Månadsarkiv: november 2017

Magic

Om någon inte sett hur det här med spånpellets fungerar så kommer här bilder:

Här ligger hälften av en 14-kilos säck torra pellets.

Och så här blir det när man hällt en vattenkanna hett/ varmt vatten på pelletsen!

Ler-stoppare?

Kring Vickes hage växter stora träd som har fällt en massa löv.

Jag har börjat kratta in dessa i hagen med tanken att löven ska suga upp i alla fall lite lera och regnvatten.

De lär ju sjunka ner i marken utan att skada den som tex grus skulle göra – vet att någon i desperation över väldigt gyttjiga hagar lagt halm ovanpå men dels har vi ingen, dels är det inte speciellt lerigt här (än?) och dels ser det väldigt skräpigt ut.

Löven passar liksom in mer naturligt…..

Fredag- mot helgen

En natts jobb kvar innan jag kan ”hålla helg”!

Har varit med Vicke hos Olof och idag var det hans tur att rida.

Olof sa något om ”Vickes paradnummer”, läs: ettorna på vilket jag kontrade ”ja, med dig ja- själv får jag inte ens till 4 ettor 🙂 .”

Lite skämt och lite allvar – vi konstaterade att Vicke lärt sig mycket under det gångna året och jag mindes hur målet för ca 1 år sedan var att Olof skulle lära Vicke att just byta i varje vilket han uppnådde redan runt februari typ. Sedan dess har förfiningen fortsatt till vår gemensamma belåtenhet 🙂 .

Fråga från en bloggläsare om (o)realistiska hästpriser

Skickligt djur med mindre skicklig ägare 🙂 🙂 🙂 !

En bloggläsare som har en egen blogg ställer sig följande frågor:

Jag är ju som bekant hästlös och hänger en hel del på saluhästsidor av olika slag och jag kan inte annat än säga att jag BAXNAR ibland (ganska ofta faktiskt) när jag läser om vad säljare begär för sina hästar! När jag köpte både Aramis och Rigoletto kan jag verkligen inte minnas att dessa fantasisummor figurerade i alls lika hög utsträckning som idag. Idag kan ju en HÖGST medelmåttig häst som typ kvalat till MSVB kosta en bra bit över 200 000. Jag vet inte hur många gånger jag läser annonser där hästen verkligen låter MAGISK – och sedan när jag tar upp filmen så blir jag i 99.9 fall av 100 otroligt förvånad över vad jag ser. Ser jag rätt häst eller har jag sett fel på priset?

Är det verkligen bara jag som tänker så här? Eller är det så att man får löjligt stora summor för dessa rent ut riktigt trista hästar många gånger? Är många ryttare ute i Sverige så ”blinda” att de tror att bara för att det är ett högt pris så är det nog en JÄÄÄÄÄTTEbra häst. Huuu blir inte lätt när jag sätter igång och letar på allvar!

Jag har både skrivit om detta och undrat samma saker många gånger genom åren och så här tror och tänker jag:

Köpare som är privatpersoner och inte jobbar med hästar har generellt en övertro till sin häst, dess förmågor osv.

Sedan kanske man också parat med detta tänker ”går det så går det” men är innerst inne redo att sänka priset en hel del om det skulle behövas.

Jag har också varit med om att ”proffs” begärt priser som jag har tänkt att ingen privatperson skulle vara i närheten av att få ut för sin häst och kanske är det så att de lyckas sälja ”på sitt namn” eller så måste de också gå ner i pris?

Men: det är också så att det sker en form av ”vattendelare” någonstans runt ”har tävlat MSV B på godkända procent” och där en hästs pris kan öka betydligt.

Jag köpte själv Vicke MYCKET mer på det faktum att han hade startat MSV B med godkända betyg på bytena än att jag tyckte att provridningen gick bra för det tyckte jag inte precis att den gjorde.

Men det finns massor av hästar out there som faktiskt inte byter bra eller alls och då är liksom vägen efter LA mer eller mindre stängd.

Känner själv till en hyfsat fin häst som har en miljon placeringar upp till MSV C men den byter inte bra och därför går det jämförelsevis mycket sämre i MSV B och den har delvis pga detta också visat sig ”omöjlig” att sälja trots ett relativt modest pris.

En annan sak som höjer hästens värde REJÄLT är om den kan rörelser som ingår i svår dressyr även om den ej presterat detta på tävling (hej Vicke).

Dels ”vet” en klok köpare att ovan kan bero på nuvarande ryttares oskicklighet (hej Birgitta) och dels finns det en del köpstarka ryttare som inte är intresserade av att tävla men vill ha en häst att sitta och ”krumelura” på hemma.

Det är därför man kan se 16-17 år gamla hästar med mycket mediokra resultat i MSV A och högre som ändå kostar runt en halv mille- det är vad jag tror i alla fall.

Torsdag- slö men effektiv

En vilande man…..

Dagen idag började med lite tårar…

Jag kollar alltid Internet en stund direkt när jag vaknat: det är min egentid brukar jag och Henrik skoja om.

Idag läste jag på en whippetsida på Facebook hur en hundägare mycket starkt beskrev hur hans hund hade avlidit i en olycka igår och det berörde mig verkligen. Livet kan ändras sååå snabbt….

Annars har jag hunnit med att både slöa, power-nappa, handla mat, cykla med Molly, klippa hennes klor (en whippets klor växer som ogräs, ska helst klippas lite en gång i veckan och kan ändå se lite långa ut i jämförelse med andra raser tycker jag), städa lite hemma, tvätta, städa Vickes hage (såååå lätt att få upp av regn dränkta bajshögar….NOT…), skriva flera inlägg till bloggen och…tja….säkert en massa till….

Vickes vilodag bestod av en lång skrittpromenad där jag gick bredvid i stället för att sitta på och så lite avborstning på det.

Tillbakablickar: när jag fick en harv

I samband med min senaste stallflytt sålde jag min harv- jag kände att jag inte kunde släpa med mig en så stor pjäs till ett nytt ställe och utebanan där ska dessutom inte harvas med just en sådan harv som jag har.

Och oavsett om jag stannar länge eller ej i det nya stallet så ska ju alla ställen med egen utebana/ridhus ha egna harvar och dylikt för underlagsunderhåll så det är ju knappast något man som ”normal hästägare” liksom behöver äga för egen del.

Vi, dvs stallägarna, hade givetvis alla nödvändiga maskiner och redskap på förra anläggningen så det här med att jag faktiskt ägde en egen harv var lite speciellt och en rolig historia som jag tänkte delge er.

För några år sedan och när min födelsedag närmade sig skrev jag skämtsamt på bloggen att jag ju hade det mesta vad gäller hästutrustning och att det i princip bara var en egen harv som fattades (jag brukade då harva vår utebana med stallägarnas redskap).

Döm om min förvåning då en för mig okänd bloggläsare som bodde mycket nära mig hörde av sig och skrev att hon hade en harv jag kunde få gratis?!?!?!

Det var ett erbjudande för generöst för att motstå tyckte jag och efter att ha frågat vår stallägare om jag fick ha harven på hans mark så åkte jag och hämtade den.

Jag har sedan dess använt harven på somrarna på vår utebana och dragit den med min bil- inte alls för att någon har krävt det men för att jag har velat ha det helt nyharvat när jag själv har ridit och för att det har tagit väldigt kort tid (typ 10 minuter) att göra det.

Ja, detta var historien om hur jag fick en harv….kanske ska önska mig något nytt nästa gång jag fyller år (speglar till en utomhusbana kanske 🙂  )?

Onsdag- om jag hade pengar….

Idag var jag på en utbildning i jobbets regi och under lunchen diskuterade vi det här med 6-timmars arbetsdag, vid vilken ålder  man skulle vilja gå i pension osv.

”Fick jag bara lönen men slapp jobba skulle ni aldrig se mig igen” raljerade jag; för även om jag är såååå glad för mitt jobb så har jag ÄNDÅ saker jag hellre skulle lägga tid på.

Och på väg hem från ännu en humörhöjande träning hos Olof funderade jag vidare och kom fram till vad jag skulle göra om jag var ekonomiskt oberoende.

Då skulle jag flytta Vicke till Olof och träna 3-4 gånger i veckan och rida ut och åka och tävla övriga dagar 🙂 .

För övrigt är det idag exakt 2 år sedan Henrik och jag träffades och som den omtänksamma man han är hade han köpt en fin blomsterbukett dagen till ära. Love that man!