I söndags, ”från ingenstans”, såg jag blod i urinen, väldigt tydligt dessutom.
Jag blev ganska skärrad och det blev ju inte bättre när jag googlade på just ”blod i urinen” och kunde läsa att det överallt rekommenderades att man skulle ta kontakt med sjukvården mer eller mindre direkt och även om det bara hade synts vid ett tillfälle.
Tydligen är det så att just blodet, förutom att vara symptom på många olika farliga och ofarliga saker även är en av få saker som är ett tecken på urinblåsecancer och det är därför man ska ta det på så stort allvar.
Jag var först på plats på vårdcentralen måndag 08.00 och efter att ha fått träffa en läkare lyckades jag också böna mig till en tid för njurröntgen och uroskopi ( undersökning av urinrör och urinblåsa) redan på onsdagen och igår- i vanliga fall kan man få vänta i någon vecka på dessa undersökningar som båda är ”standardrekommendationer” om man sett blod i urinen.
Men jag förklarade att jag var väldigt orolig och att jag också ska resa utomlands snart och hur kul är det att få en hel semesterresa förstörd för att man oroar sig för att man kanske har fått cancer i värsta fall?
För att göra en lång historia kort vet jag nu, efter några gräsligt nervösa dygn och ovan undersökningar att jag har en njursten i vardera njure- dessa kan repa vävnaden så att den börjar blöda.
Jag blödde för övrigt i 3 dagar och blödningen upphörde märkligt nog en timme innan jag skulle åka till röntgen.
Mina 2 stenar är 4 och 5 mm i omkrets och tillräckligt små för att man ska låta dom vara tills de eventuellt ger besvär.
Det kan också hända att jag kissar ut dom, så som jag har gjort med njurgrus vid 3 tidigare tillfällen med många års mellanrum ( första gången för 14 år sedan).
Lättnaden över att det ”bara” var njursten var enorm- visst är det ohyggligt smärtsamt om man får ett anfall men detta är relativt lätt att åtgärda och går givetvis inte att jämföra med cancer på långa vägar.
Men får ni någon gång blod i urinen: kolla absolut upp det- det kan rädda ert liv även om det låter dramatiskt!
Vad skönt att det ”bara” var njurgrus!
Denna gången var det mer än grus, dvs sten men verkligen en lättnad ändå.
Man inser hur snabbt livet kan förändras helt utan förvarning eller egen förskyllan.
Vad skönt att du kunde få ett lugnande besked så snabbt även om jag förstår att dessa dagar kändes som en evighet.
Exakt! Tyvärr tror jag att många hade nöjt sig med beskedet ”jag skickar remiss och du blir kallad om några veckor” men så funkar inte jag.
Och den som kan snacka för sig får oftast bättre/ snabbare hjälp/ service.
För övrigt var all sjukvårdspersonal super på alla vis vilket kändes tryggt.