Utan kandar, på en utmärkt ridhusbotten och i en skön hjälm 🙂 !
Jag tycker att det senaste året har riktats en hel del medialt ljus på inte alltid så hästvänlig ridning och handhavande och även om jag själv sett en del avarter genom åren tänkte jag idag berätta om några saker som jag i alla fall tycker mig se en tydlig trend kring och som jag menar är av godo för hästarna ( och ryttarna).
Det finns givetvis MER men detta har jag observerat:
Idag tycker jag att nästan ”alla” har ridhus med bra underlag. På utomhusbane-fronten finns det fortfarande en del kvar att önska men inomhusarenorna är oftast jättebra.
Jag minns hur det var när jag började tävla för 30 år sedan.
Tunga, djupharvade, mörka och gödselfyllda gamla ridhusbottnar kunde absolut förekomma, både när man skulle träna och tävla och sådant ser jag aldrig idag.
Stort plus för denna medvetenhet om underlagets betydelse!
En annan sak som jag märkt bara de senaste 2-3 åren är att användningen av kandar har minskat drastiskt.
Tidigare tyckte jag att det kändes som att en del inte kunde hänga på denna betsling fort nog och….för betraktaren tycktes det bero på att man därigenom trodde/ tyckte att man skulle få hästen att gå i form lättare.
Idag är det snarare undantag att ”man” rider med kandar i Msv B och det tycker jag är bra- på den tiden man fick rida med det redan i Msv C var det många som ”passade på” fast de inte alls var redo.
En annan sak : Har ni tänkt på att man i princip aldrig ser enkelaxlade släp idag?
När jag köpte min första transport var nog 90 % ” på 2 hjul”- idag är de i princip helt borta och hästarnas säkerhet och åkkomfort har säkert ökat därigenom.
På tal om komfort så har mycket i utrustningsväg också verkligen genomgått en revolution till det bättre: borta är de stenhårda sadlarna, täckena som knappt stod emot regn (eller så vägde de ett ton) och hjälmarna är både lättare, snyggare och säkrare än på den tiden vi red i de enorma JOFA-ditona 🙂 .
Så mycket är långt bättre än ”förr”- det tycker jag i alla fall!
Kan ni komma på andra bra förändringar?
Klart att det är bättre nu än förr, att alla tänker att det var bättre förr handlar inte alltid om fakta utan hur man minns saker och ting. Tror att det många gånger var enklare förr, men det betyder inte bättre. Ta kampanjen som Agria driver nu ang. att hältorna har ökat. Jag kan inte låta bli att ifrågasätta om det verkligen är så? Vi har betydligt mer avancerade undersökningar numera, jag tror att fler hästägare är benägna att kolla upp sina hästar hos veterinär etc. Det syns så klart i statistiken. Men det betyder ju inte att hästarna inte var halta förr. Dels så tror jag inte att man var lika noga med att behandla, man lät hästen vila för att se om det blev bättre, vet gamla hästgubbar som fortfarande ställer hästen på box, ger lite butta i 14 dagar när hästen såg halt ut. Standard förr. Idag åker vi till veterinären istället. Tycker inte heller man hör talas om så mkt tygelhältor heller, det var ett vanligt begrepp förr. Eller ännu värre- man påstod att hästen bara låtsades vara halt för att få gå tillbaka till stallet för hältan försvann ju efter en stunds ridning.
Annat som är bättre är hagvistelse, inga hästar som står på box/spilta 24 timmar om dygnet förutom ridningen. Ordet stallmodig har med det också mer eller mindre försvunnit.
Foderkunskapen är bättre, vi ger inte 3 kg hö och 4 kg havre längre haha. Utan de flesta begriper hur de ska tolka en grovfoderanalys, vikten av rätt mängd grovfoder och så lite kraftfoder som möjligt.
Jag tror inte att kunskapen överlag är sämre idag än förr- vi ser den bara tydligare t ex på nätet. Förr så fanns det okunniga hästfolk också men utan sociala medier så syntes de inte på samma sätt. Nej, det var inte bättre förr, tvärtom, även om det så klart alltid finns utrymme till förbättring.
Vilka jättebra exempel- jag instämmer i varje ord!
Känner igen precis allt!
När jag köpte min första häst åt de flesta privatägda hästarna på ridskolan ca 3-4 kg havre och maxgiva hö var 5 kg!!!
Nästan inga hästar gick i hagen dagligen, flera stod i spiltor.
Du satte verkligen huvudet på spiken.
Det jag kan tänka mig som ökat hältorna lite är att fler och fler har tillgång till ridhus idag- om än med bra underlag. Det medför att man inte behöver rida ut i skogen lika mkt, man lastar hästen och kör till ridhuset. Förr fick man kanske mer rida till ridhus eller ridbana samt rida ute mer. Tillgången till ridhus gör ju också att man kan hålla igång året runt vilket i sig inte behöver vara fel men förr gick det inte att hålla igång på samma sätt under vinterhalvåret och hästarna fick lite återhämtning och vila. Många släpper heller inte på bete- på gott och ont, jag förespråkar inte alltid bete men det gav ju hästarna en chans att läka ut småskador på ett annat sätt.
Skrattade lite när du skrev om gamla Jofahjälmar, de var ju faktiskt hypermoderna och säkra en gång i tiden, jämför med sammetskasken utan hakband haha.
Du menar kaskarna med så hård skärm att den hade knäckt näsan lätt som en plätt på dig om du ramlade av ”fel” ….
På ridskolan där jag red som barn/ungdom (90-tal) fick storhästarna åtminstone 7-8 kg hö (ej hösilage alltså utan torrt hö) plus att de stod på halm… tror max havregiva var 1.5 kilo om dagen. Och de var ute i flock hela dagarna, och på bete från maj-september (ungefär samma med privathästarna). Så var nog inte lika illa överallt…
En stor positiv förändring tycker jag är att man ser mindre och mindre av hårda metoder (gap och skrik och stryk). Man är väl allmänt lite mer rädd om hästarna. När jag var riktigt liten fanns det ju de som fortfarande använde taggtråd och hästar som stod i mer eller mindre skjul på betonggolv med en gris som enda sällskap…
Känns som att pedagogiken också har förändrats på tal om ”gap och skrik”- stenåldertidens major som jagade elever med långpisk 🙂 är utbytt mot instruktörer som förklarar och peppar….
När jag köpte min första häst hade hovslagare i allmänhet rykten om att supa och vara glada för att slå hästar. Huruvida det stämde eller ej på majoriteten låter jag vara osagt men jag kände till några i alla fall.
Numera är även dessa utbytta tack och lov och fler kvinnor och mer kunskap har kommit in i yrket.