Nu har jag läst flera inlägg om motivationsbrist hos ryttare- väldigt vanligt så här års.
Den gemensamma nämnaren brukar ALLTID var brist på vettiga ridmöjligheter i allmänhet och ridhus i synnerhet.
Man måste rida i någon knölig/ gyttjig hage eller fram o tillbaka på en liten grusväg och då fattar jag absolut att motivationen tryter- det hade den gjort omedelbart i mitt fall och definitivt i mörker och kyla.
Samtidigt förstår jag inte varför man utsätter sig för ovan?
Gissningsvis har man helt andra mål än jag tex och värderar annat högre än vad jag gör.
För mig är ju tillgång till ridhus prio 1 tex och inga hagar i världen skulle tex kunna ersätta att jag inte kan rida ”ordentligt” året runt.
Skulle inte vilja må kasst pga motivationsbrist, ha dåligt samvete för att hästen inte rids regelbundet eller för den delen tvinga ut mig för att rida under vilka förhållanden som helst.
Ridning är det roligaste jag vet och det vill jag att det ska förbli!
Jo det känns som extra mkt luftmotstånd i november. Förstår din synpunkt om att inte utsätta sig för taskiga förutsättningar, men fast man haft häst hela sitt vuxna liv så kan det också vara en tid när man laddar om. Du verkar ju vara ganska rakriktad i ditt intresse och då kanske det är lättare. Jag tycker att mitt fokus svajar beroende på en massa andra saker, ibland är det extra roligt med dressyr, ibland hoppning och ibland ingenting. Ibland skulle jag vilja vara häst fri, men oftast inte. Det är inte svart eller vitt, men jag önskar jag hade samma målmedvetenhet som för 25 år sen.
Ja ärligt talat har jag ibland själv svårt att förstå hur jag kan tycka att det är så jäkla kul med ridningen…efter sååå många år som hästägare (30).
Receptet tror jag är att ge sig själv optimala förutsättningar vilket i mitt fall innebär tex
– nära till stallet
– tillgång till ridhus
– god ekonomi som gör att jag kan unna mig det mesta kring hästeriet
– ingen mer än min stöttande sambo att ta hänsyn till
– bra tränare
– FANTASTISK häst vilket är det absolut viktigaste. Vicke passar mig så bra och i princip alla pass är genuint roliga
Förutsättningarna ändras genom åren och man får prioritera. Barn gör skillnad, tänker att jag inte alltid vill sätta mitt egna intresse högst, utan har man skaffat en unge vill man ju hänga med honom också. Nu är han 14 år så om ett par år lär ju inte mitt umgänge vara högst på hans lista och då kan jag prioritera annorlunda.
Nu får man förlika sig med att tiden/orken inte finns att vara så ridmotiverad.
Det viktigaste är ändå göra det så kul det går och att inte kräva mer av hästen än man har skapat förutsättningar för.
I dag vill jag ha det bekvämt! Nära till stallet och tillgång till ridhus. Utan det hade jag IDAG tappat motivationen helt. För typ 30 år sedan hade jag ingen ridbana, inget ridhus, däremot en fantastiskt uterittsmöjlighet med skog, milslånga fina grusvägar, backar att klättra i, stockar och diken i skogen att hoppa över… Jag var motiverad som attan, på med broddar, pannlampa, klädd som värsta dagisungen och ut i mörkret efter jobbet… Så visst kan man vara motiverad fast man inte har alla faciliteter. Om man däremot känner att man tycker det är supertrist och tungt varje vinter så tycker jag nog att man ska överväga att flytta hästen till ett stall där man har bättre ridmöjligheter, det ska vara kul att ha häst:-)
Jag tycker inte just denna tiden är så dryg, jag har ofta lite skjuts i baken efter sommaren och hösten och än så länge kan jag inbilla mig själv att det är lite mysigt med mörkret. Men efter helgerna- januari, februari då är motivationen inte på topp. Det spelar ingen roll om jag har ridhus eller måste köra, jag är inte pepp på ngt den tiden. Ridningen är väl iofs alltid rolig när man väl kommit upp på hästen men det är betydligt trögare i januari. Men för min del handlar det nog mest om jag blir trött när det är så mörkt, väder och vind kan jag hantera men blir så vansinnigt trött där efter helgerna, gissar att den D-vitamin depå man byggt upp under sommarhalvåret är helt slut då haha. Så egentligen är det inte motivationen till ridningen som tryter utan allmän trötthet som gör det segt.
Det där med tröttheten känner jag nu- hopplöst.
Det är därför vi väljer utlandssemester i december.
Januari är den månad jag tycker flyger iväg snabbast- vet inte varför.
Men mörkret är verkligen mördande…..
De som stör mig mest är mörkret, när jag jobbade heltid tappade jag motivationen totalt till att rida och den som fick lida var min häst .. Men numera pluggar jag heltid, lägger upp mina dagar lite mera fritt förutom vid seminarium, men kan rida på dag tid nu. Lånar grannarnas ridbana, tränar minst ett par gånger i månaden nu och de är verkligen kul att rida även om de är mörkt. Satt med största flinet medans jag skrittade hem i mörkret efter träningen idag 😉