulle han få panik i det läget kan det gå illa för oss båda.
Hade jag kunnat passera på först långt håll och sedan närmare och närmare (som med fåren) hade det gått mycket lättare.
Nu försöker jag inte ens träna på denna specifika plats för efter 2 försök då jag fick hoppa av båda gångerna och jag nästan tappade honom trots graman som jag drog i med mina fulla krafter känns det som sagt för farligt och onödigt.
Usch koskräck är så jobbigt, koskrällena är ju alltid så nyfikna och kommer ofta i full fart för att glo. Tro fan hästarna blir rädda. Jag har ändå haft hyffsat kosäkra hästar eftersom det dels är kobete precis bredvid deras hage, dels är det kor precis vid ridbanan som jag lånar. De står ibland i en hage som går runt ridbanan halvägs, så ibland har man nästan ett kohuvud inne på ridbanan vid ena långsidan. Dessutom står dem gärna bakom lada och trycker och när man rider förbi där så kan det plötsligt dyka upp en ko. Så våra hästar blir kovana, de har inget val haha.
Förr om åren så gick faktiskt hästarna på bete tillsammans med kossorna. Min gamla D-ponny lärde sig valla dem. Jag och min mamma hade varit ute och ridit en gång och vi passerade en kohage där några bönder skulle få in korna i en fålla. De hade ett väldigt sjå och sa på halvt på skoj när vi red förbi att vi kunde väl valla in dem med hästarna. Min mamma hakade på och vi vallade in korna. Min ponny (som var rätt obegåvad även om han var snäll) hittade sitt kall den dagen. Han kopplade direkt grejen och vi fick in korna. Sedan vallade han kossorna på betet hela sommaren för sig själv, han hade hur kul som helst…..
Ja, det är just att de kommer i full fart som har skrämt Vicke rejält.
Och samma sak hände för övrigt när en skock får kom rusande mot min förra häst Kreon när jag var ute och tömkörde honom.
Där gick det så illa att jag tappade honom, han skenade hem på asfalt, gick omkull och för att göra en extremt lång och gräslig historia kort så stod han i sjukhage i ca 6 veckor och jag var helt knäckt under tiden…