I morse begav jag mig äntligen på en uteritt med Vicke.
Efter en kortare beskrivning av vilken väg jag kunde rida från en annan ryttare lyckades jag faktiskt hitta och kunde lyckligt konstatera att mina uteridningsmöjligheter nu har förbättrats från….säg betyg 2 av 5 till 4/5.
Jag behöver inte rida särskilt länge för att nå skog, vägar som faktiskt är skyltade med en häst (dvs ridvägar) och framför allt så kan jag rida läääänge på dessa.
Jag har ju i många år varit utelämnad till mestadels grusvägar där man i princip är hemma igen efter 40 minuter om man inte väljer att bara skritta och även om jag verkligen inte är något fan av uteritter ( i jämförelse med ridhusharvning ha ha ha) så är denna förändring fantastiskt tacksam, givetvis.
Efter en timme ute var jag lyckligt tillbaka i stallet utan missöden och ska absolut fortsätta mitt utforskade.
Jag HAR faktiskt både ridit och gått med Soya på dessa vägar för x år sedan men då parkerade jag bil/ släp på ett heeeelt annat ställe än där stallet är och eftersom mitt lokalsinne är som det är (uselt) har jag inte förstått hur nära jag nu står uppstallad.
Efter hemkomst och upptining i badkaret har jag varit och ätit lunch med en hästvän och nu försöker jag att bara koppla av och njuta av de sista semesterdagarna.
Härligt! Låter ju som rena drömmen om du frågar mig! Nyfiken på vad det är som gör att denna drömlika ridmiljö inte når upp till en femma 🙂
För att nå upp till en femma skulle man slippa ca 15 minuters skritt på i dagsläget mkt geggig grus/ grässtig innan man når skogen och dessutom skulle man slippa att skritta samma väg tillbaka.
Till våren kommer den lilla geggstigen att vara riktigt fin skulle jag tro.
Utan tvekan. I mina trakter har det regnat såååå ofantligt mycket så det vore konstigt ( läs: omöjligt) om stigen inte var geggig.
Var står du nu? ser lite ut som Fiskedammarna vid Dalby 🙂
Står på Sularpsgården i Södra Sandby. Det är Rögle dammar på bilden.